Nyårsaftonsfilmer

Jag kommer att ta in fler förr-och-nu-bilder framöver, det är så roligt.

Ikväll är det en rad fina filmer på TV för den som vill gotta ner sig i soffan. Om man vill se Harrison Ford vara macho och späda Anne Heche matcha honom kan man slå på TV 4 klockan åtta, då går Sex dagar sju nätter. Heche som modeskribent på misslyckad semester och Ford som ruffig pilot i Söderhavsmiljö.

sixdays jolle

Klockan tio på TV2 kommer en av de filmer man absolut inte får missa, Dr Strangelove av Stan Kubrick med Peter Sellers i flera roller, bland annat som skräckinjagande Verner von Braun-kopia, hygglig brittisk officer och amerikansk president som råkat få lite kärnvapenmissiler att flyga mot Sovjetunionen. Genialt manus, genialt skådespeleri.

Dr Strangelove-

Fem i tolv på TV 3 kommer en Spielbergfilm från 1974, Sugarland Express med komedigeniet Goldie Hawn som ung. Beundra hennes timing och totala integritet.

hawn portr

Och vid midnatt på TV3 är det dags för en av Michael Douglas två bästa: Falling Down (den andra är Wall Street). Vanlig man som sitter i en stekgryta till bilkö får plötsligt helt absolut nog,lämnar bilen och går, utan att egentligen mena det, bärsärkagång genom tillvaron under några timmar.

fallingd affisch

Och ni som ska festa – ha det så kul!

Gott nytt år på er allihop!

Odenplan då och nu

De här två bilderna är tagna från nästan exakt samma plats med 104 års mellanrum. Den första är tagen år 1902, den andra igår.

Vi är på Odenplan och tittar neråt backen mot Odengatan med åsen (Observatorielunden) till höger. Till vänster ser vi samma hus, nybyggt 1902. Till höger skymtar Norrtullsgatans mynning. Norrtullsgatan var fortfarande den stora huvudvägen ut ur stan mot Solna.

På den gamla bilden skymmer inga bilar trottoaren nedåt eller folklivet på Odengatan. Sveavägen finns ännu inte där nere, där ligger istället Stora och Lilla Bastugatorna. Odengatan löper på en järnbro över Stora Bastugatan.

Observatoriekullen håller på att schaktas ur. Uppe på toppen finns en gammal bondgård från 1700-talet som inte skulle rivas förrän trettio år senare. Och där det halva huset står kvar vid Norrtullsgatan finns numera Läkarhuset och Akademibokhandeln just i hörnet.Nedanför kommer så småningom nya hus och Stadsbiblioteket, det runda huset på nya bilden.

Det här var stadens utkanter, splitter nya kvarter. Trakten bebyggdes som bäst med nya hyreshus längs Odengatan bort mot Sankt Eriksplan, bakom ryggen på fotografen.

Och som vanligt är jag djupt fascinerad av skillanderna och likheterna mellan då och nu. Titta på människorna, se hur de rör sig och går på samma plats. Längst till höger på gamla bilden finns en gumma med korg, hon går just där folk strömmar vid övergångsstället nu. Man skulle vilja lägga de här bilderna på varann.

odenplan då

Odenplan nu copy

Hemsidan

Hängningen

Så har vi sett honom komma i sin svarta rock, prata med gestikulerande maskerade bödlar, absurt nog får en halsduk om halsen innan snaran träddes över hans huvud. Förmodligen var han rädd. Lika rädd som sina otaliga offer.

Den här gången var det ingen tvekan om att den dödsdömde var skyldig. En mordisk, paranoid, grym diktator. Som – liksom en del andra diktatorer – skapade en viss ordning som en del nu saknar, eftersom USA efter att de nominellt besegrade Irak inte har lyckats införa något annat istället. De kan riva ner, men har ingen susning om hur man bygger upp. Och inte går det lättare när så många i den amerikanska ledningen inte begriper att utanför USA har människor en annan historia och andra tänkesätt. Resultatet blir att stridsgalningarna och fanatikerna får vind i seglen och plats att agera. Och irakiska kvinnor i allmänhet har det sämre och är mindre fria nu än tidigare – de som inte råkade ut för Saddams onåd eller hans fasansfulla söners lustar, vill säga.

Det är begripligt att det finns tusentals offer som mer än gärna skulle satt en kniv i honom personligen. Men dödsstraff är och förblir en omänsklig handling ovärdig varje stat som vill kalla sig (eller bli) en demokrati. Vad gäller Saddam hade det varit bättre att neutralisera honom som person. Låta honom bli betydelselös. Låta honom tvätta toaletter i fängelset. Eller bli städare på ett ålderdomshem. Eller ta ifrån honom alla tillgångar och låta honom leva resten av sitt liv som brevbärare. Jag säger inte att det hade varit möjligt så som det ser ut i Irak, men det hade varit bättre.

Inga fler sexannonser

Visste ni att norska tidningen Dagbladet från och med den 18 november inte har haft några sexannonser inne?

Det är den nya (kvinnliga) chefredaktören som gjort slag i saken. De tidigare (manliga) har säkert också velat ”men inte haft möjlighet”, som hon så diplomatiskt uttrycker sig.

Norska kvinnefronten skickade en blomsterkvast.

