Kulturhistoria: August Strindbergs tjänsteflicka.

(2019: Filmklippet är borttaget, och jag kan tyvärr inte hitta det någonstans. Men här kan man se Strindbergs pampiga begravning 1912 – den börjar med att kistan lyfts ur hans port högt uppe på Drottninggatan. Det ser fortfarande likadant ut. Begravningståget fortsatte ut till Norra Begravningsplatsen.)

Här intervjuar Lennart Hyland Tea Nilsson, som var hembiträde åt August Strindberg när hon var runt femton år.

Tea kom från skärgården och hamnade i Stockholm via en sommargäst. Strindberg var inneboende hos denna dam och Tea fick hämta kaffe från ett konditori åt honom på morgonen, tända brasa i hans rum medan han gick sin morgonpromenad neråt Narvavägen, bära in mat till honom och posta hans brev. Han var snäll och trevlig, säger Tea. Sedan träffade han Harriet Bosse och då dög inte promenerandet längre, då skulle de åka landå. och när han och Bosse satt framför brasan i kakelugnen fick Tea svepa en filt om henne.

Tänk all denna personliga uppassning han hade då, som alla välbeställda, omskött hela tiden. Flydda dagar, en annan värld.

Intervjun måste ha gjorts 1963, eftersom Tea var åttio år. Under det höviska tonfallet mellan henne och Hyland finns något rätt oväntat spjuveraktigt, blickar och lite fnissiga antydningar: Hade hon och Strindberg ihop det, månne? Tror inte det, men hon svärmade kanske lite för honom i alla fall? Men sådant talade man inte högt om -63.

Den ompysslade.
strindberg_385

Gryning: Måndag kl. 3:57. / Uppdaterat

IMG_2215

Följden av att ha ätit en god middag och ha många planer dansande i huvudet: Jag kan inte sova. Alls.

Det var så att jag lagade lasagne igår, med kyckling och lök och champinjoner och lite rökt skinka, och bechamelsås med lite ost i – det blev ett väldigt lyckat recept. Men ost och svartpeppar är ett par av de saker jag inte ska äta, om jag vill sova på natten. (Det tog ett decennium innan det gick upp för mig att mat kan vara direktkopplat till sömnlöshet.) Jag tog fan i båten, med andra ord, och nu får jag ro honom i land till det vackra gryningsljuset där ute.

Några har varit inne på bloggen medan jag suttit här. Undrar varför de var sömnlösa?

Antidot: Knäckebrödsmacka och te. Får se om det fungerar. Ett tag funderade jag på att gå ner på gården och måla en tavla istället för att lägga mig igen.

Kissekatten har nu upptäckt kattgräset. Det är nästan så att hon har blivit vegetarian på kuppen. Jag har fått kasta kattmat medan hon suttit där och mumsat med inåtvänd blick. Hon drar i sig långa strån och kräks, men sedan är hon där igen! Och så fort hon kommer ut på gården vankar hon runt på granngården och äter mer gräs.

Nu kan jag ju inte berätta om vad jag funderar på, för jag har bestämt mig för att berätta efter i stället för före i fortsättningen. Men det skulle jag kanske inte ha skrivit?

Nu ska jag in på Washington Post och se om det har hänt något intressant.

Godnatt och godmorgon!

Klockan 13:12

Regnet har vräkt ner över Stockholm och Supergrannens fina odlingar på brandbalkongen huttrar. Vad jag älskar regn och åska! Och jag har flyttat in målarverkstan i vardagsrummet, för här kan jag backa sex meter och se hur helheten ser ut.

Måndag

Peka med hela handen.

Just det, jag fick ju en utmaning av Studiomannen, att ge raka order till världen omkring mig. Jag kom inte på något utom saker i stil med ”Sluta kriga, idioter!” som det inte skulle vara – tills jag fick syn på eftertexter till ”Äntligen hemma” i TV4, där man, stod det, hade skapat någons ”podie”.

Podie! Alla hästarna i sexspannet reste sig omedelbart på bakbenen och frustade stridslystet.

Så:

* Nu slutar ALLA säga att de ska gå på ett seminarie, stå på ett podie, presentera ett fakta, åka till ett köpcentra o dyl BUMS! Det heter seminarium, podium, ett faktum och ett köpcentrum och hör sen! Har ni förstått? Bra. Ni gör aldrig om det? Fint!

