Idag har jag sett

* En halvsmält Supergranne som ordnat korsdrag i sin lägenhet. Jag vill plåta hans fina kök och visa i bloggen, men det får jag tyvärr inte.

* En vallokal på ett äldreboende där det parti jag tänkte rösta på saknade valsedlar – fick alltså ffg fylla i partibeteckning själv på en blank sedel.

* Massor av sol på mammas balkong, där vi satt och stekte oss. Vi pratade högt och högst ocensurerat om allting. När det blev som hetast svepte mamma en blus runt huvudet och såg väldigt kysk ut, och jag sa ”nu ser du ut som en anständig kvinna”, och mamma svarade ”tänk att jag skulle göra det till slut!” och ungefär då hördes en diskret hostning som lät som om den kom från någon som satt i mitt knä.

Mamma och jag såg förskräckt på varandra och brast i skratt – en stackars medboende satt på balkongen bredvid, bakom en tunn skärm, och hörde vartenda ord! Jag får väl lägga till, för säkerhets skull, att mamma alltid sett mycket anständig och affärsmässig ut i sina olika yrken som förlagsredaktör, VD med mera.

* En snygg öppen, grönlackerad veteranbil på S:t Eriksgatan. Läcker!

* Servicehusets vackra innergård med massor av blommor. Medboende Sonja gick omkring och bjöd på tårta, särskilt till de damer som inte fick besök på Mors Dag. Mamma försökte hjälpa mig att komma på rimord till rollator, om jag ska försöka göra en rap om rollatorer till min äldreboende-ståupp. Hon sa donator, generator, moderator och isolator, men inget av dem är ju direkt förödande komiskt. Jag får nog lägga ner det projektet.

* En lite piggare mamma i, tror jag, lite bättre atmosfär. Det är så oändligt mycket skönare att komma hem till henne och bara prata och sola tillsammans på balkongen, istället för att ta en vårdarroll som jag inte ska ha. Nu hoppas jag innerligt det håller i sig.

Det har verkligen varit en riktig sommardag idag. Nu funderar jag på att gå på ett mingel – om jag alls kommer in, det lär bli lite fullt.

EU-omröstning

Idag ska jag ta röstkortet och gå och förtidsrösta tillsammans med min mamma på servicehuset – anhöriga får rösta där också, en god idé.

Det blir vänsterut, enligt mitt sätt att bedöma vad som är vänster. Vad jag är intresserad av är var de olika partierna står när det gäller fildelning av upphovsrättsskyddade verk, åsiktsfrihet när det gäller att kritisera både politiska riktningar och religioner, våld mot kvinnor och kvinnors ställning överhuvudtaget. Som gammal kärnkraftsmotståndare och mamma till någon som jobbar inom mp (han måste ju få behålla jobbet!) har jag ofta röstat på dem, men nu måste jag tänka efter. Jag är mot religiösa och politiska friskolor och applåderar varmt Nyamko Sabunis och Jan Björklunds senaste lagförslag, att ingen ska få befrielse från simundervisning och sexkunskapsundervisning av ”religiösa” eller ”kulturella” skäl. Det strider mot barnens grundläggande rättighet till en allsidig undervisning i skolan.

Så nu ska jag tvätta håret och gå in på partiernas webbsidor.

En ovanligt vacker dag.

Det var det idag – soligt och varmt, så jag slängde undan mina skrivsweats och tog för ovanlighetens skull på mig en kjol. Åt frukost och läste tidningen i parken där en liten Dessikopia passerade, med anfadersvans och lugg och allt (jag anspelar förstås på den Monets lilla vovve i hennes blogg från en sydfransk by).

Senare gick jag en långpromenad runt sjön där gräsmattorna var fyllda av solbadare och vattnet fullt av båtar som lojt låg och guppade med soldyrkande människor ombord. Utanför Karlberg stod enorma transportfordon lastade med tanks och annat, vid stranden låg kajaker och en farfar badade. Koloniträdgårdarna hade öppet hus. Ena svanen ligger orubbligt på ägg i det stora boet medan den andra flyter intill – båda hade huvudet under vingen och sov lugnt. Åt god mat och tittade på filmen Changeling (Bortbyting) med Angelina Jolie, hon var väldigt bra här, regisserad av Clint Eastwood. Men den arma kvinnan är mager som en Belsenfånge. Ser man undernärd ut på film, som ju lägger till fem kilo, är man rejält underviktig.