Anne3

Den nya chefredaktören, Anne Aasheim ovan, är förresten en intressant person. Hon är väldigt lik en viss Tiina, men enormt mycket mer känd och populär. Hon har jobbat som journalist och varit en högt älskad chef i 15 år på NRK, norska radion och TV:n.

Så sa hon upp sig (personalen brast i gråt) för att känna hur det var att leva utan position, resa och laga mat och älska sin fru. Och så fick hon jobbet som chef för Dagbladet.

Bwenzi! (Vän!)

Muli bwanji? (Hur mår du?) Har du fått någon mgonero (middag)? Inde! (Ja!) Jag har ätit nsomba. (Fisk).

Ja, de här orden är alltså språket chichewa som talas i Malawi med omnejd av ett antal miljoner människor. Madonna, som har adopterat en liten pojke därifrån, har nu enligt pressen fått den strålande idén att faktiskt lära sig hans ursprungslands språk.

Varför tänker inte fler på det? Hade jag tänkt på det, jag som drömde om att adoptera en dotter? Kanske inte. Och ändå är det så självklart.Hur många adoptivbarn som sökt sina rötter har inte traskat runt i Seoul till exempel och sett koreanska ut, men inte förstått ett ord av det språk som talats runt dem.

(Och hur många nyfikna typer har inte nu precis som jag letat lite information om chichewa, så att försyskondandet mellan folken ökats en aning?)

Inre dialog idag, led i Operation Ta-det-lugnt och lyssna-på-din-inre röst:

Jag borde gå ut nu!

Varför det?

Därför att solen skiner, ser du väl! Man ska gå ut när solen skiner, om man har en chans.

VILL du gå ut just nu då?

Neeej… egentligen vill jag sprätta trasigt blixlås ur kappan.

Gör det då.

Men soolen då? Jag måste gå ut i sooolen!

Måste du inte alls. Du kan gå ut sedan.

Men då är det ju mörkt!

Skit samma. Lugna ner dig lite, annars blir ingenting gjort alls och det slutar med att du sitter där och löser sudoku för tvåmiljonte gången och äter glass. Sprätta nu!

OK.

Jag sprättade. Gick sedan ut och köpte nytt blixtlås, dessutom ett klädesplagg. Kom till Åhléns i City och fick en ingivelse att köpa en matta.(En inte så tung en). Tänk att DET blev gjort, som jag grunnat på så länge! Kom till och med ihåg att köpa halkskydd, ett kletigt gumminät. (Och sedan jag började ta en sak i taget fick jag dessutom hyran betald i tid).

Katten blev förskräckligt glad. Min katt är klart heminredningsintresserad och särskilt förtjust är hon i mattor. Hon luktade och rullade sig på den och lekte på den och ville att jag skulle ligga bredvid och glädjas.

Dessutom:

Hur kändes det när du diskade?

Häftigt! Jag löste ett psykologiskt problem i boken, hur jag ska få Margareta och Kent att arbeta ihop. Såg hela scenen framför mig!

Har du skrivit ner det då?

Nej, först måste jag…

Nix pix. Skriv ner det bums. Det är ju det du vill!

Så där håller jag på, i akt och mening att fortsätta räta ut nerverna, göra horisonten klar så jag har fri sikt och det som ska bubbla upp kan bubbla upp i lugn och ro. Frid och tystnad.

Och vad man får mycket gjort!

IMG 1IMG 2

IMG 3

Tassen ser så konstig ut för att hon njutningsfyllt borrar ner
klorna i mattan.

Hemsidan

PS. Båda mina pocketar, Den sjätte natten och brottsplats Rosenbad, finns nu på Åhlénsvaruhusen.

Är Stureplan centrum?

Jens Lapidus har gjort succé med sin hårdkokta deckare Snabba cash, läs intervju här.

Det är en ambitiös satsning med flitigt läsande av slanglexikon som del i researchen. Det som förvånar mig är att han uppriktigt anser att kriminalitets- och bratskulturen kring Stureplan är ett nav, ett mönster, som han säger. Han upptäckte den kriminella världen som jurist och tycker den är väldigt spännande.

Vad han inte ser, i alla fall inte i artikeln, är hur ensidigt grabbig hans beundran är. Känner kvinnor likadant? Känner en stor del av Sveriges befolkning likadant? Jag undrar faktiskt. (Jag har inte läst boken än, jag funderar bara kring hans tankar i intervjun.) Surret kring Stureplan är kanske trots allt rätt lokalt och provinsiellt?

Just nu läser jag Wonderboy om handelsutbildade yuppisars (framför allt mäns) dans kring guldkalven under IT-bubblan år 2000 i Oslo. Det är underhållande småsarkastiskt och utan tvekan intressant att få reda på hur de här människorna tänkte, men också otroligt segt eftersom de är så vansinnigt tråkiga. Utanför miljonplaneringarna och besväret att hålla ihop familjen samtidigt som de vill leva dekadent sexliv vid sidan av har de inga tankar, säger ingenting intressant.

Jag anar en viss koppling mellan de här två världarna. Snabba stora pengar, sprit, sex, symboler och att tränga sig fram som alfahanne bland andra hannar. Med eller utan kriminalitet. Dvs allt som gör en karl oattraktiv, i mina ögon. Därför att det verkar så otroligt barnsligt.