Kulturhistoria: August Strindbergs tjänsteflicka.

Här intervjuar Lennart Hyland Tea Nilsson, som var hembiträde åt August Strindberg när hon var runt femton år.

Tea kom från skärgården och hamnade i Stockholm via en sommargäst. Strindberg var inneboende hos denna dam och Tea fick hämta kaffe från ett konditori åt honom på morgonen, tända brasa i hans rum medan han gick sin morgonpromenad neråt Narvavägen,bära in mat till honom och posta hans brev. Han var snäll och trevlig, säger Tea. Sedan träffade han Harriet Bosse och då dög inte promenerandet längre, då skulle de åka landå. och när han och Bosse satt framför brasan i kakelugnen fick Tea svepa en filt om henne.

Tänk all denna personliga uppassning han hade då, som alla välbeställda, omskötta hela tiden. Flydda dagar, en annan värld.

Intervjun måste ha gjorts 1963, eftersom Tea var åttio år. Under det höviska tonfallet mellan henne och Hyland finns något rätt oväntat spjuveraktigt, blickar och lite fnissiga antydningar: Hade hon och Strindberg ihop det, månne? Tror inte det, men hon svärmade kanske lite för honom i alla fall? Men sådant talade man inte högt om -63.

Den ompysslade.
strindberg_385

Annonser

Gryning: Måndag kl. 3:57. / Uppdaterat

IMG_2215

Följden av att ha ätit en god middag och ha många planer dansande i huvudet: Jag kan inte sova. Alls.

Det var så att jag lagade lasagne igår, med kyckling och lök och champinjoner och lite rökt skinka, och bechamelsås med lite ost i – det blev ett väldigt lyckat recept. Men ost och svartpeppar är ett par av de saker jag inte ska äta, om jag vill sova på natten. (Det tog ett decennium innan det gick upp för mig att mat kan vara direktkopplat till sömnlöshet.) Jag tog fan i båten, med andra ord, och nu får jag ro honom i land till det vackra gryningsljuset där ute.

Några har varit inne på bloggen medan jag suttit här. Undrar varför de var sömnlösa?

Antidot: Knäckebrödsmacka och te. Får se om det fungerar. Ett tag funderade jag på att gå ner på gården och måla en tavla istället för att lägga mig igen.

Kissekatten har nu upptäckt kattgräset. Det är nästan så att hon har blivit vegetarian på kuppen. Jag har fått kasta kattmat medan hon suttit där och mumsat med inåtvänd blick. Hon drar i sig långa strån och kräks, men sedan är hon där igen! Och så fort hon kommer ut på gården vankar hon runt på granngården och äter mer gräs.

Nu kan jag ju inte berätta om vad jag funderar på, för jag har bestämt mig för att berätta efter i stället för före i fortsättningen. Men det skulle jag kanske inte ha skrivit?

Nu ska jag in på Washington Post och se om det har hänt något intressant.

Godnatt och godmorgon!

Klockan 13:12

Regnet har vräkt ner över Stockholm och Supergrannens fina odlingar på brandbalkongen huttrar. Vad jag älskar regn och åska! Och jag har flyttat in målarverkstan i vardagsrummet, för här kan jag backa sex meter och se hur helheten ser ut.

Måndag

Peka med hela handen.

Just det, jag fick ju en utmaning av Studiomannen, att ge raka order till världen omkring mig. Jag kom inte på något utom saker i stil med ”Sluta kriga, idioter!” som det inte skulle vara – tills jag fick syn på eftertexter till ”Äntligen hemma” i TV4, där man, stod det, hade skapat någons ”podie”.

Podie! Alla hästarna i sexspannet reste sig omedelbart på bakbenen och frustade stridslystet.

Så:

* Nu slutar ALLA säga att de ska gå på ett seminarie, stå på ett podie, presentera ett fakta, åka till ett köpcentra o dyl BUMS! Det heter seminarium, podium, ett faktum och ett köpcentrum och hör sen! Har ni förstått? Bra. Ni gör aldrig om det? Fint!

* Lär er någon gång att skilja på var och vart! Här skymtar jag undergången och slutet på en era, eran när folk visste att det hette ”var är hon” men ”vart har hon gått” (var är den kunskapen nu, vart har den tagit vägen, och varföre?) ity hur många gånger jag än tjatar om detta, dyker detta olycksbådande ”vart” upp på fel ställe i alltmer officiella sammanhang. Språkets evolutionsvåg vältrar här fram, tydligen ostoppbar, men jag står envist och pekar åt rätt håll så länge jag kan peka.