Hon berättar i bonusmaterialet hur tjugotalskläderna ändrar hennes sinnesstämning. Feminina klänningar och skor – ”dockkläder” kallar hon dem – gör henne bräcklig, de tättsittande hattarna som begränsar synfältet gör henne blyg. (Hur ska det då inte vara med en burka?)

Jag måste försöka gå ner ett antal överviktskilon igen. Jag börjar inte med något program vad gäller mat, ser bara till att det finns god mat hemma så att jag äter den istället för glass och choklad. Annars försöker jag börja med att stressa ner (också igen) och nå lite balans och harmoni. Bara att landa i den fysiska verkligheten igen efter allt skrivande är en omvälvning, en trevlig sådan. Tillåta mig själv att göra något annat än det vanliga, gå andra vägar, framför allt stänga av datorn.

Än lyckas jag inte titta på en hel film utan att göra avbrott för att gå ut på nätet, fullkomligt i onödan. Så trots att det börjar rycka i skrivtarmen igen, tänker jag semestra ett par veckor här – göra allt utom att skriva!

Man kanske skulle gå en skepparkurs, till exempel?

Piraterna är inte frihetskämpar – de är imperialister.

Den här artikeln har rätt.

Piratkopierare är respektlösa snyltare, och till stor del arroganta sådana dessutom. Jag, som författare, behöver upphovsrätten av exakt samma skäl som musiker. Jag är ”upphovsrättsfundamentalist” därför att upphovsrätten är min enda möjlighet att få betalt för mitt jobb.

Periodvis har mina böcker kopierats i stor mängd, men när jag protesterar, får jag nästan alltid kommentarer från hånflinande idioter (samtliga yngre män) som inte har en susning om hur branschen är beskaffad eller någon som helst respekt för att detta är mitt arbete och min möda. (Jag har fått ett par ursäkter också från nerladdare som varit mer bekväma än ondsinta, dem tackar jag för.)

Jag kan mycket väl tänka mig att lägga ut saker jag skrivit på nätet, men jag vill bestämma själv när och hur, tack.

Piraterna är inte frihetshjältar, de är imperialister som lägger beslag på andras arbete. Jag som den som utför det arbetet känner mig knappast befriad av dem – jag känner mig bara utnyttjad.

Vad man kan göra.

Jag sitter här fem i tolv och undrar vad jag ska göra. Det finns en hel massa alternativ.

* Gå till ögondoktorn och be den titta efter hur retinan i gula ögat egentligen ser ut.

* Baka en sockerkaka.

* Ta ett bad.

* Gå ut i solen och plantera de senaste tillskotten till gerillaträdgården.

* Skriva en hemlig roman.

* Skriva ett hemligt filmmanus.

* Bestämma vad jag ska säga på pub-ståuppen på ädreboendet den 5 juni.

* Lösa ännu ett sudoku (dum idé).

* Först bada, sedan gå ut ett tag samt äta en banan istället för en halv sockerkaka.

Tänk att det är så svårt att välja! Det är då man blir sittande framför datorn och skriver mindre begåvade blogginlägg.

Gerillablommor

Daniel Westlings njure.

Man kan väl anta att Daniel Westlings njursjukdom är en anledning till att förlovningen har dröjt så länge. Omgivningen (dvs den i medeltida ordning beslutande kungen) har velat vara säker på att känslorna var tillräckligt starka för att Victoria skulle orka med den extra belastningen som en sjuk man innebär – han kan ju inte stötta henne som om han vore helt frisk, och risken finns att hon förlorar honom i framtiden. Men tillräckligt starka var de tydligen, och nu är det bara att önska lycka till.

Heder åt donerande pappa Westling. De flesta (eller alla) föräldrar skulle förstås gjort likadant, men det hindrar inte att det är en svår och plågsam operation.

Bergmans Fårö på en mäklarsajt.

Kära nån – Ingmar Bergmans Fåröhus, det långa vid Hammarsstranden, kalkstensgården i Dämba och skrivstugan, ligger ute på en sajt.

