Småprat

Det har varit huvudvärksdag idag, men jag har haft ett möte i huset intill om en högst eventuell artikel som jag grunnar över och ordnat en snabbresa till Gotland i nästa vecka. Flygbolagets sajt fungerar konstigt nog just nu inte för Mac, så jag fick ringa och beställa resan, vilket egentligen är trevligare än att göra det online.

På skrivbordet ligger två DVD:er – Patrik 1,5 som jag såg häromdagen, och Tropic Thunder som jag kanske ser ikväll. Patrik 1,5 hade många klichéer – regissören Lemhagen gillar att arbeta med lite stela mönster och smått overkliga scener – men också många poänger, och alla inblandade var bra, om jag får skriva ett så slött omdöme (huvudvärk!).

Det jag har att invända mot (förutom att allt går så himla bra så väldigt lätt på slutet) är egentligen två saker. Det ena är sättet att säga replikerna här och i svensk film överhuvudtaget, nämligen tvekande, stakande och med borttappade ord. Det ska föreställa realistiskt, men är bara svenskfilmaktigt. Den andra invändningen gäller Torkel Peterssons roll som ännu en i raden av alla svenska filmkarlar som skriker ”Va faan!” och ruffar upp folk omkring sig. Ursäkta mig, men jag kräks av leda. Totalförbjud denna standardingrediens, mannen som aldrig blir äldre än sexton år, och totalförbjud repliken ”Nämen va faan…”! Annars var snälla Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson ett fint par som var kul att se och Tom Ljungman en mycket bra äkta strulfemtonåring.

Till sist två bilder som exempel på otillåten och tillåten fotografering i min familj på femtiotalet. På den första ser man min farmor i sin systers trädgård, och hon säger antagligen: ”Men Annika da! Som jeg kvakk!” där kvakk betyder att hon ryckte till. Och här är hon faktiskt i samma ålder som jag är nu, mycket nöjt omfamnande sin tantstatus, sina blommiga klänningar och sitt permanentade hår. Tillägg: Men när ni tittar på denna lilla tant som ser så förskräckt ut, ska ni veta att ni tittar på en duktig affärskvinna som lärde sig en bransch, byggde upp en egen rörelse och köpte ett hus.

Den andra visar tante Bertha på den älskade trappan. Bakom henne finns dels en dörr in till husets två butiker, dels en dörr med trappan upp till farmors våning och vidare upp till vinden. Bakom mig som står och fotograferar finns det höga vita planket och uthusen med torrdass, ett för Berthas butik och ett för blomsterhandeln. Tänk er en matbutik med torrdass för personalen! Men den var supeskurad och fin och hygienen ytterligt noggrann. Farmor och Bertha var, som sagt, perfektionister.

Farmor överraskad
Bertha på trappan

Annonser

Radio imorgon!

Imorgon torsdag 8:15 ska jag alltså prata lite med programledare Lotten i radio här.

Jag kommer att vara vaken och hel och ren och hoppas att min uschliga telefon inte knastrar för mycket, så att det låter som om jag vore på Nya Guinea.

—-

Och nu är det över. Hur det gick? Har inte den blekaste, man vet inte alls hur det låter själv. Men Fredrik och Lotten var trevliga och telefonen knastrade inte! (Tror jag.)

Straighta fransmän gillar partnerskap.

Det här är ganska lustigt!

För tio år sedan skrevs – under starkt motstånd från konservativt håll – ett slags partnerskapslag i Frankrike, tänkt för homosexuella. Den kallas PACS. Den ger ett visst skydd åt ogifta men sammanlevande par, man får skattelättnader t ex, och båda kan skriva sig på samma ställe, vilket man tydligen inte kan annars. Till skillnad från att få skilsmässa från ett äktenskap är det också lättare att sluta vara PACS:ad. Det räcker med att den ena skriver ett intyg om att den vill ut ur sammanboendet så är det över, och var och en plockar med sina egna grejor. (Hur det är med arv är jag inte insatt i.)

PACS var tänkt att vara ett äktenskap light för homosexuella, men det skrevs aldrig in i lagen att den skulle gälla just dem. Följden har blivit att många, väldigt många, heterosexuella par har valt att ingå partnerskap i stället för att gifta sig, eller för att ha lite stadga under en period fram till att de har råd med bröllop.

