Recensioner Morden i Buttle

Morden i Buttle har fått recensioner – så här ser en del av dem ut:

Suggestiv deckare med tyngd.Morden i Buttle skiljer sig på flera sätt (inte bara miljömässigt) från AB:s två tidigare böcker, Den sjätte natten och Brottsplats Rosenbad. Dessa två ligger betydligt närmare den politiska thrillern än kriminalromanen, och har en mycket stark nutidsanknytning – nynazister och terrordåd i Den sjätte natten och politik och fördomar i Brottsplats Rosenbad. Morden i Buttle är mer av en klassisk kriminalroman fokuserad kring en mordutredning. Samtidigt har den kopplingar bakåt i historien som ger den både djup och personlig prägel… Tempot har AB tagit med sig från sina tidigare böcker, det finns inte många döda stunder… Morden i Buttle är en välskriven, suggestiv och otäck deckare som jag sträckläser.” Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet

”Bryn – för klarsynt läsning i dagsljus. Här har ni en ovanligt intressant kriminalförfattare. Årets bok, Morden i Buttle, är lagom kuslig, lämplig att läsa i hängmattan på sommartorpet i solsken och dagsljus men inte gärna när mörkret fallit. Huvudfiguren är polis och heter Margareta Davidsson. Efter en skottskada i förra boken kommer hon till Buttle på Gotland för att vila upp sig i ett lånat sommartorp. Där hittar hon ett lik strax invid tomtgränsen och så är handlingen igång.
Men det här är inte bara bovjakt, det är också litteratur. Plötsligt är vi i 1800-talet och möter 12-åriga Ida som just fött barn. En fattigunge som märkligt nog i vår tid har en påkostad gravsten på Buttle kyrkogård. Så varvas berättelsen om Ida med den nutida mordutredningen och kusligt aktuella brott som dödar barn och vuxna och även är nära att kosta Margareta Davidsson livet.
Till det som gör Annika Bryn läsvärd hör en politisk klarsynthet…Annika Bryn bjuder på både spänning och politisk utmaning. Läs henne!” Sven Wärnström, Folkbladet

”Morden i Buttle är en oerhört genomarbetad bok… en historia som tar överraskande vändningar och som stundtals är väldigt grym. Totalt sett är detta en mycket bra bok. Den är välskriven, den är miljöbeskrivande, den är historisk och den är mycket spännande.
Annika Bryn kommer garanterat att vara med och konkurrera om priset Årets Deckare 2006.” Ulf Hammarlund, Länstidningen Södertälje

”Jag trodde att jag hade någorlunda koll på de svenska deckarförfattarna. Åtminstone de som är värda uppmärksamhet. Jag hade fel….
Framför allt har jag missat en riktigt bra författare… Det som skiljer Annika Bryn från många andra är hennes insiktsfulla och medkännande porträtt av männsikor … Det är helt enkelt trovärdigt. Dessutom lyckas hon få in både frän samhällskritik och upplysande historieundervisning på ett naturligt sätt. Bara det är en bedrift.” Mats Palmquist, Borås Tidning

”Kort och gott är det bara att konstatera att Annika Bryn är på mycket god väg att etablera sig i den svenska deckareliten.” Andres Merelaid, Eskilstuna-Kuriren

Kall och go´ – tips

Klockan fem imorse, när jag för andra gången denna natt stod och pustade vid de vidöppna fönstren i sovrummet (+19° ute, +26° inne), blev det äntligen av. Gick och blötte ner en handduk i kallt vatten, vred ur den, gick och la mig igen och draperade handduken över mina fötter. Sov gott i flera timmar till.

Ett annat tips – när tillvaron går åt skogen på olika sätt (nusvenska: när chipsen är nere) hjälper det i alla fall mig att hålla någorlunda ordning runt mig. Om allt är hemskt blir det bara ytterligare en påfrestning om diskhon är full av stinkande disk och toan otvättad. Förutom att universum är ondsint, nu kommer man inte fram i i sitt eget hem heller!
Jag talar nu om att hålla ordning på ytan. Vet inte hur det är med er, men om jag börjar röja i lådor och storstäda under pågående kriser, tröttnar jag bara mitt i och sedan måste jag snubbla omkring bland blöta golvtrasor och sopborstar och titta på osorterat lådinnehåll över hela köksbordet varje gång jag går in i köket, och för varje gång blir jag lite mer moloken. Lite koll på ytan, och det känns som om man har lite koll på den övriga tillvaron också.

Och om det bara inte GÅR att diska – spola av och sortera om den! Luktar mindre och man känner sig riktigt livsduglig i sitt deppade tillstånd. Likaså med klädhögar: Vik ihop plaggen och lägg dem i en lika skrymmande men SNYGG hög. Hänga in och sortera kan man göra när allting lättar. Här gäller det att fixa för sig bäst man kan.

Det här funkar faktiskt riktigt bra. Man slipper sitt inre gnäll över en massa småsaker och kan koncentrera sig på de riktiga problemen.

Lugn och ro.

