Michael Jacksons makeup-artist från 1982 till efter döden, och "Ghost"-videon. Och nuet.

mjkaren

Karen Faye var från början mannekäng, men tröttnade snart och upptäckte att det var roligare och mer kreativt att vara sminkös. Hon träffade Michael Jackson när det skulle tas bilder för Thrilleralbumet. Båda var unga och vackra, på den tiden var han fortfarande mörkhyad (det var precis innan hans hudsjukdom började ta över) och han skulle fotograferas i vit kostym och tillsammans med en liten tigerunge.

Karen drog ner jeansen och visade att hon hade tigermönstrade trosor, till Michaels förfäran, men det blev början till en livslång och mycket kramig vänskap. Då och då undrade pressen om de var ett par, som nedan, när de gjorde videon till Bad. Det var iskallt nere i tunnelbanorna där filmen spelades in, och Karen öppnade kappan och värmde Michael. I artikeln beskrivs hur Michael tycker hon är rolig, snäll och ömsint.

Mj Karen -87 Bad 1

Mj Karen -87 Bad 2

De var troligen aldrig ett par. Michael ska en gång ha frågat om hon ville gifta sig med honom, och hon svarade:

– Michael, du behöver inte gifta dig med mig. Jag kommer alltid att finnas i ditt liv. Jag kommer att ha min egen man och mina egna barn, och jag kommer alltid att finnas i ditt liv.

michaeljacksonandkarenf

Slutet av 90-talet, kanske 1997.
Karen och Michael äter lunch.

Så var det Ghost, som gjordes 1996 och tog sex veckor att spela in. Den handlar om hur en bigott och inskränkt, medelålders vit borgmästare leder en rätt ovillig befolkning för att jaga en ”weirdo” (Michael själv) ut ur stan. Det som här fortfarande spökar i Michaels huvud är klart och tydligt övergreppsanklagelserna 1993 och distriktåklagaren Tom Sneddons vendetta. Borgmästaren i filmen är förmodligen Tom Sneddon, eller en konglomerat av denna världens alla bigotta ”old white guys”. Gänget som kommer mot särlingens spökslott med facklor kunde lika gärna vara en lynchmobb.

Det är fascinerande att se Michael Jackson utklädd till denna rigida person (”som aldrig kan de det vackra i människor”) och höra honom fräsa ”weirdo.. det finns ingen plats här för sådana som du… du förstör barnen .. freaky boy” åt sig själv. ”Boy” har rasistiska implikationer. Det är märkligt och sorgligt nu att se Michael förvandlas till troll och till dansande skelett – tekniken var ny då – och att se honom sjunka till marken medan hans ansikte, som ju i verkligheten var rätt sönderopererat, faller i bitar.

Men det finns också några häftiga danser och det är lite kul att se borgmästaren intas av Michaels ande och börja dansa, dock med något mindre elegans. Michael tyckte om att klä ut sig till borgmästaren, han njöt av att vara en helt annan rollkaraktär. Det hade blivit ännu intressantare om han dessutom använt sin naturliga röst. Den låg inte bara lägre än den vi är vana vid, den låg ordenligt lågt och var whiskyhes och raspig. Jag tycker han borde ha tagit chansen, hade han gjort det hade det blivit sensation, men han ville kanske bevara någonting privat.

Här är en ”The making of Ghost”- videos. Med norsk text.

Jag måste säga att jag är inte så förtjust i Ghost. Den är lång som sju svåra år med massor av upprepningar, och man är inte riktigt bekant med den ilskna Michael som ska skrämmas. Ilskan kom bättre fram i Scream med systern Janet. Men här är i alla fall första delen, klicka er vidare om ni vill se mer.

Som vi vet vann Sneddon i verkligheten – inte i rättegången med sitt bedrövliga åtal, men i verkligheten. Michael Jackson knäcktes och dog fyra år senare. Och någon månad efter hans död stod Karen Faye i bårhuset tillsammans med två av hans skräddare, omgivna av formalinångor, och skulle göra honom fin för hans begravning, eftersom barnen skulle se honom. När de var klara hade personalen gått och de fick lyfta över honom i kistan på egen hand. Det finns ingen handske i kistan, berättade de när de talade om det här, eftersom Michael förband den enbart med numret Billie Jean.