* Lär er någon gång att skilja på var och vart! Här skymtar jag undergången och slutet på en era, eran när folk visste att det hette ”var är hon” men ”vart har hon gått” (var är den kunskapen nu, vart har den tagit vägen, och varföre?) ity hur många gånger jag än tjatar om detta, dyker detta olycksbådande ”vart” upp på fel ställe i alltmer officiella sammanhang. Språkets evolutionsvåg vältrar här fram, tydligen ostoppbar, men jag står envist och pekar åt rätt håll så länge jag kan peka.

* Skilj på ”de” och ”dem”! Där är vi en mangrann skara som dystert sticker upp huvudena överallt där dessa ord sammanblandas och skakar på desamma (huvena, inte orden). DE är subjekt och DEM är objekt. DE tjatar på DEM! heter det. Man får ALDRIG skriva DEM tjatar på… Begrips? Gör ni fel trillar nämligen himlen ner och plötsligt finns det ingen glass i hela världen. Eller också tar alla häftklamrar slut. Något hemskt händer i alla fall, det är jag säker på, för detta är ett fel så uppskakande att man storknar.

* På tal om storknar: Sluta hänga filtar på barnvagnarna! Idag gick jag förbi kaféer där mammor ställt barnvagnar i gassande sol med den numera tydligen obligatoriska jävla filten över ungarna. Det är ungefär som att stänga in dem i en bil utan ventilation, fast en pytteliten bil på ca fyrtio kubikcentimeter. DET BLIR VARMT! Försök hänga utekaféfilten över huvudet så får ni se hur skönt det är.

* Till sommarblommorna som jag har smygsått i de rostiga, postmodernistiska nya blomlådorna på gården, där det nu bara finns halvvissna estetiska grästuvor som står på stel parad: Väx! Överraska! Se fina ut!

Jaha, det var det. Då har vi ordnat upp de sakerna då. Skönt att få det gjort!

Mera kontroll… /Uppdaterat

EU vill kontrollera bloggarna.

Trots att öronen redan ramlat av efter att ha lyssnat på den märkliga FRA-lagsargumentationen, tror jag dem inte efter att ha läst detta. Så här skriver utredaren Marianne Mikko:

…de (bloggarna) är i en position där de väsentligt kan förorena (pollute) cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden…. jag tror att allmänheten fortfarande väldigt mycket litar på bloggar, de ses fortfarande som ärliga. Och de ska fortsätta att vara ärliga. För det behöver vi en kvalitetsstämpel, upplysning om vem som verkligen skriver och varför.

Världen är galen. De vill förvandla bloggarna från enskilda initiativ till tidningsredaktioner! De vill lista, kategorisera, kontrollera.

Vem ska avgöra vad som förorenar cyberrymden, och hur har hon ens kommit på detta uttryck? Mig får det att associera till rensning, etnisk eller annan. Och VEM ska sätta kvalitetsstämplen? och vem i helskotta kan tala om varför hon/han privatbloggar? Skälen kan ändras från dag till dag.

Bloggarna får helt enkelt inte regleras. Vanliga normala regler måste gälla, som överallt där människor möts – man får inte uppvigla till våld, man får inte publicera barnporr och liknande. Då ska anonymiteten kunna brytas. Men bortsett från det,måste det finnas en världsomspännande fri cyberrymd.

Om detta ska EU-parlamentet tydligen rösta den 22 september. Hur förslagen står rent konkret har jag inte tagit reda på. Vill man tycka något, kan man maila web-redaktor-sv@europarl.europa.eu.

Vill de sedan spåra vilka som djärves blogga oregistrerad, okontrollerad och utan att ange varför, kan de ju alltid ta FRA till hjälp.

Dags att plocka fram de gamla dammiga stencilapparaterna och träna brevduvorna…?

pigeon08
Bloggarna lyfter mot friheten…
(Foto Jeff Swensen)

Mikko tror att folk har ovillkorligt rätt att svara på artiklar i vanliga tidningar och TV. Och vem ska bestämma vad som är ”felaktiga uppgifter”?

UPPDATERAT
Jaha, nu sägs att detta är ett stort missförstånd. Det ska inte alls lagstiftas, utan Mikkos betänkande är enbart ”opinionsbildande”. Mycket mystiskt, varför ska EU tycka till om detta? Och i de termerna?

Men: ”Vi vill också ha mer fairplay på webben så att man kan få veta vem som ligger bakom en blogg, säger Marianne Mikko.” Jag undrar fortfarande hur det ska gå till, vem som ska ansvara för det och kunna ge tillstånd.