Det är varmt ute fortfarande. Friska katten ligger i sitt älsklingsfönster och gonar sig. Den andra katten har just ätit lite, blivit klappad, tittat ut på gården, putsat pälsen med stort lugn och stor värdighet. Matte skriver. Frid och ro i lägenheten, en annan tid och en annan värld i datorn. Just nu är det balans.

Ledsen för min katt

I vår mikrovärld sitter jag och gråter. Veterinären ringde och berättade att droppet inte har hjälpt, utan min katt kommer att dö. Och jag kommer att vara den som måste säga till att han ska dö. Jag hade inte trott att det skulle kännas så outhärdligt, så många människor som har dött för mig. Men en värld är en värld, även en liten katts. Och han vill leva.

Jag ska ge honom en dags dropp till, eftersom det får honom att må lite bättre. Sedan har vi en helg ihop, och sedan får jag titta noga på honom för att se när det är dags. Det är så svårt. Hela sitt liv har han bott i den här lägenheten. Hans mamma lade honom i min säng när han var nyfödd, honom och hans syster. Otaliga gånger har han suttit inkrupen i min kofta medan jag skrivit. Otaliga gånger har han legat på köksbordet och hållit mig sällskap när jag diskat. Promenerat med mig runt lägenheten när jag traskat omkring och funderat. Först efter ett tag lade jag märke till att han travade efter mig, hörde tassarna mot golvet. Han hoppat in i en spegel. Graciöst glidit ner i mitt badvatten innan han visste var badvatten var, försvann under ytan tills han flöt upp, mycket konfunderad. Jag har lekt med honom, jagat honom tills han tvärnitade. Minns första gången han fick vara ute på gården, hur han och systern rusade fram och tillbaka i extas, trots att det regnade. Flera somrar tillbringade han, mamman och systern hela nätterna utomhus utan att någon såg dem.

Försvinner kanske ett tag nu. Jag vet att bomberna faller och att det bara är en katt. Men det är också en värld.

På TV

Fascinerad av

Cribs på MTV, heminredning hos svinrika skateboardare och hiphopare: Kille i 35-årsåldern med mössan bakfram och plats för blöjor i de nedhasade shortsen öppnar dörren till jättehuset och visar runt i rummen som en hyrd svindyr designer designat:
– Huh… det här är vardagsrummet – här sitter vi aldrig. Häftiga gardiner i alla fall…. Huh, här är matsalen, har aldrig käkat här… tavlan över öppna spisen är målad av – öh …(kollar snoppen) ger atmosfär tycker jag…. här är min fru… hej raring… här är lekrummet, här chillar jag och polarna, soffan är av vit mocka… köket… eh, kylskåpet (öppnat kylen, där står vatten- och läskflaskor på rad, visar märket)… man måste dricka, man… diskbänken i polerad granit…. lagar aldrig mat…. Här är vårt, hehe, sovrum, det är här det händer…. you know what I mean..

Extreme Makeover, home edition på TV3:
Snygg snickare, Ty, skriker: Här är familjen X – för ett år sedan var allt väl, sen tappade mamma Y foten, sonen Z fick spatt och pappa M avleed… Nu är huset i en enda röra – CAN WE DO THIS, DESIGNERS! Designers: (gråtande) Yeaaaahh! Ty: OK, åk på semester familjen, om en vecka har vi ett nytt hus här! Familjen: (gråtande) Yeaaahh! Ty (i mobilen): mamma Y, du och din man la det här golvet i badrummet innan han dog, VI SKA SPARA DET! Mamma Y: Eh… det räcker med att spara en platta… Ty: Vi ska plantera ett TRÄD till mannens ära, hänga upp hans PORTRÄTT, klä om hans gamla FAVORITSTOL… och lillkillen ska ha en säng OMGJORD AV SKATEBOARDBRÄDOR…

Den arma änkan får inte en chans att gå vidare och husen är skitfula. Men ah vad glada de blir och oj vad vi gråter allihop… sämre TV-idéer finns faktiskt än att komma som en liten fe och uppfylla önskningar.

Brallor m m

Mina jättejeans från matroneavdelningen på Indiska har blivit för stora och hänger på höfterna. Känner mig som en hiphopare. Vansinnigt bekvämt. Råder alla mulliga kvinnor att köpa stora vida brallor. Snart bryter jag ut i break dance på S:t Eriksplan!

***

Kissemissen är på sjukhus och får dropp. Tanken är att han ska må mindre illa och börja äta. Och den andra katten får ha mig för sig själv ett tag.

***

Nu har jag läst ut Traci Lords bok. Första tredjedelen handlade om hur hon blev tonårig porrstjärna, resten om hur hon med näbbar och klor tog sig ur både den världen och knarkmissbruket – i ett puritanskt amerikanskt samhälle. Inte nog med det, hon skaffade sig teater- och sångutbildning och agenter och fick igång en riktigt bra karriär som skådis och sångare. Ni kan ju föreställa er motståndet från producenter som inte ville smutsa sig offentligt med hennes namn. Till slut hade hon också machetat sig genom djungeln av omogna män och gift sig med en hederlig metallarbetare/bartender som hon känt i åratal och som väntat tålmodigt på att hon skulle bli tillräckligt vuxen för att få syn på och kunna uppskatta honom.

