Snart nytt år/Uppdaterat.

La mig vid tvåtiden i natt och sov lite då och då och vaknade för tjugo minuter sedan, och det var inte ett hårt regn som föll utan mjuka snöflingor som lekfullt virvlade runt i luften utanför sovrummet. Vinden rev och slet i plastskynkena runt takvåningsbygget snett emot, men there’s an ill wind that blows no good och det ska ju bli nytt och fint där när det blir klart.

Jag drömde två drömmar framåt morgonen. I den ena var jag märkligt nog ute och gick med min svartmelerade katt Loppan (utan koppel). Jag tog en ovanlig väg hem från parken, en brant stig, och hoppades den inte skulle sluta vid ett stup. Det gjorde den inte heller – i stället befann jag mig plötsligt på en helt annan plats, i en främmande stad (såg ut som Dalarna), och bakom en röd trästuga skymtade jag en svartbrun björn som vandrade fritt på gatan.

Nu tryckte jag Loppan tätt intill mig (hon hade fått sin döda brors färger, röd och vit) och drog mig undan, livrädd. Min barndoms skräckdrömmar rörde sig alltid om björnar efter att jag sett en i en skog. Sedan märkte jag att det var flera vuxna björnar med sina ungar, och trots att de rörde sig fritt hade de uppenbarligen en husse och ingen annan brydde sig om dem. De var inte farliga.

I den andra åkte jag hem till Rickeby, huset vi byggde i Kårsta för många år sedan och som jag flyttade ifrån 1986. Ungarna var med. Jag traskade rakt in och sa att det här kan vi ju ha som sommarstuga nu, inte behöver jag köpa något på Gotland, vad fint det är, och ena sonen hittade sin gamla cykel och körde runt i trädgården. Sedan gick jag uppför trappan och märkte att det var ombyggt och att det fanns en hel massa sängar för gäster överallt och hörde en manlig röst prata i telefon, och plötsligt mindes jag: Herregud! Jag har ju sålt huset. Och jag som bara gick rakt in!

”Kom, vi måste gå ut härifrån, det är inte vårt längre”, sa jag djupt generad till familjen och traskade snabbt nerför trappan igen. Men där kom husköparens gäster, och jag stannade kvar av någon anledning och sa: ”Jag byggde det här. Med hjälp av ett gäng miljöaktivister”, och de blev intresserade och vi satte oss ner och pratade om allt möjligt.

Så drömde jag faktiskt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s