Reinfeldt visar märkliga sidor.

Först undrar man om det möjligen finns ljus i FRA-tunneln?

Sedan kommer Fredrik Reinfeldt till ens häpnad med det horribla påståendet att alla tjänar på att debatten lägger sig. Han tycker att stormen ska blåsa över, beslutet är fattat och man har piskat upp kritik mot något ”som inte står i lagen”.

Jag kan inte begripa hur han så totalt har missat vad det är man egentligen kritiserar. Kan han inte läsa innantill? Och har han ingen som helst kunskap om hur sådana här saker fungerar i praktiken?

Han säger att det inte är meningen att man ska spana på enskilda, som om han trodde att folk inbillar sig att det ska gå en direkttråd från varje enskild individ som ska granskas var och en för sig rutinmässigt. Det är inte det saken gäller, utan att all Internettrafik från företag och enskilda SKA svepas genom med sökord och mönster som regeringen bekvämt nog får besluta om alldeles själv. Det är det som är likställt med möjligheten att öppna varenda människas privata brev. När som helst kan dessa sökord fånga upp vanliga medborgare som sedan synas utan att få reda på saken – e-mail, vilka sidor de brukar titta på, allt. De i hast införda kontrollorganen kan givetvis inte göra ett smack åt detta – regeringen och tjänstemän på FRA kan titta, det är saken.

Tro inte att kontrollorganen kommer att våga säga nej til spaning på enskilda, någonsin. Tro inte att systemet inte kommer att missbrukas – allt som kan missbrukas, missbrukas. Så enkelt är det. Och har han inte tänkt på vilken fantastisk kontrollapparat han nu har skapat för regeringar som är mindre demokratiska än den han anser sig företräda?

Det finns ett enormt kunskapsgap här. Reinfeldt och Maud och de flesta andra jasägare kan helt enkelt inte se för sig hur dessa kablar till FRA:s jättedator bokstavligen sätter ett hemligt fönster i vartenda hem. De kan se oss, men vi kan inte se dem. De förstår inte hur Internet fungerar, och de förstår inte historia, och de förstår inte elementär rättssäkerhet och de förstår inte – eller bryr sig inte om – regeringsformens anda.

Jag säger det igen: Driver man genom ett förslag av den här digniteten i fullt medvetande om att man har media, Säpo, en mängd andra instanser och folket mot sig, särskilt de Internetkunniga, så är man rätt säker på att man har någon annan bundsförvant som man upplever som större och starkare, och som man inte vågar sätta sig emot. Och det kan bara vara USA.

När försvann all ryggrad ur svensk politik?

Frapedia.

Och här är FRA ute på headhunting via ett företag startat av f d elitsoldater.

Katt och mod.

Hon är så modig och duktig, min lilla katt Loppan.

Hon har tappat fjädringen i bakbenen – ni vet den där som kan få en överraskad katt att hoppa en meter rakt upp i luften utan ansats – och hon är inte så glad över det.

Som kärleksfull matte försöker man ju diskret komma med en hjälpande hand när ens lilla kisse blivit senior. Hon kan inte hoppa upp i fönstret, till exempel, där hon tycker om att ligga och sova eller spana på fåglar och dagisbarn nere på gården. Alltså råkar man bara liksom ställa en stol intill. Sedan är det jobbigt med stolen också, och då puttar man händelsevis dit en liten fin pall son en son gjorde i skolan. Det funkar rätt bra, även om hon ser lite sur ut när hon kravlat sig upp på skrivbordet (mellanlandning till fönstret).

Fast nu har den smarta katten hittat en egen lösning. Hon dissar pallen och kliver istället upp i TV-hyllan där till vänster, därefter ormar hon sig över till stolen på utsidan – vet inte hur det går till, men hon gillar det.

Hur hon tar sig upp till sin vindsvåning högst uppe på bokhyllan är en gåta. Steg för steg kliver hon upp på trappstegen, sedan samlar hon mod och lyckas på något sätt klara de sista femtio – sextio centimetrarna på ren viljekraft och med vassa klor. Hon ligger där nu och sover.

Och hon vill fortfarande vara ute! Härom kvällen var hon ute två timmar i natten, glad som en lärka – hon kom inte in förrän det började regna. Då blev hon plötsligt sitt gamla jag också och bar in en present i sovrummet, ett litet leksakslamm som hon bär i svansen. (Eller också var det en uppmaning till mig att städa kattlådan. Klockan tre på morgonen.) Och hon kan utan svårighet kila fyra trappor upp i vårt hyreshus.