Och porren? Hennes slutord är att hon tar avstånd från hela branschen. Hon har inte mött en enda porrskådespelare som mår bra, och hon är rädd att unga flickor ska tro att porren är en väg till framgång.

Katten

Var med katten på ultraljud. Det här kostar skjortan: 2.590:- bara idag. Helt nya besked fick jag också. Det första veterinären gav inget hopp och sa att allt protein var farligt, den här sa att det såg mycket illa ut men ingen vet varför njursvikt uppstår och ibland vänder det, och huvudsaken är att katten äter alls, även om den inte gillar dietfoder.

Det som oroar mig mest är att besöken på kliniken fullständigt knäcker katten psykiskt. Trots att ingenting gjort direkt ont hittills. Men han blir fasthållen och överkörd, och när han kommer hem är han alltid mycket sämre. Han ligger som en trasa och ser helt förstörd och halvdöd ut. Efter förra besöket slutade han äta nästan helt och hållet. Jag får jobba som bara den för att försöka pigga upp honom och ge honom lite fihgting spirit.

Ändå: Imorgon ska han läggas in för dropp. Han måste få i sig något.

På vägen hem genom parken mötte vi en man som var ute och fotograferade. Vi slog av en liten prat, som farmor kallade det, och det visade sig att han fått diagnosen diabetes för fyra månader sedan. Och hur hade det gått? Jo, det hade vänt. Han började med sprutor och fick minska dosen vartefter, och nu är han frisk igen. Har aldrig hört talas om något liknande. Finns sånt, eller ville han bara vara snäll och muntra upp damen med katten?

En lämplig tatuering

Från en bekant som är åklagare i USA (hon publicerade detta på en sajt):

En av polisrapporterna på mitt skrivbord idag börjar med förhöret med ett brottsoffer. Ungefär så här såg det ut:

Polismannen: Fick du en bra uppfattning om hur mannen ser ut som försökte bryta sönder din dörr?
Brottsoffret: Ja! Det var en stor kille i vit tröja som viftade med en kniv. Längst uppe på bröstet har han en tatuering där det står ”dum”!

Polismannen skickar ut signalementet och skurken hittas på ett närliggande snabbköp.

Polismannen (förhör den misstänkte): Har du varit på X Avenue?
Den misstänkte: Öh, jaa.
Polismannen: Varför åkte du dit?
Misstänkte: För att bryta dörren och plocka till mig (vad det nu var) ju.
Polismannen: Vad gjorde du med kniven då?
Misstänkte: Kastade bort den på väg till affären.
Polismannen: Varför det?
Misstänkte: För att den var bevis så klart, ville inte åka fast med den!

Undrar om det var hans fru eller flickvän som tyckte han skulle ha den där tatueringen…?

En officer och gentleman

Igår träffade jag Iwan Morelius, en officer och gentleman som numera bor i Spanien men är och hälsar på här med sin fru Margareta. Förutom officer och gentleman är han deckarfantast och den som en gång startade deckarmagasinet DAST.

Jag föreslog Sturekatten, ett konditori i ett litet sjuttonhundratalshus på Riddargatan (nära T-bana Östermalstorg/Stureplansuppgången). Råder även alla andra på Stockholmsbesök att gå dit! Vi upptäckte snabbt ett gemensamt intresse: Prinsesstårta. Det fanns fler – Gotland till exempel. Syftet med träffen var att jag skulle signera hans ex av Morden i Buttle, men vi satt ett par timmar och pratade om det mesta mellan himmel och jord. Jag kom ihåg hur jag bävade när jag fick mitt första mail från honom och han talade om att han läst Den sjätte natten (som han tyckte om) och granskat allting om vapen och sprängämnen i boken, eftersom han varit yrkesmilitär i trettio år och även i hemvärnet. Men jag kunde pusta ut – han hade inte hittat några fel! Sedan gillade han Brottsplats Rosenbad och nu Buttle, så det var hög tid att ses.

Han älskade parallellhistorien från 1860-talet om Ida, det värmde mig. Och han hade inte den minsta svårighet att förstå att min huvudperson Margareta kan möta en man och känna att han är farlig, eftersom hans egen Margareta är precis likadan. Hon och jag råkar dessutom ha känt exakt samma sak inför ett par personer. De har starka rottrådar på Gotland också, och allt det här gjorde det väldigt lätt att sitta och prata. Jag fick en bok som han och Margareta har skrivit om alla de deckarförfattare de träffat genom decennierna, svenska som utländska. Nere på gården bad han en flicka ta en bild av oss tillsammans bredvid en porslinsdalmatiner i naturlig storlek som står där (hans fru har fött upp just dalmatiner, så det var bara ett av många sammanträffanden att Sturekatten givetvis har en dalmatiner på sin lilla kafégård).

OCH SÅ pågår omslagsjobbet för de båda pocketarna som kommer om ett par månader. Den sjätte natten har ju dröjt p g a mitt förlagsbyte, så den och Rosenbad kommer som pocket i bokhandlarna samtidigt.