NU…

…är hon här!

Omkring klockan elva i förmiddags kom barnbarnet, eller rättare sagt då födde Caroline henne, och nyss ringde hennes farbror och berättade. Allt gick fint!

Det hela gick av stapeln på det närmaste sjukhuset, och i korridorerna stapplade hungriga blivande pappor omkring. Mammorna får nämligen mat, men inte papporna. ”Det är det stora samtalsämnet här”, sa den blivande pappan i telefon till sin bror under händelsernas gång. ”Bland PAPPORNA, ja!” hojtade den blivande mamman i bakgrunden.

Och nu är hon här, och 3 800 gram vägde hon, och nu ligger hon nog och snusar och sover.

Välkommen, lilla stumpan! Vad duktig du var, C!

Kompletterande uppgifter har nu influtit från den stolte fadern. Babyn väger 3840 gram och är 51 cm lång, för att vara exakt. Hon såg också ut ”som ett irriterat russin”, påstår han, men låt inte lura er av den kärva tonen, för han är alldeles, alldeles väldigt lycklig. Och jag håller förstås på att förgå av nyfikenhet på hur hon ser ut, med tanke på alla huller-om-buller-gener i den här familjen. Svart hår, blont hår, rakt hår, krulligt hår, tjockt hår, tunt hår, blå ögon, bruna ögon… Ja, just nu är hon väl troligen flintskallig förstås, gullungen…

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

30 reaktioner till “NU…”

  1. Tack för alla grattis! Jo, det är första barnbarnet, och det är så roligt och en sådan lättnad att allt gick bra. Mycket stolt över att vara medlem i farmorsklubben! Och nej, det verkar inte som om papporna får mat ens om de betalar, men jag har det bara i andra hand. De hade packat en matsäck åt pappan, men det verkar som om de glömde den i hastigheten. Så han fick traska iväg någonstans och proviantera.

    Det är första barnet i den omedelbara familjen på 43 år, men sonen är ändå stolt över att ha slagit sin vördnadsvärde fader med några år. Den vördnadsvärde fadern sitter och fnittrar lyckligt i sin himmel. Jag kan se hans glada nuna för mig.

    Gilla

  2. GRATTIS!!!! Skönt att allt har gått bra!

    Skulle gissa att hon mest är lik pappa i början – det finns ju orsaker till detta genetiska fenomen…

    Jaså, får de fortfarande inte mat? När vår första föddes höll maken på att svimma mot slutet – han hade inte haft nerver att peta i sig nåt på hela dagen, så han fick saft och kex – och klarade att stå upp tills det var över.

    Gilla

  3. Men vilken glad nyhet man fick ta del av här!

    En bekant till mig har vänner i Ryssland. I den ryska familjen gratulerar man FÖRÄLDRARNA på barnets födelsedagar – det är ju de som gjorde jobbet den dagen för 1,2…5…26 år sedan.

    Så ett jättelikt och välförtjänt grattis till dig som födde den stolte barnafadern!

    Gilla

  4. Grattis till barnbarnet. Är inte det hela grejen – belöningen för att ha uppfostrat barn är att man sedan får grattis utan att man har gjort något? Jag hoppas att jag får läsa en liknande kärleksbeskrivning om min egen mors första barnbarn i en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s