* Skilj på ”de” och ”dem”! Där är vi en mangrann skara som dystert sticker upp huvudena överallt där dessa ord sammanblandas och skakar på desamma (huvena, inte orden). DE är subjekt och DEM är objekt. DE tjatar på DEM! heter det. Man får ALDRIG skriva DEM tjatar på… Begrips? Gör ni fel trillar nämligen himlen ner och plötsligt finns det ingen glass i hela världen. Eller också tar alla häftklamrar slut. Något hemskt händer i alla fall, det är jag säker på, för detta är ett fel så uppskakande att man storknar.

* På tal om storknar: Sluta hänga filtar på barnvagnarna! Idag gick jag förbi kaféer där mammor ställt barnvagnar i gassande sol med den numera tydligen obligatoriska jävla filten över ungarna. Det är ungefär som att stänga in dem i en bil utan ventilation, fast en pytteliten bil på ca fyrtio kubikcentimeter. DET BLIR VARMT! Försök hänga utekaféfilten över huvudet så får ni se hur skönt det är.

* Till sommarblommorna som jag har smygsått i de rostiga, postmodernistiska nya blomlådorna på gården, där det nu bara finns halvvissna estetiska grästuvor som står på stel parad: Väx! Överraska! Se fina ut!

Jaha, det var det. Då har vi ordnat upp de sakerna då. Skönt att få det gjort!

Mera kontroll… /Uppdaterat

EU vill kontrollera bloggarna.

Trots att öronen redan ramlat av efter att ha lyssnat på den märkliga FRA-lagsargumentationen, tror jag dem inte efter att ha läst detta. Så här skriver utredaren Marianne Mikko:

…de (bloggarna) är i en position där de väsentligt kan förorena (pollute) cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden…. jag tror att allmänheten fortfarande väldigt mycket litar på bloggar, de ses fortfarande som ärliga. Och de ska fortsätta att vara ärliga. För det behöver vi en kvalitetsstämpel, upplysning om vem som verkligen skriver och varför.

Världen är galen. De vill förvandla bloggarna från enskilda initiativ till tidningsredaktioner! De vill lista, kategorisera, kontrollera.

Vem ska avgöra vad som förorenar cyberrymden, och hur har hon ens kommit på detta uttryck? Mig får det att associera till rensning, etnisk eller annan. Och VEM ska sätta kvalitetsstämplen? och vem i helskotta kan tala om varför hon/han privatbloggar? Skälen kan ändras från dag till dag.

Bloggarna får helt enkelt inte regleras. Vanliga normala regler måste gälla, som överallt där människor möts – man får inte uppvigla till våld, man får inte publicera barnporr och liknande. Då ska anonymiteten kunna brytas. Men bortsett från det,måste det finnas en världsomspännande fri cyberrymd.

Om detta ska EU-parlamentet tydligen rösta den 22 september. Hur förslagen står rent konkret har jag inte tagit reda på. Vill man tycka något, kan man maila web-redaktor-sv@europarl.europa.eu.

Vill de sedan spåra vilka som djärves blogga oregistrerad, okontrollerad och utan att ange varför, kan de ju alltid ta FRA till hjälp.

Dags att plocka fram de gamla dammiga stencilapparaterna och träna brevduvorna…?

pigeon08
Bloggarna lyfter mot friheten…
(Foto Jeff Swensen)

Mikko tror att folk har ovillkorligt rätt att svara på artiklar i vanliga tidningar och TV. Och vem ska bestämma vad som är ”felaktiga uppgifter”?

UPPDATERAT
Jaha, nu sägs att detta är ett stort missförstånd. Det ska inte alls lagstiftas, utan Mikkos betänkande är enbart ”opinionsbildande”. Mycket mystiskt, varför ska EU tycka till om detta? Och i de termerna?

Men: ”Vi vill också ha mer fairplay på webben så att man kan få veta vem som ligger bakom en blogg, säger Marianne Mikko.” Jag undrar fortfarande hur det ska gå till, vem som ska ansvara för det och kunna ge tillstånd.