Garanterat tråkig blogg! Matematik inblandat.

Efter ha läst en intressant artikel i Illustrerad vetenskap om vad i hjärnan som gör oss mer eller mindre intelligenta, hamnade jag på en sida kallad ”Logik och matematik”.

Jag undviker sådana sidor. De retar gallfeber på mig, eftersom jag aldrig någonsin tänker på samma sätt som problemkonstruktörerna. Jag tycker illa om alla slags uppdelningar av vilket slag det vara månde, av kropp från själ, saklighet från fantasi, hjärta från hjärna, och matematiska klurigheter konstrueras aldrig av den sortens människor. Så förutom att få en släng av andlig klaustrofobi, hittar jag alltså alltid fler svar än ett. ta till exempel det här lilla problemet, som jag trots allt inte kunde bli att kasta ett getöga på, under stönanden (jo jag vet, det kunde vara hämtat från en barntidning):

Problem 1

Jaha, vem bryr sig? Jag, tydligen, och jag kom till slut fram till att det var kort D som skilde sig från de övriga, därför att där finns en figur som inte finns på något annat kort – en triangel.

Nehej. Det korrekta svaret var A, där två likadana figurer har samma färg, vilket inte finns på något annat kort.

Vet man vem man är egentligen? Jag har alltid ansett att jag avskyr matematik, men låg i tioårsåldern och löste tal i huvudet på kvällarna därför att det roade mig. Jag ansåg att jag avskydde t o m rutigt papper, men köper block efter block för att rita husplanlösningar i jakt på det perfekta huset – det som som inte alls är perfekt, utan kombinerar exakthet med något som är levande. Ungefär detsamma som jag tror alla människor gör som håller på med någon sorts konstnärlig verksamhet. Jag anser mig vara en utpräglad ordmänniska, men är också en utpräglad bildmänniska.

Sedan var det då det här, som jag verkligen inte ville intressera mig för. Under mera suck och stön läste jag i alla fall genom det.

Problem 2

Hmpf? Jaha, det är väl bara att lägga ihop 1+2+3 osv, tills man har kommit upp till hundrade trappsteget? Men det är ju för enkelt, så svaret måste vara någon tråkig formel, tänkte jag och lade ifrån mig tidningen. Jag minns inte något alls av matematisk teori, och vem bryr sig?

Jag, tydligen, för jag plockade upp tidningen igen. Hm, 100 innehåller delar med tio i varje, kan man hitta något där? tänkte jag. Med papper och penna lade jag ihop första delen, dvs 1-10, det blev 55, och sedan sista delen 100 ner till 90, det blev 955.

Symmetri! Kul! Kunde det vara så enkelt att nästa del neråt blev 855? Jo. Jag kollade ett par till och det stämde.

Sedan lade jag ihop dem. Resultatet blev det rätta – 5050. Men kan man inte få ihop summan enklare? Jag satt och tittade på stapeln av resultat – 10 stycken 55, alltså 550, och så den första raden men gamla välbekanta 9,8,7 osv. Dvs 55. Men eftersom det rörde hundratal kunde jag inte bara lägga ihop 550 och 55, utan jag måste lägga ihop 550 med 5500. Vilket blir 5050. (Med en kalkylator hade jag inte sett denna stapel.)

Det här är alltså vad som händer i en hjärna som nästan patologiskt hållit sig borta från allt vad kunskaper i den mest enkla matematik heter, när den till sist försöker lösa ett problem. Och, egentligen, njuter enormt.

Och det var alltså så här man skulle göra?

Nehej igen. Man ska lägga ihop antalet fåglar på första steget med det på det näst sista och då få antalet 100 fåglar. (Hur får man den idén?) Man ska para ihop stegen på detta vis så att man får 100 fåglar 49 gånger. (Why?) Det blir 4900 fåglar. Då får man över steg 50 och steg 100. Alltså 150 fåglar. 4 900 plus 150 = 5 050. Bingo!

Bingo för dem, ja. Inte för mig. Återigen har jag träffat en av dessa främmande skallar som tänker på ett för mig mystiskt vis, och känner det än en gång som att jag puttas ut från matematikernas värld.

UPPDATERING: Intelligensen fullkomligen flödar och puttrar i kommentarerna!

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

13 reaktioner till “Garanterat tråkig blogg! Matematik inblandat.”