Nu har PACS blivit otroligt populärt i hela Frankrike. Från 6.000 registrerade partnerskap 1999 har antalet vuxit till hela 140.000 under år 2008. En tredjedel av alla registrerade sammanlevande par är partnerskapspar, och nu finns det en halv miljon av dem. Det är både straighta och gay, men de heterosexuella är i absolut majoritet.

Där ser man! Tala om att försvaga det traditionella äktenskapet. Hade de konservativa gått med på lika möjligheter till traditionell vigsel för homosexuella från början, hade denna mellanform inte existerat och fått denna spridning bland de heterosexuella som de säger sig vilja värna.

Tänk om de här fåniga idéerna om att man inte ska ”uppmuntra” homosexualitet kunde försvinna någon gång. Det finns stora grupper, främst religiösa men även andra, som tycks vara fullständigt besatta av att vilja trycka ner homosexuella. Vad är det egentligen i sina liv som de projicerar på för dem helt främmande personer som de för det första inte vet ett dugg om, och som för det andra inte gör en fluga för när? Varför stör de dem så att två homosexuella kan bli kära, ha sex, handla mat och betala räkningar och städa och bo ihop som de själva gör?

Har de inte begripit vid det här laget att man inte kan utrota homosexualitet och att det inte finns någon anledning att göra det heller? Och att kravet från extremkristet håll att man som gay ska leva i celibat inte får något annat resultat än att en massa människor blir olyckliga fullkomligt i onödan?

Om tanken på ett samkönat par hand i hand, framför altaret eller i full färd med häftig älskog har en starkt störande inverkan på dig av typen klipulver innanför kläderna – gå i terapi, säger jag. Och jag är inte ironisk. Det finns något du bör klara upp med dig själv.

gay_liberation_sheridan_squ
Monumentet Gay Liberation av George Segal i New York. Det markerar platsen där en gaybar stormades av polis 1969, vilket ledde till en tidig protestmarsch. Klicka på bilden för att få veta mera.

Därför alla dessa medeltida kungliga regler.

Idag sitter folk och är med all rätt förundrade över de klart mossiga regler som omger kronprinsessan Victorias val av man, hennes förlovning och giftermål. Och de är inte bara mossiga i största allmänhet, de går helt klart mot hennes mänskliga rättigheter – de som vi andra har helt självklart.

* Kronprinsessan måste ha tillåtelse av både kungen och regeringen för att få gifta sig, om hon vill behålla sin titel.

* Hon måste tillhöra den rena evangeliska läran, dvs hon måste vara protestantisk kristen. Nu när statskyrkan är avskaffad är kungafamiljens medlemmar de enda i Sverige som inte får välja religion själva.

* Daniel blir prins, men får inte bli kung. Varför? Silvia Sommerlath en kvinna av folket, blev ju drottning när hon gifte sig med kungen.

Det här med att hon måste söka tillåtelse, vilket ju ingen annan myndig person måste, hänger förstås ihop med att kungafamiljen är sina kungliga titlar, sina jobb. Det är förstås precis så vansinnigt som det låter, men det finns ingen punkt där deras privata och offentliga jag skils åt. Kronprinsessan ska bli drottning, dvs statschef, och hon kan inte ha ett privat äktenskap i bakgrunden. Hon är statschef i alla lägen och hennes man kommer att följa med på t ex statsbesök.

Det betyder att när hon väljer man, väljer hon också en offentlig person till Sverige. Alltså måste Sverige (i form av kung och regering) godkänna valet. Teoretisk skulle hon kunna bli kär i och vilja gifta sig med någon total stolle som vill skapa en totalitärt världsherravälde och tänker använda sin position för att göra det – eller åtminstone ställa till det för Sveriges diplomatiska förbindelser. Det är för att stoppa sådana saker tillståndet måste sökas. I praktiken har det förstås blivit en formsak.