Det känns märkligt. Som jag skrev då, när Bergman dog var det, oavsett vad man kände för honom, som om en av strävpelarna i katedralen Sverige helt enkelt hoppat ner från sin sockel och promenerat iväg – eller som om Stadshuset kastat loss från Stockholm och seglat bort utåt skärgården.

Och nu ligger hans rike ute till försäljning som vilken egendom som helst. Kungakronan ligger ute på Blocket eller Tradera. Ungefär så.

3_hammars

Enklaste färskosten

”Nei, nå fyser jeg på noe”, kunde farmor säga ibland. Att ”fyse på noe” betyder att vara sugen på något, ni vet så där som Nalle Puh längtade efter en munsbit av något slag när klockan närmade sig elvadraget på förmiddagen. (Det mellanmål som britterna kallar elevensies, efter tidpunkten när magen brukar börja kurra.)

En motsats till fyse, kom jag på när jag googlade det för säkerhets skull, måste (fast det ena är ett verb och det andra ett adjektiv) vara ordet ufyselig, som betyder avskyvärd. Uttalas ufy´schli.

Men det var ju inte det jag skulle berätta. Jag har suttit här och väntat på att lite tabletter skulle kicka in mot den där migränen jag vaknade med och att det skulle sluta regna, så jag kan gå ner till sjön och se om det finns fågelungar, blommor och annat kul. Under tiden har jag tittat på ”Tvivel” med Meryl Streep och Philip Seymour Hoffman – helt OK film, och heder åt distributören som översatte titeln till svenska! – och nu började jag få lust på en munsbit.

Och kom på att jag hade ju kvar lite av det där brödet som är ett mellanting mellan baguette och formbröd, och dessutom lök och gräddfil. Och det absolut enklaste sättet att snabbt fixa lite färskost är att helt enkelt koka upp lite gräddfil. Så fort den kokar skär sig filen, och man kan separera ost och vassle genom en vanlig ståltrådssil. Det är bäst att koka upp vasslen som blir kvar en gång till och sila igen och sedan se till att man får med osten som sitter på silens undersida. Kastruller och sil är väldigt lättdiskade efteråt.

Jag blandade färskosten med hackad gul lök och salt och och slevade upp den med brödbitar. Mums! Man kan förstås blanda med vad man råkar ha hemma – avocado, ett par räkor, persilja, purjo, olika slags peppar.

Och nu är regnet över och det är dags för en prom… att gå ut!

Färskost
Väldigt mycket av gräddfilen blir faktiskt ost.

Dagens glädjeämnen.

* I flera år har jag försökt ordna det så att jag har färdigskrivna manus när sommaren börjar och kan igen mig då. Det här året råkade det bli så! Det blev lite tomt när pjäsmanuset var klart, men nu känns det skönt att leva i den riktiga verkligheten ett tag.

* Det var trevligt att titta in hos mamma idag. Hon var i god form, uppe och klädd och hade tömt askkoppen och väntade på mig. Vi försökte sitta och prata på balkongen, men det blåste något fasansfullt, så vi fick gå in igen. Men hennes balkonglådeklematis är på väg upp. Jag kommer att vara hos henne på söndag – Mors dag och röstprocedur på servicehemmet.

* Jag hade sånglektion för skönsjungande Karin idag, vilket var väldigt roligt. Om pjäsen sätts upp på en mindre teater utan fast ensemble (som teater Giljotin) skulle jag ju vilja spela en roll själv, men jag kan ju inte bara klampa in på en scen och inbilla mig att jag grejar biffen helt utan att träning. Och en av de saker jag måste träna på är sång.

Mitt självförtroende där är inte på topp, men Karin tog det från grunden och försökte ringa in vilket omfång jag har. Min idé är att jag har en och en halv oktav, sedan blir det bara hemska pip. Hon kom fram till drygt två oktaver (från lilla C till tvåstrukna ess, tror jag det står – ett E med ett litet b i pannan – jag bad henne skriva ner det för att kunna skryta här på bloggen!) Och jag borde klara två och en halv, anser hon. Men så fort jag började sjunga sången det gäller var självförtroendet som bortblåst och jag klarade plötsligt inte en ton som låg långt under det jag fixat tio minuter tidigare. Psykologi!

* Jag har tid att titta på filmer.

* Det är Grand Designs på nian ikväll. Härligt!

* Och min gerillaträdgård har utökats med fler blommor som jag är nere och vattnar på kvällarna.