DET KOM ett mail (flerutskick) från Catharina Grünbaum, snart f d Språkspaltsredaktör på DN, nu till allmän förtrytelse sparkad p g a konstnadsskäl. Hon skriver till alla som mailat sitt stöd till henne och frågar om hon kan vidarebefordra till ledningen, och glad blir man, för det visar ju att hon gärna är kvar. Klart hon ska vara kvar, vad händer annars med DN:s själ och språk (som är en del av själen på en tidning) och oss?
För att ytterligare stödja CG och bidra till hennes lön går jag ut och köper tidningen (antal klickar på sajten ger givetvis också annonsintäkter, men vi behöver papperstidningen också och jag har av slöhet låtit bli att köpa ett tag). Och vad får jag i min hand om inte en tunn och eländig rackare? Hur göda den? Det som är kvar av DN ser ut att vara ekonomidelen och kulturdelen, i alla fall en vanlig tisdag. Nåväl, NoN-sidan tycks ha överlevt och är fortfarande rolig, men verkar behöva vitaminer oh uppmuntrande klappar på ryggen. Heja NoN! Låtom oss nu, vi som vill ha kvar DN och Grünbaum, faktiskt köpa tidningen.
DET KOM också ett paket från Cecilia N. Brevbäraren, som har fått korn på att jag är hemma, bar hyggligt nog ut det och ringde på dörren och undrade säkert om det var tomt, för det var mycket lätt.
Det är roligt att få presenter! I paketet fanns flera skott av klätterfibbla (står det i det rara följebrevet att den heter) och gummiplantor, har jag aldrig sett förr.

Växterna var noga packade i blött hushållspapper och plastpåse, här tar några av dem igen sig.
Tack, Cecilia! Ser du att de mår bra?
Jag bakade också men hade först svårt att hitta något att baka i, eftersom allting i köket numera ligger där det är mest åtkomligt istället för där de råkade hamna när jag flyttade in 1986. Plastbunken finns alltså inte längre i ett skåp inbökad i ett durkslag, elvispen inte inklämd mellan ett trasigt paraply och en hög tidskrifter med mera på en annan hylla, och kakformarna inte högt uppe i ett helt annat skåp, utan samlade under diskbänken. Så ovant bekvämt. Nu blev det en sockerkaka med bär i, i en sådan där spiralvriden form som gör hål i mitten.

Varför hänger spegeln snett?
OCH NU var det äntligen rätt pubkväll. Jag masade mig i väg och det var bra, för mot slutet satt vi kvar ett litet gäng på fem personer och hade en väldigt givande diskussion. Alla hade nya och spännande saker att berätta, alla lyssnade på alla, ingen var aggressiv. Det var helt enkelt enormt trevligt och jag satte mig på bussen en rad kunskaper rikare.
UPPDATERAT
Rexxie är i byggnaden och meddelar att vasen heter Pala och är designad av Helena Tynell. Via hans länkar ser jag att den är från 1964. Tack, min designkonsult!
Men jag måste säga att när jag ser på den kommer jag att tänka på min salig Farmor, som kommenterade en icke så vacker dams utseende så här (med eftertryck): ”Hu er mindre pen!”
Sedan tycker Rexxie att Namn och Nytt-sidan på DN är väldigt, väldigt tråkig. Är den väl inte heller. Titta!

Se hur hela Uppland går i lågskor! Ekokycklingkyckling! Jag tycker det är jättekul.