  1. Utan att ha kommit längre än till första bilden så inser vi (jag och sonen ihop med dig) att det här är Brasses låda.

    Sonen sa A fort som sjutton när jag suttit och tänkt en stund och inte kommit fram till nånting.
    Jo, för det var det enda kortet utan grönt.

    När vi sen läste om ditt svar så sa han att B skulle också fungera: det enda kortet med vitt på. Jag funderar fortfarande tror jag, om jag ids … nä …

    Gilla

  2. Eller så sätter man ihop steg 1 med steg 100 och får 101 fåglar steg 2 med steg 99 och får 101 fåglar osv till … steg 50 och 51 som också blir 101.

    50 par à 101 blir 5000+50 =5050.

    Gilla

  3. Jag, som älskar denna typ av problem, tittade på det första exemplet i en halv sekund eller så innan jag plockade ut A. (Den typen av frågor brukar vara konstruerade så, det lär man sig.)

    Ditt sätt att lösa det andra exemplet ska du väl inte dissa bara för att facit sa något annat. Finns mer än en väg till Rom om man säger så. Sen är väl frågan vilket lösningssätt som är enklast att använda om man skulle haft en trappa med 200, eller för den delen 1000 steg…

    /”Ingenjörn” i Båthuset.

    Gilla

    1. Här dissas ingenting. Jag tycker jag är riktigt begåvad! 🙂

      Men om du lär dig hur konstruktörerna tänker – betyder det att du missar andra sorters lösningar?

      Och det blir väl egentligen ingen skillnad med tusen trappsteg?

      Gilla

  4. Och:
    – A är det enda kortet med figurer som består av enbart raka streck.
    – A är det enda med enbart figurer som börjar på S.

    Fasen vad intelligent jag är! 🙂

    Gilla

  5. Båda problemen är ju typiska sådana som man kan lösa på fler än ett sätt (säger den gamla matteläraren som gillar sådana här klurigheter och försöker lista ut hur många olika lösningar det går att komma på).

    Mitt första svar på första uppgiften blev C för det är det enda alternativet där såväl färg som form förekommer bara en gång och inte två som i de övriga alternativen.

    Det andra exemplet är en klassiker om vilket det berättas att matematikern Gauss, som redan i låg skolålder var en framstående begåvning, fick i uppgift av sin mattelärare som ville ge honom en uppgift som tog lång tid. Därför sa han åt den unge Gauss att addera talen från 1 till 100. Gauss upptäckte att om han la ihop 1+100, 2+99 osv. till 50 + 51, så fick han 50*101=5050, dvs. summan av alla talen mellan 1 och 100. Precis som Cecilia N räknar fram.

    Gilla

    1. Se där! Cecilia är störtbegåvad. Och ett kort till hittades.

      Men hur kunde unge Gauss vara säker på att han kom fram till rätt resultat? Kände han det på sig, såg han det för sitt inre öga (varför säger man inte för sina inre ögon, pluralis, förresten?) eller vad?

      Tidningen borde presentera sina klurigheter som fler-lösnings-klurigheter. I fortsättningen ska jag alltid leta efter fler lösningar.

      Gilla

  6. Jag tänkte direkt C, precis som Susanne tänkte jag att ”det är det enda alternativet där såväl färg som form förekommer bara en gång och inte två som i de övriga alternativen.”

    Våra annorlunda svar är ju då inte egentligen fel utan bara annorlunda.

    Jag gick en gång i tiden och lärde mig grunderna i programmering, och jag drev läraren till vansinne för jag kom alltid med lösningar hon aldrig sett förut. Men de funkade!

    Gilla

  7. Matilda, jag råkade ut för något liknande under en tenta i pascal.

    Programmet skulle ta ut palindrom ur en mening. Jag konstruerade genast meningen ”Anna och Ebbe går ut med hunden” att tänka på.

    Fast läraren hade bara tänkt sig ett palindrom i meningen och ville att vi skulle göra en funktion (heter det väl när man bara kan få ut ett värde) och jag höll på att grubbla mig blå på hur hon tänkte att vi skulle lösa det med en sådan. Jag behövde ju få ut TVÅ värden där hon bara ville ha ett.

    Jag minns inte hur det gick med den där frågan, men jag har poängen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s