Idag har jag sett

* En halvsmält Supergranne som ordnat korsdrag i sin lägenhet. Jag vill plåta hans fina kök och visa i bloggen, men det får jag tyvärr inte.

* En vallokal på ett äldreboende där det parti jag tänkte rösta på saknade valsedlar – fick alltså ffg fylla i partibeteckning själv på en blank sedel.

* Massor av sol på mammas balkong, där vi satt och stekte oss. Vi pratade högt och högst ocensurerat om allting. När det blev som hetast svepte mamma en blus runt huvudet och såg väldigt kysk ut, och jag sa ”nu ser du ut som en anständig kvinna”, och mamma svarade ”tänk att jag skulle göra det till slut!” och ungefär då hördes en diskret hostning som lät som om den kom från någon som satt i mitt knä.

Mamma och jag såg förskräckt på varandra och brast i skratt – en stackars medboende satt på balkongen bredvid, bakom en tunn skärm, och hörde vartenda ord! Jag får väl lägga till, för säkerhets skull, att mamma alltid sett mycket anständig och affärsmässig ut i sina olika yrken som förlagsredaktör, VD med mera.

* En snygg öppen, grönlackerad veteranbil på S:t Eriksgatan. Läcker!

* Servicehusets vackra innergård med massor av blommor. Medboende Sonja gick omkring och bjöd på tårta, särskilt till de damer som inte fick besök på Mors Dag. Mamma försökte hjälpa mig att komma på rimord till rollator, om jag ska försöka göra en rap om rollatorer till min äldreboende-ståupp. Hon sa donator, generator, moderator och isolator, men inget av dem är ju direkt förödande komiskt. Jag får nog lägga ner det projektet.

* En lite piggare mamma i, tror jag, lite bättre atmosfär. Det är så oändligt mycket skönare att komma hem till henne och bara prata och sola tillsammans på balkongen, istället för att ta en vårdarroll som jag inte ska ha. Nu hoppas jag innerligt det håller i sig.

Det har verkligen varit en riktig sommardag idag. Nu funderar jag på att gå på ett mingel – om jag alls kommer in, det lär bli lite fullt.

EU-omröstning

Idag ska jag ta röstkortet och gå och förtidsrösta tillsammans med min mamma på servicehuset – anhöriga får rösta där också, en god idé.

Det blir vänsterut, enligt mitt sätt att bedöma vad som är vänster. Vad jag är intresserad av är var de olika partierna står när det gäller fildelning av upphovsrättsskyddade verk, åsiktsfrihet när det gäller att kritisera både politiska riktningar och religioner, våld mot kvinnor och kvinnors ställning överhuvudtaget. Som gammal kärnkraftsmotståndare och mamma till någon som jobbar inom mp (han måste ju få behålla jobbet!) har jag ofta röstat på dem, men nu måste jag tänka efter. Jag är mot religiösa och politiska friskolor och applåderar varmt Nyamko Sabunis och Jan Björklunds senaste lagförslag, att ingen ska få befrielse från simundervisning och sexkunskapsundervisning av ”religiösa” eller ”kulturella” skäl. Det strider mot barnens grundläggande rättighet till en allsidig undervisning i skolan.

Så nu ska jag tvätta håret och gå in på partiernas webbsidor.

En ovanligt vacker dag.

Det var det idag – soligt och varmt, så jag slängde undan mina skrivsweats och tog för ovanlighetens skull på mig en kjol. Åt frukost och läste tidningen i parken där en liten Dessikopia passerade, med anfadersvans och lugg och allt (jag anspelar förstås på den Monets lilla vovve i hennes blogg från en sydfransk by).

Senare gick jag en långpromenad runt sjön där gräsmattorna var fyllda av solbadare och vattnet fullt av båtar som lojt låg och guppade med soldyrkande människor ombord. Utanför Karlberg stod enorma transportfordon lastade med tanks och annat, vid stranden låg kajaker och en farfar badade. Koloniträdgårdarna hade öppet hus. Ena svanen ligger orubbligt på ägg i det stora boet medan den andra flyter intill – båda hade huvudet under vingen och sov lugnt. Åt god mat och tittade på filmen Changeling (Bortbyting) med Angelina Jolie, hon var väldigt bra här, regisserad av Clint Eastwood. Men den arma kvinnan är mager som en Belsenfånge. Ser man undernärd ut på film, som ju lägger till fem kilo, är man rejält underviktig.

