Diskriminering?

Men det här är ju löjligt.

En arbetsgivare på ett slakteri får en jobbansökan från en afrikan. Det är alltså inte det att han är svart, utan han är just från Afrika, en kontinent med enormt hög frekvens av aids. Nu frågar han den arbetssökande om han har aids. (Obs arbetsplatsen är ett slakteri – inte en telefonväxel eller annat jobb där man inte riskerar att skada sig på knivar).

Den arbetssökande vägrar svara och känner sig kränkt. Anmäler till DO. Resultat: Denna arbetsgivare ska betala 80 000 för att ha diskriminerat den arbetssökande. Men var det verkligen diskriminering?

Nästa man till kränkning: En muslimsk man tillfrågas om han kan ha svårigheter med att arbeta med många kvinnor. Islam är världens mest könssegregerande religion. Det är inte en fördom, det är ett faktum. Frågan är alltså helt adekvat.

Det kryllar av verkliga fördomar. Det finns homofobi och tro på den s k vita rasens överlägsenhet, det finns antisemitism och kvinnohat och gud vet allt. Låt oss slåss mot dem utan att förtröttas, men låt oss också använda lite common sense.

Ädel tävlan

Var inne hos Supergrannen igår. För er som inte vet, bor han vägg i vägg och är egentligen läkare, men för mig även kattvakt, vinflaskeöppnarchef, fotograf m.m. Jag kom in för att diskutera fakturor från comhem.se med honom, det är nämligen så att fast Supergrannen har snabbare bredband, uppdaterat sig till digitalbox som han får mer eller mindre gratis av comhem och har många fler TV-kanaler, betalar han hälften så mycket som jag i avgifter. Detta är klart skumt. Jag har nu försökt maila denna konstiga firma som f ö också debiterar olika vid olika tidpunkter för samma tjänster.

Men – där vi satt vid hans superdator kom vi att jämföra magar. Våra magar är för stora, särskilt min. Och idag kom jag på en strålande idé. Vi väger oss båda nu, och så kollar vi första september igen och ser om någon av oss lyckats gå ner!

Supergrannen (som av någon anledning alltid öppnar dörren i kallingar som jag alltid tar för någon sorts hemmadress) satte på sig träningsbrallor och kom in och vägde sig. Jag väger 71 kilo, vilket är sex kilo över gränsen till övervikt för min längd. Supergrannen väger nästan 80 kilo.

”Det står faktiskt 79,5 kilo på vågen”, påpekade han.
”Men ju lägre vi skriver nu, desto tuffare blir det ju”, sa jag.
”OK, skriv 80”, sa han. (Jag skrev 79,5).

Så nu ska vi försöka gå ner i sakta mak. Inga morots- och hungerorgier, utan bara lite allmänt förnuft. Som att inte äta hela rulltårtor på en gång, till exempel. Han vill väga under 75 och jag under 65.

Ska det gå? Kommer vi att klara det?

Håll tummarna! Skicka goda vibbar!

Testet

Du är man. Du och frugan/sambon/flickvännen har en båt, en riktigt snygg liten motorbåt, i Mälaren. Du vet hur man framför den på såväl kända som okända vatten. Du är pigg och frisk.

Nu är det en härlig fredag eftermiddag en härlig sommardag. Glatt packar du och f/s/f ner lite kläder och lite god mat för att ge er ut över helgen. Skärgården, har ni tänkt. Det är vindstilla och fint. Ni ska bada från klippor, höra måsar skria, äta grillad oxfilé och dricka rödvin vid stearinljus i den ljusa sommarnatten, älska under stjärnorna medan vattnet kluckar mot båtsidan. Paradiset, med andra ord. Fsf är precis som du på ett strålande humör och ger dig varma blickar redan när ni är på väg ut genom ytterdörren. Det pirrar både här och där. Förväntan!

Ni kommer ner till bryggan. Fsf går först, klädd i röd bikini. Hon hoppar i båten först och tar emot väskor och annat. Sedan går hon med säkra steg fram och ställer sig vid rodret eller ratten eller vad det nu heter på båtar. Hon frågar bakåt om allt är OK, och du kastar loss. Nu startar hon motorn med ett vant grepp. Snyggt och prydligt backar hon ut från er plats, vänder och sätter kurs mot Stockholms fjärdar.

