Bette Davis sjunger

Det här var inte vad man väntade sig. Den formidabla Bette Davis sjunger – och om vad? Om Baby Jane. Och hon svänger med kjolarna!

Men rösten är densamma.

Inspelning från en TV-show 1962.

För er som inte vet, var Bette Davis en av världens mest fantastiska karaktärsskådepelerskor. Filmbolaget tyckte hon var ful och osexig, men hon slog genom med dunder och brak. 1.60 lång med en utstrålning som kunde borra hål i granit. Stark, bister, ljuv, rörande. Hon kom i rätt tid på 30- och 40-talen när Hollywood var ett eldorado för kvinnliga skådespelare vad roller beträffar (nu är det rena misären). Ändå fick hon stämma sitt bolag (Warners) för att få bra roller. Och hon vann – givetvis.

Hon gifte sig fyra gånger och fick flera barn. När hon närmade sig sextio var hon tvungen att annonsera för att få roller – rena skandalen – och fick huvudrollen i Vad hände med Baby Jane? mot sin ärkefiende Joan Crawford. Senare fick hon cancer och en stroke, men spelade envist vidare, liten och mager och mycket gammal fast hon knappt fyllt åttio.

Se till exempel All about Eve, om en medelålders teaterskådespelerska som på ett lömskt sätt nästan konkurreras ut av en yngre förmåga och nästan förlorar både vänner och yngre älskare på kuppen. En film av och för vuxna människor.

Sången ovanför var väl inte precis lyckad – rätt horribelt att göra en klämmig låt av denna skräckfilm psykologiska rysare! – men kul ändå.

Annonser

Noaks ark?

En karl i Holland har byggt en kopia av Noaks ark. Han utgick från Bibeln och hans fru, som var skeptisk till projektet, gick med på att rita den. Båten är enorm, men enligt CNN ändå bara en femtedel av Noaks. Nu ska man ha ett zoo för barn där och visa film. Byggaren hoppas att arken ska väcka människors intresse för Bibeln.

Ja – ska man ha en ark någonstans, är ju Nederländerna en bra plats. Redan nu måste man hålla havet borta med vallar, och värre lär det tyvärr bli med den globala uppvärmningen.

Bra att man bor högst upp i huset, som min mamma sa apropå detta. Så sant – och om Mälaren stiger sex meter så kommer jag att bo på en liten ö. Bäst att skaffa en liten utombordare! Men allvarligt talat – hur ska man planera för kommande generation? Vilken värld kommer mitt barnbarn att se vid fyrtio års ålder? (Det finns släktingar i Jämtland, det är nog bra.)

Oavsett hur lite eller mycket vi deltar i uppvärmningen med våra utsläpp, så är den på god väg. En miljard människor kommer att behöva flytta på sig, inte bara från Nederländerna, och inte bara för att deras länder översvämmas – vattentillgången blir också sämre när glaciärerna smälter. Så vart ska de ta vägen? Sibirien? Finns det någon som har börjat skissa på planer? Regeringarna? FN?

Vad är det här för

…jävla larv?

Hindra folk från att filma stripptävling i plugget med en lärare i ”juryn”?

Det ska inte vara några stripptävlingar i en skola alls! Det är väl fullständigt självklart. Och den lärare som har det urusla omdömet att tillåta det och dessutom sitta och glo på sina kvinnliga elever halv- och helnakna, ska varnas eller kickas omgående – helst det senare.

Vem är det synd om?

Är det alldeles, alldeles säkert att det är departementsrådet det är mest synd om? För att han blev tvungen att berätta för sin fru att han hade ett barn med en annan?

Jo, visst är det ofredande när någon oavbrutet ringer och sätter upp lappar. Men ärligt talat verkar detta departementsråd vara en ärans skit. Man struntar inte i sina barn, utom eller inom äktenskapet, och man ljuger inte för frun. Basta.

Tittövning

Sudoku

När man ska lösa sudoku på nätet går man t ex till Svd:s sida för detta, minskar fönstret så att man slipper all reklam som hoppar och flyger, och så fyller man metodiskt i siffrorna. Det blir så gulligt när det står grattis, precis som om det satt en verklig människa där och blev glad.