Men varför vill hon inte ha sitt goda kattgräs? Ni skulle sett hennes blick på mig när hon kom till sin matskål och hittade en havreodling där istället för kokt kyckling. Jag förstår inte – hon älskar ju att beta gräs på gården?

Loppas dag

Sedan finns det ju andra katter också. Lejon. Ett finns framför riksdagshuset, där det står och blickar majestätiskt ut över Strömmen medan turisterna flockas nedanför. Där uppe, i stora plenisalen med alla fönstren, fattas visa beslut.

Det ska förmodligen uttrycka Mod och Handlingskraft och – det är jag säker på! – Integritet. Men är det bara jag som tycker lejonet ser mer än lovligt grinigt ut? Kan det ha kommit på helt nyligen?

Riksdagsjello(n)
Riksdagsjello(n).

Motstånd mot FRA

Motstånd mot FRA: Det blir demonstration nästa lördag den 28, kl 12 Sergelstorg i Stockholm, även i andra städer. Det blir en ”begravningsceremoni” vid riksdagshuset i morgon måndag kl 19.

Vad jag innerligt, innerligt hoppas är att det inte blir skrik, tjafs, okvädingsord och sönderslagna fönsterrutor. Det är inte effektivt och det skrämmer bort folk, utan att tillföra något alls. Det är inte mycket mening med att det kommer hundra ungdomar som vrålar att polisen är grisar och blir slagna av samma poliser – tänk er istället hur mycket starkare intrycket blir om det kommer mycket fler människor i olika åldrar som står TYSTA med sina plakat runt riksdagshuset. Särskilt vid de ev protester som kommer att möta riksdagens högtidliga öppnande.

Jag missade den här godbiten ur Ny Teknik den 16 juni:

– Vi kan utan vidare styra om all trafik så att den inte uppfyller FRA:s grundkrav för avlyssning, säger Bahnhofs vd Jon Karlung i ett pressmeddelande på måndagen.

– För våra kunder innebär det inte någon kapacitetsförändring, vi ändrar bara i våra routingtabeller.

Han säger att det finns sätt att göra motstånd utan att bli lagbrytare.

– Som operatör måste vi hela tiden trimma nätet så att det svarar mot våra kunders ständigt förändrade krav på hastighet och kapacitet. Olyckligtvis kan en varje sådan översyn komma att krocka med FRA:s krav på portflytt.

– Det är beklagligt att vi inte har möjlighet att efterkomma övervakningsmyndigheternas förfrågningar bättre än så, säger Johan Karlung.

Ett mycket elegant och effektivt motstånd! Maskning och andra diskreta åtgärder som dessvärre råkar göra det svårt för FRA att sköta sin fina spaning är ju laglydigt, till skillnad från att fila av de kablar som FRA vill ha in till sin superdator. Jag tror vi kommer att bli väldigt kreativa framöver. Låt oss sköta detta med humor, elegans och intelligens. FRA med tillskyndare är romarna, vi är grekerna.

Och nu kommer jag att tänka på en scen ur den brittiska fyrtiotalsfilmen Pimpernel Smith. Titeln syftar på Scarlet Pimpernel, Röda Nejlikan, men filmen utspelas under andra världskriget och Smith är en mycket brittisk Leslie Howard som åker in i Nazi-Tyskland under de mest oskyldiga förevändningar och räddar folk undan läger och tortyr.

I en scen träffar han en stor och bufflig Göring, som hävdar att England inte har någon kultur. Vi har ju Shakespeare, säger Smith älskvärt. Shakespare var tysk! brölar Göring.

– Men ni måste väl erkänna att den engelska översättningen är ypperlig? svarar Smith.

Det ni, är andra grejor än att kasta sten och slå sönder pizzeriafönster!

Och nu ska jag tillägga att hittills har ingen gjort det heller. Det finns all anledning i världen att tro att kommande demonstrationer blir lugna och värdiga.

Faktaruta Romanen ”Röda Nejlikan” skrevs av baronessan Orczy redan 1905. Leslie Howard spelade titelrollen även i den filmatiseringen, mot Merle Oberon. ”Pimpernel Smith” regisserade och producerade han själv 1941.

Leslie Howard i ett helt annat sammanhang – med Ingrid Bergman i hennes första amerikanska film ”Intermezzo”, som han medproducerade och spelade i 1939.

Howard-Bergman