Överallt finns båtar. Segelbåtar, gummijollar, buskörande racerbåtar, yachter, och sådana som ni. De körs alla av män. Fsf skrattar av upprymdhet och ropar ”yipee! Livet är underbart!” Du pussar henne i nacken. Hon luktar gott. Solbränd hud och lite eu de cologne. Hon sätter sig ner.

Hon kör inte bara båten, hon ser oerhört bekväm ut. Hon lutar sig bakåt och stöder ena armen mot kanten eller sidan eller relingen eller vad det heter. Hon ser ut som en van gammal lastbilschaffis som kan vända en långtradare på en femöring.

Nu är ni vid Slussen, det s k skilsmässodiket. Det är fullt som en ölgubbe, ni får vänta i tjugo minuter på att alls komma in. Nu är ni verkligen väldigt nära alla de andra båtarna. Och närmare ska det bli när ni kommer in i slussen. På båda sidorna om diket står stockholmare och turister och beskådar (skade-)glatt båtägarnas juckande och jobbande.

Fsf sitter vid ratten, uppmärksam. Du står beredd när ni makar er intill kajkanten för att hålla emot så att ni inte skrapa båtsidan. Nu har du: Ovanför, en skara åskådare. Snett framför dig: en medelålders svenne som står vid rodret och dirigerar sin fru. Han flinar när han tittar från dig, till din fsf och tillbaka igen. Bredvid: en liten strömlinjeformad miljonskuta framförd av en barbröstad, tjugosjuårig, välgymmad kille som har kört upp solglasögonen i sitt solblekta rufsiga hår. Du kan alltså se hans blick när han uttryckslöst kollar in er båt. Hans två kvinnliga passagerare tittar också. Bakom: En Mustafa i en stor fin båt. Bredvid honom där han står och styr häckar hans gråhåriga pappa, två bröder och tre kusiner. Dvs alla båtens män. Baktill sitter mamma, fruarna, systrarna och en samling barn i flytväst. Mustafa mumlar i mungipan och ALLA i båten tittar på dig samtidigt. Just då ropar din fsf lite förhållningsorder. Dessutom: En sightseeingbåt med trehundra personer plus tjugo andra flytetyg. Och det är bara centimeter mellan er. Och INGEN ANNAN KVINNA styr någon som helst båt.

HUR REAGERAR DU?

1. Är det någon som tittar? Det har jag inte märkt! Jag mår bara bra.

2. Haha – ja, gud vad fördomsfulla folk är. De får gärna titta. Jag är stolt över min fsf.

3. Ja, alltså, jag är helt för jämställdhet mellan könen och det är HELT OKAY för mig att fsf basar, men det är faktiskt lite obehagligt med andra mäns blickar i det här läget. Fan att det ska gå så långsamt.

4. Kallsvett! Plåga! Jag känner mig förödmjukad, avmaskuliniserad, reducerad till springpojke, medan alla andra av manligt kön GLOR. Varför kan inte fsf fatta att just nu står jag lägst i rang av alla män i den här förbaskade grytan? Jodå, det är hur fel som helst, men det KÄNNS!

5. Aldrig mer, säger jag. ALDRIG ska jag försätta mig i den här situationen igen, om det så blir skilsmässa. Nu gör jag en mitella här så att folk kan se att jag är skadad. Eller också börjar jag treva omkring så att jag verkar blind.

6. Nu knuffar jag henne baske mig ur förarsätet… hoppas hon får migrän, mår illa, gör bort sig… kan jag verka överlägsen mot henne på något sätt? Lite flinande så där? Låtsas att det är första gången hon sitter vid ratten, att hon övningskör? Blinka mot de andra grabbarna?

Ja, hur reagerar du? 😉

Semester, que?

Det blir inte mycket semestrande här, inte. Någon gång under juli kan jag kanske hasta iväg några dagar, för då är Supergrannen hemma och kan vakta katten. Annars hade jag tänkt åka bort framåt hösten. Å andra sidan kommer barnbarnet ju då.