Hon berättar i bonusmaterialet hur tjugotalskläderna ändrar hennes sinnesstämning. Feminina klänningar och skor – ”dockkläder” kallar hon dem – gör henne bräcklig, de tättsittande hattarna som begränsar synfältet gör henne blyg. (Hur ska det då inte vara med en burka?)

Jag måste försöka gå ner ett antal överviktskilon igen. Jag börjar inte med något program vad gäller mat, ser bara till att det finns god mat hemma så att jag äter den istället för glass och choklad. Annars försöker jag börja med att stressa ner (också igen) och nå lite balans och harmoni. Bara att landa i den fysiska verkligheten igen efter allt skrivande är en omvälvning, en trevlig sådan. Tillåta mig själv att göra något annat än det vanliga, gå andra vägar, framför allt stänga av datorn.

Än lyckas jag inte titta på en hel film utan att göra avbrott för att gå ut på nätet, fullkomligt i onödan. Så trots att det börjar rycka i skrivtarmen igen, tänker jag semestra ett par veckor här – göra allt utom att skriva!

Man kanske skulle gå en skepparkurs, till exempel?

Piraterna är inte frihetskämpar – de är imperialister.

Den här artikeln har rätt.

Piratkopierare är respektlösa snyltare, och till stor del arroganta sådana dessutom. Jag, som författare, behöver upphovsrätten av exakt samma skäl som musiker. Jag är ”upphovsrättsfundamentalist” därför att upphovsrätten är min enda möjlighet att få betalt för mitt jobb.

Periodvis har mina böcker kopierats i stor mängd, men när jag protesterar, får jag nästan alltid kommentarer från hånflinande idioter (samtliga yngre män) som inte har en susning om hur branschen är beskaffad eller någon som helst respekt för att detta är mitt arbete och min möda. (Jag har fått ett par ursäkter också från nerladdare som varit mer bekväma än ondsinta, dem tackar jag för.)

Jag kan mycket väl tänka mig att lägga ut saker jag skrivit på nätet, men jag vill bestämma själv när och hur, tack.

Piraterna är inte frihetshjältar, de är imperialister som lägger beslag på andras arbete. Jag som den som utför det arbetet känner mig knappast befriad av dem – jag känner mig bara utnyttjad.

Vad man kan göra.

Jag sitter här fem i tolv och undrar vad jag ska göra. Det finns en hel massa alternativ.

* Gå till ögondoktorn och be den titta efter hur retinan i gula ögat egentligen ser ut.

* Baka en sockerkaka.

* Ta ett bad.

* Gå ut i solen och plantera de senaste tillskotten till gerillaträdgården.

* Skriva en hemlig roman.

* Skriva ett hemligt filmmanus.

* Bestämma vad jag ska säga på pub-ståuppen på ädreboendet den 5 juni.

* Lösa ännu ett sudoku (dum idé).

* Först bada, sedan gå ut ett tag samt äta en banan istället för en halv sockerkaka.

Tänk att det är så svårt att välja! Det är då man blir sittande framför datorn och skriver mindre begåvade blogginlägg.

Gerillablommor

Daniel Westlings njure.

Man kan väl anta att Daniel Westlings njursjukdom är en anledning till att förlovningen har dröjt så länge. Omgivningen (dvs den i medeltida ordning beslutande kungen) har velat vara säker på att känslorna var tillräckligt starka för att Victoria skulle orka med den extra belastningen som en sjuk man innebär – han kan ju inte stötta henne som om han vore helt frisk, och risken finns att hon förlorar honom i framtiden. Men tillräckligt starka var de tydligen, och nu är det bara att önska lycka till.

Heder åt donerande pappa Westling. De flesta (eller alla) föräldrar skulle förstås gjort likadant, men det hindrar inte att det är en svår och plågsam operation.