Vad beträffar religionen är det lite samma sak. Privat kan Victoria förstås vara ateist eller ha intresse för någon annan andlig rörelse, men religion är politik och då blir det besvärligt med en statschef som (återigen teoretiskt) hyllar asatron eller dylikt. Även om det inte sägs högt, är det också helt otänkbart med en troende muslim som make i det läge som råder i världen idag. Han skulle kunna tänkas sympatisera med politisk islam och vilja arbeta aktivt mot sekulär demokrati. Den som fruktar det kan t ex peka på den ”moderata” ledande muslim som alldeles nyligen plötsligt gjorde helt om och förklarade sig vara en radikal stolt muslim som hatar Israel och stöder Hamas. Åsikter av det slaget framförda av statschefens man skulle börja konkurrera med riksdagens och regeringens arbete – och det är de som styr Sverige och sätter vår officiella linje. Det skulle helt enkelt inte fungera.

Och varför får inte Daniel bli kung? Ja, det beror helt och hållet på att världen fortfarande i grunden är ett patriarkat. Har man en kung och en drottning, förutsätts kungen vara huvudpersonen. Vi kanske skulle klara att ha en kung på andra platsen, men internationellt blir det problem direkt. Alltså löser man saken genom att ge den regerande drottningens make en lägre titel. Därför är drottning Margrethes man prins och likaså drottning Elizabeths. Ren ordmagi, men det gör allting lättare.

Jaha, och nu är det officiellt.

Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling är nu officiellt förlovade, flashen kom för någon minut sedan.

Efter sju år tror jag de flesta drar en suck av lättnad, republikaner eller ej. Att se två vuxna människor som man inte kan undvika att ständigt läsa nyheter om gå och dra på det oundvikliga så länge har ju nästan gått en på nerverna, man har haft svårt att inte tycka synd om dem. Jag såg Victorias föräldrar gifta sig 1976, följde graviditeter och födslar och dop och reportage, hennes första officiella representation (hon såg fruktansvärt blyg ut) och hennes period av mycket allvarlig anorexi, så därför blir jag riktigt rörd nu. Det är ju den konstiga följden av att ha en hårdbevakad kungafamilj: Man får, eller snarare måste, följa någon man absolut inte känner från det hon föds tills hon är 31, och nu tycker man det är roligt att hon ska gifta sig. Förmodligen the guilty pleasure även för en mängd inbitna republikaner.

Jag är alltså ingalunda rojalist, men jag har heller aldrig hört till dem som anser att man automatiskt ska vara hånfull mot folk som råkar födas med en silversked i munnen, som om de inte vore vanliga mänskliga varelser – fast det är just det man hävdar att de är. Kungafamiljen är rik och priviligierad och därför ska man jävlas med dem rent privat? Det är en ekvation som inte går ihop.

En gång för länge sedan var jag på journalistglögg på Drottningsholms slott. Kungaparet hade just flyttat dit och drottningen var gravid med Madeleine. Efter hela spektaklet när vi alla överfallit dem med idiotiska frågor var vi några som dröjde oss kvar med Tarras-Wahlberg i Stensalen. Tvärs över innergården kunde man se in i den kungliga privatbostaden. Kungen vankade fram och tillbaka, såg jag, och i våningen under i någon sorts lekrum satt en liten tjej i röda hängselbrallor och ritade. Det var Victoria.

Det kändes lite att se henne sitta där. Att det var i ett slott spelade ingen roll. Jag tänkte – och skrev – att det är djupt orättvist att någon föds till kunglighet utan reell chans att göra ett eget val av väg i livet, och att jag hoppades hon skulle kunna och våga välja när hon växt upp. Vad jag kan se har hon tacklat sin bisarra situation på ett klokt och balanserat sätt. Hennes val av en vanlig kille verkar sunt och alla snorkputtar i champanesprutarligan som satt näsan i vädret och klagat, får nu svälja sina kommentarer som förhoppningsvis smakar mycket beskt.

Så grattis på er, nyförlovade!

Hovet har lagt ut eklateringsvideon – var, om inte på Youtube?

Daglig gäst.

Koltrasten copy

Flera gången om dagen kommer den här koltrasten till köksfönstret för att äta solrosfrön och fullkornsbrödbitar. Vi börjar vänja oss vid varandra, och han blir inte särskilt rädd för kameran längre.

Förr i tiden kom hela flockar av fåglar, olika arter, till det här fönstret. Tio, tjugo i stöten. Vart har de tagit vägen? Det känns oroande att de försvunnit. Nu kommer bara den här, ett par skator som gör störtdykningar, och en och annan blåmes och talgoxe.

Men trevligt är det när den här troget kommer flygande. Varje år häckar ett koltrastpar i närheten.