Jag har försökt leta fram något litet krypin på Gotland, helst Visby, där man kan få ta med sig katten. Det finns, men på de flesta håll får man inte ha husdjur med sig. Förståeligt, men kissen kunde behöva komma härifrån i alla fall någon gång under sitt liv.

Ack ja. Få se om logistikfobikern lyckas piffla pch puffla ihop något vad det lider!

Ingen sömn och prins Harry hjälpte då inte till

Låg och läste ut Luftslottet som sprängdes till halv fyra imorse, så den får jag vänta med att skriva om (för trött). Efteråt kunde jag inte sova, så jag satt och surfade på nätet och blev plötsligt våldsamt intresserad av frågan om prins Harry verkligen är prins Charles’ son, eller om prinsessan Dianas älskare Hewitt är den biologiska pappan?

Saken har varit uppe många gånger eftersom Harry tycks likna honom enormt. Den märkliga Hewitt, som skrev en bok om förhållandet (pank?) och därmed bröt gentlemannakoden och blev utfryst, har t o m medverkat i ett knäppt program där han lät sig hypnotiseras för att svara på frågan. Det var en pina att se programledaren försöka låta vederhäftig och ge någon sorts legitimitet till den cirkusen.

Så jag tog en Charlesbild (ungdomsporträtt) och en Hewittbild och lade en Harrybild däremellan och nu har jag svaret som ni säkert alla rastlöst och otåligt väntat på och nu kastar er över. Svaret är att Charles är pappan. Färgerna är Hewitts, men de färgerna har William också. Men förutom öronen kommer dragen från Charles. Fast de inte är fullt så markerade. Tättsittande ögon, munnen. Dessutom får man en Charleskänsla av helheten om man tittar ett tag.

Jaha, och här borde jag lägga in de tre bilderna men jag är för pömsig. Ni får tro mig på mitt ord.

SNABBUPPDATERING:

OK… (zzz) Elisabet vill se bilderna… Plikten framför allt!
Här är de!

Prinsapappan

Sommarstockholm

Stockholm blir ett annat på sommaren. Folk reser bort, trafiken minskar, naturen kikar fram överallt som den har gjort sedan innan staden grundades. Klöver och timotej och smörblommor blomstrar i skrevor och på ängsplättar, vattnet glittrar mellan träden, solen värmer gamla träplank och husväggar. Staden blir plötsligt tidlös och fridfull.

Fyra bilder

Nere vid Karlbergskanalen hittar jag Amanda och hennes pappa. Titta och lär! Parasoll ska det vara, inte dessa eländiga filtar som hängs över barnvagnssuffletter överallt och hindrar såväl syre som svalka från att komma in.

Amanda o pappa

I vattnet finns fler goda föräldrar. Säg nu vad det här är: Viggar eller sothöns? Här har vi sothöns! Det är ett föräldrapar med två pipande ungar. Ungen ser ut som om den sprungit med huvudet före in i en Van Gogh-målning som inte torkat.

Pippi 1Pippi 2

Det finns ett svanpar som också har två ungar. Häromkvällen såg jag dem och den ena lilla grå dunbollen gosade uppe på förälderns rygg. Det skulle jag vilja ta en bild av.

Men var är alla änder? När jag flyttade hit för tjugo år sedan fanns det tio-tjugo andfamiljer varje år, minst, och alla hade sex-åtta ungar. De har blivit färre och färre, och med färre ungar, och i år har jag inte sett en enda. Beror det på att det är mer olja och smuts i vattnet? Eller på att alla skyddande dungar av vass rensats bort av nitiska estetikfascister i stadens ledning?

IMGFärskost

Det här är inte kitt utan hemgjord färskost! Enkelt och gott. Man tager en kastrull, häller en liter vanlig röd mjölk däri, bringar till kokpunkten, och så kramar man i en halv till en citron. Nu skär sig mjölken och vasslen kan silas bort i ett nätdurkslag eller genom duk (jag tycker durkslaget är lättast). Stjälp upp på ett fat, salta och tillsätt vad du gillar – gräslök, vitlök – samt förvara i kylen i glasburk med lock.

Jo, det tar en kvart och efterlämnar disk, men det är gott och billigt och tillsatsfritt!

***

den sjatte nattenbrottsplats rosenbadMorden i Buttle