Bloggpaus

Kommer snart

Nu tar jag lite paus. Vad många av oss egentligen skulle behöva just nu är väl det här.
IMG_2295

I brist på det, gå gärna in och läs lite gamla Thailandsbloggar medan jag är borta. De finns Här, här, här, här, här och här! I de sista tre finns de vackraste bilderna.

Vi ses!

Minskad reslust?

Dottern: Vart skulle du vilja resa?

Modern: Du, reslusten har lagt sig, det har den. Jag har ju rest så mycket.

Dottern: Men om det inte var en ekonomisk fråga, och om du kunde bli buren på bår hela vägen om det blev för besvärligt rent fysiskt?

Modern: Jaaa… jorden runt, kanske?

Så hur gick det med nedsläckningen?

Den privata, alltså?

Ja, precis halv nio när Earth Hour skulle börja stack en flicka ut huvudet genom fönstret till vår gård och gastade: ”Släck LJUSET!!”. Sedan smällde hon igen fönstret.

Jag släckte lamporna, stängde av TV:n och datorn, tände stearinljus och tittade ut, fullt beredd på att inte en människa skulle bry sig om att göra likadant. Men en rad fönster i husen mittemot var faktiskt svarta.

Jag tog en liten promenad för att försöka bedöma saken. Man blir ju inte så inspirerad att släcka sina privata lampor när Ica och 7-Eleven strålar som cirkusar, men min grova gissning var att kanske två av tio lägenheter släckts för att delta i manifestationen. Ytterligare två var svarta för att folk var ute och festade, och sex var tända som vanligt, eller hade åtminstone TV:n påslagen.

Ett hus som jag kunde se från vår bakgård har 44 fönster. Bara 16 av dem lyste.

Jag gick upp till mig, lade mig på soffan och begrundade ett och annat. Till exempel att mitt hus byggdes 1904,en tid då det fanns el men kanske inte överallt (gatlyktorna gick till exempel på gas), och många har legat i det här rummet och tittat mot en fladdrande ljuslåga. På den tiden var min lägenhet två med vedspisar och kakelugnar. Jag tänkte på hur ytterligt slarviga folk säkert var med sina stearinjus, eftersom man alltid blir lite slarvig med sådant man är van vid, och vilken enorm brandrisk det ständigt måste ha funnits.

Jag tänkte också på hur vi är inriktade på att allt ska vara hundraprocentigt. Orkar man inte släcka alla lampor, är det ingen idé – då kan man lika gärna hålla på som vanligt. Tycker man synd om slaktdjur men inte står ut att leva utan biff, tränger man undan hela saken och gör ingenting alls. Men vad är det för fel på att släcka hälften av lamporna, dra in lite på datortiden, låta bli att äta kött två dagar i veckan?

En annan sak som jag tänkte på var känslan av befrielse, att för en stund få ledigt från lamporna, TV:n och datorn. Återvända till rötterna och inte ha kontakt med någonting som inte finns inom syn-, hör- och räckhåll. Bara vara här på denna lilla plats, se ljuslågan och fönstren mittemot men inte läsa bloggar eller se Malawi på CNN. Höra grannen på andra sidan väggen och folk i farstun men inte veta vad som händer i Skåne, Australien eller USA. Man blir mer koncentrerad när man drar in tentaklerna istället för att sprida ut dem, sprida ut sig.

Jag vill inte ha det så alltid, men det är en nyttig och skön upplevelse. Man är mer närvarande här och nu. Rock bottom. Så här är det rent fysiskt att vara människa.

Ja, så kan man ha det i dunklet och tystnaden i en stad när man deltar i en symbolisk manifestation och släcker ner för en timme.

Lördag

Tak

Hade tänkt gå på Humanisternas kongress idag, men tror det får vara. Känner mig fortfarande lite rådbråkad. Dessutom har jag glömt att anmäla mig i förväg.

Vädret i Stockholm är outsägligt tråkigt just nu. Det är lite snö, men tråkig snö. Håglös, blöt. +-0 måste vara den tristaste temperatur vi har när solen inte lyser. Om solen hade lyst hade det bara känts våraktigt.

Ingen gourmetblogg kan jag skriva heller, för det enda jag petat i mig är det enda jag vet att jag alltid tål – Falu Rågrut med smör. Funkar i alla väder! (Får jag en årsförbrukning nu?) Till detta ett glas vatten med lite färsk grapefruktjuice i och en halv tesked socker. Tydlig fruktig smak, skulle jag vilja säga, sötman var dock dold bakom syran.

Och hur jag än tittar ut genom fönstret till höger är det lika grått…

Vad ska ni göra för något hejsan hoppsan festligt idag? Berätta gärna något roligt!

Fötter

Natt i lyan.

Här sitter jag och är sjuk som en räka. Lade mig tidigt men måste gå upp och laga te för att försöka få rätsida på saker och ting. En del i det hela är nog att jag var tvungen att ta tag i lite svårare saker och ting igår, och kroppen protesterade direkt.

Te och frisk luft brukar hjälpa mot ond mage. Medan jag dricker det och vädrar sovrummet och hoppas att jag inte ska kräkas också, finns det inte mycket annat att göra än att gå ut på nätet och se om det har hänt något. Och jo, i ena inboxen fanns trevliga kommentatarer, medan den andra bara innehöll ett spam-mail med den fåniga rubriken Prepare to catch the jealous looks on your hair. Well, not at the moment, old boy! Innan dess var det Sharpen the weapon on your battleship, vilket inte lät så himla lockande.

På tal om hår är det verkligen praktiskt att ha det kort. Jag har inte kammat mig sedan det klipptes. Man tvättar och drar genom det med fingrarna, och det är hela saken! När det är långt går det inte ens att använda en vanlig kammar, vanliga kammar går sönder, så jag hittade för många år sedan en extra stor, knallgul, stryktålig variant. Det är ändå inte lätt, men kammen håller åtminstone. Minns när jag satt bredvid Marcia Muller i hennes fina sportbil (mycket snofsig men ingenting för onda ryggar, det är som att sätta sig i ett lågt badkar!) och försökte kamma mig, stönande som en hel porrfilm. Hon kastade en blick på mig från sidan. ”Well, that sounds painful.”

Teet börjar ta slut i koppen, den sista slatten har kallnat och jag fryser. Man kanske skulle försöka sova igen?