När jag ska lata öva mig i att se detaljer, löser jag sudoku. Jag har någon sorts mini-dyslexi som gör att jag ibland inte ser saker. Mången som har en signerad bok av mig kan antagligen se att det fattas en släng i de två n:en i Annika. Jag kan helt enkelt inte se om det är ett och ett halvt eller två n. Eftersom jag är lidelsefullt intresserad av att rita planlösningar till hus på rutat papper, får jag övning där också. Måste ju räkna rutor!

Undrar om det är samma brist som gör att jag ofta läser fel? ”Nödutgång” kan bli ”knölutgång”, och då undrar jag ju om jag är tillräckligt knölaktig för att få använda den där utgången i nödlägen. Restaurang Gran Caruso blev för mig Gran Confuso, den stora förvirringen – mycket adekvat!

En period när barnen var små hade jag någon tillfällig åkomma som gjorde att jag sa fel ord också, nämligen pendangen till det ord jag ville ha fram. Det blev kniv när det skulle vara gaffel, det blev barnet U när det skulle vara barnet P. Jag var för lat för att gå till doktorn och det försvann av sig själv. Undrar vad det kan ha varit? En pytte-pytte-stroke som påverkade språkcentrum?

För övrigt har jag just sett Babel, som var en rätt ovanlig och stark film som inte förföll till klichéer. Och förutom Alan Aldas bok läser jag också intervjuboken med Harriet Andersson – rekommenderas!

Stieg Larsson läser Den sjätte natten.

Ni som gillar Stiegs böcker kanske skulle tycka det var kul att se lite av vad han skrev i mitt manus till Den sjätte natten den där sommaren 2002 innan jag fått en förläggare, just innan han satte igång med sin Män som hatar kvinnor igen?

Jag har berättat någon gång tidigare att han kom hem till mig en stekhet sommardag för att läsa alltihop i ett sträck under bevakning. Detta för att han hade en tendens att försvinna på olika jobb med boken hela tiden! Han satte sig alltså på gården med sina ciggar, sin mobil och sin IBook med musik. Senare flyttade han inomhus och jag petade i honom lite mat då och då. Framåt natten var han klar och manuset fullt av anteckningar.

Han hade flera förslag. En var att det skulle finnas ett privat pojkhem i boken, vilket jag tyckte var helt strålande. En annan, mer bisarr idé var att två killar som misshandlar en kidnappad advokat skulle ha boxhandskar på händerna. (Drev han med mig…?)En tredje var att han, märkligt nog, tyckte jag skulle stryka den allra sista twisten i boken, den sista överraskande vändningen. Det ville jag inte.

Och vad tyckte han? Jo, så här sa han, och jag kommer ihåg det för att det var lite originellt: ”Det börjar bra. Sedan efter ett tag lyfter det till en ny nivå. Och sedan lyfter det en gång till”.

Efter honom läste en ung man på Expo, här kallad X, eftersom jag behövde en ung mans synpunkter på vissa avsnitt. Ibland pratar de i munnen på varandra och kommenterar varandras kommentarer.

Stiegs anteckningar.

S-ansikte
På baksidan av ett manusblad ritade han en teckning.Han var bra på att teckna.

S-hemhjälpen
Stieg (mycket prydlig av sig) retar sig på att advokatparets hemhjälp inte gjort vad hon ska.

Stiegs anteckning: ”Varför? Har inte hemhjälpen städat?”
X:s anteckning: ”Svar: Hemhjälpen var där bara 2 dag. i veckan.”

S-drog 1S-drog 2S-drog 3
Advokaten John blir kidnappad och nerdrogad. Stieg, envis som synden, snöar in helt på denna drog. Finns det en sån drog? VILKEN drog? Varför surrar de inte bara ihop honom och tejpar för munnen…? (Därför att det är livsfarligt att tejpa för munnen på folk, och en helvaken bunden person kan ändå sparka och bråka bak i bilen!)

S-tidsresa
Trettonåriga Miriam diskuterar tidsresor med sin mamma. Stieg vänder på papperet och skriver: ”Kul resonemang. Om man åker tillräckligt långt så borde man komma tillbaka till uratomen. Men var(t) hamnar man om uratomen är en kvarkpartikel i vågform? Hm. Teoretiskt sett har resenären hamnat utanför universum.”

Märkligt, roligt och sorgligt att läsa nu. Jag har inte tittat på det där manuset på mycket länge. Hälften av manuset är borta, det ligger i alla fall inte i plastfickan där jag hittade det här.

IMG_0662Här är han den där dagen. +30° varmt.