Gör inte som jag, sommar och upplysta despoter.

Det här är min utsikt när jag sitter med filmblocket på gården:

De rosa blommorna tillhör min gerillaträdgård. Jag längtar otroligt efter att vara på landet och ha en egen trädgård, och hade inte Själsöhuset gått upp så i pris, hade jag tagit det utan att tveka. Nu vill jag göra en film istället och ta hus senare om tillfälle skulle uppenbara sig. Jag kan inte göra både-och, inte nu.

Dessutom längtar jag efter att åka och bada, men Supergrannen tycker det är en dum idé. Han tycker just nu hela jag är dum. Han inspekterade mitt öga i morse, konstaterade att det inte blivit värre trots att jag inte tagit ögondroppar sedan halv fem natten till igår men tillrådde mig att börja igen. Å det bestämdaste. Jag påpekade att ögat nu varken värker eller varar. Grufs, sa han och indikerade att han slår huvudet i väggen. En sak är vi i alla fall överens om: Jag är ingen hypokondriker.

Och låt mig säga direkt: Gör INTE som jag! Ta din antibiotika! Risken är nämligen att man får sepsis, blodförgiftning. Jag måste vara på min vakt mot minsta tecken på rodnad runt ögat. Men jag har ett motiv för att bära mig åt så här, och så länge det funkar, fortsätter jag. Just nu har svullnaden gått ner en aning. Jag mår risigt, känner mig förkyld i hela skallen, men har ingen feber. Ligger lågt med allt utom klädtvätt – i den här värmen måste man ju byta kläder hela tiden. och jag behöver inte bestämma det där med körlektion förrän imorgon före ett. Helst vill jag ju gå på den.

Film, film – jag vet vilka skådespelare jag skulle vilja jobba med. Båda har gedigen scenutbildning plus filmerfarenhet. De vet inte om sin lycka än. Anledningen att jag alls tror att jag kan göra en spännande film utan mer än i princip en enda inspelningsplats, är pjäsen jag just skrev. Den fick loss min förmåga att skriva dialog rejält. Jag vet också vilken fotograf jag vill ha. Att få ihop dessa duktiga människor (till råga på allt utan pengar) är en utmaning och kräver ett rackarns bra manus. Wish me luck!

OCH SÅ till de upplysta despoterna. (Upplyst despot: En diktatorsliknande typ som inte bär sig åt som en grobian helt och hållet, utan kan ha förvånansvärt progressiva idéer.) Läste en amerikansk diskussion om islam och burkor och dylikt och där stod det bland annat:

When Mustafa Ataturk, the father of modern Turkey, wished to ban the wearing of burqa he simply issued an executive order to that effect. The next day his advisors notified him that none of the women complied. He asked his secretary to issue what he called an “addendum” to the earlier decree. This addendum stated that prostitutes are excluded from the ban. That same day all women dropped their shrouds, even the prostitutes amongst them.

Alltså, turkiska Atatürk som skulle modernisera Turkiet ville avskaffa burkan. Inga kvinnor lydde påbudet, eftersom ingen ville riskera att betraktas som oanständig. Då kom han med ett tillägg: Alla kvinnor skulle lägga bort burkan – utom prostituerade. Dagen efter hade ingen kvinna burka – inte de prostituerade heller.

Det fick mig att minnas vad jag hörde om Habib Bourguiba i Tunisisen. Bourguiba var en hårdför ledare som tog Tunisien ur det franska kolonialväldet och skapade en egen ”Bourguiba-socialism” (någon demokrati var det dock inte fråga om). Han var ovanligt radikal beträffande kvinnors rättigheter, avskaffade slöjan och polygamin och höjde flickors giftasålder till sjutton år samt gav gifta kvinnor rätt till skilsmässa.

Han bestämde också att byarnas brunnar skulle flyttas närmare bebyggelsen, så att kvinnorna slapp gå så långt när de skulle hämta vatten. Ingenting hände givetvis. Då bestämde han att från och med omedelbart var vattenkånkandet männens uppgift. Pang! Brunnarna flyttades på nolltid.