Jag skrev inte om Michael Jackson på årsdagen av hans död den 25 juni, eftersom jag redan skrivit så mycket. Men jag är fortfarande ledsen och förbannad och djupt tagen av den. Han var inte färdig, vi väntade på honom antingen vi visste det eller ej när han for runt planlöst mellan Bahrain och Irland och gud vet var efter att ha friats i rättegången. (Bahrain…? minns jag att jag tänkte. Vad ska han där att göra? och jag minns att jag blev vagt orolig, fast jag såvitt jag visste då inte var speciellt intresserad av honom.)

Det är som om ett barn har dött, och det kanske också är precis vad som hände. Om han i själva verket var en tolvåring som försökte orientera sig ensam i denna värld är det skakande, och samtidigt beundransvärt hur bra han klarade det.

Karen Faye stack ut huvudet när hon försökte få AEG, den mycket mäktiga ledningen för de kommande konserterna att inse att Michael Jackson inte var i form att genomföra dem, och efter hans död när hon kritiserade dem öppet. Hon är sminkös och behöver jobba. Men sanningen var att Michael inte tog sig genom en enda sång utan avbrott på repetitionerna, utom ett par ballader. Så hon jobbar vidare, och hon twittrar lite och har en blogg.

Och vad händer just nu?

Sju av de läkare som försåg Michael med droger går fria från åtal, en har lämnats vidare till någon sorts läkarpanel. Läkaren som dödade Michael har just semester i Florida med en kvinna och ett av sina många barn. Han är pank, var han får pengar ifrån är oklart. ”Vännen” dermatologen Arnie Klein som erkänt att han gav Michael det morfinliknande preparatet demorol, utförde 179 ingrepp på honom under våren före hans död – och tillät sin ”verkställande direktör” att kladda på den halvdrogade patienten på mottagningen, varpå han berättade det för hela världen via en svallersajt – har anlitats av regeringsorganet FDA som expert. Mamma Jackson har tillsammans med några skumma individer gett ut en bok om sin son, den säljs endast online. Brodern Randy skriver sorgsna tweets.

Och Bryn i Sverige ska nu vakna till och göra något helt annat.

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

6 reaktioner till “Michael Jacksons makeup-artist från 1982 till efter döden, och "Ghost"-videon. Och nuet.”

  1. Tack Ullah! 🙂

    Men jag ska kanske säga att allting som står i inlägget är sådant som de iblandade själva berättat direkt – i tidningsintervjuer, i egen blogg, eller framför kameran. Jag är så trött på tidningsartiklar fulla av smörja och okontrollerade rykten att jag är noga med att inte göra likadant själv.

    Det enda jag tillåtit mig att ha en åsikt om är den påstådda sexhistorien mellan Arnie Kleins anställda (Jason Pfeiffer) och MJ.

    Att Klein inte kunde upprätthålla skiljelinjen mellan professionalitet och ”vänskap” är något som han själv påpekat (återigen framför kameran). Michael Jackson var på Kleins mottagning gång på gång innan han dog (väldokumenterat av alla paparazzi och de fans som ständigt följde honom) och han kom flera gånger ut påtagligt drogad av någonting.

    Efter hans död hoppar så en arrogant Pfeiffer fram (jo, jag har sett honom i ett videoklipp) och påstår att han haft en sexhistoria med MJ, och Klein berättar att han sett dem kramas ”utan skjorta”. Varvid jag undrar vad som i helsicke egentligen hände på denna läkarmottagning.

    Men, som sagt, allt annat är inte min version utan Michael Jacksons, Ghost-regissörens och Karen Fayes egna versioner.

    Gilla

  2. Med ”din version” menade jag inte att du har hittat på eller så, utan att du har valt satt samman det hela på ett så fint sätt. Du berättar också personligt utan att dölja ditt eget engagemang och utan att ”slaska” i MJ:s öde. Människan MJ kommer fram, något jag tycker är väldigt ovanligt.

    Gilla

    1. Jag förstår! Ja, jag försöker.

      Apropå detta – det känns lite fånigt att kalla Michael Jackson för Michael, eftersom jag aldrig träffade honom och verkligen inte var Michael med honom. Men det blir långt att skriva hela namnet och ungefär lika fånigt att skriva Jackson. Olösligt problem.

      Gilla

  3. Jag är också fascinerad av MJ, men vet fasligt lite om honom. Därför tycker jag att det är extra intressant när du skriver sådana här inlägg — jag lär mig nya saker hela tiden.

    Gilla

    1. Det var trevligt att höra, men jag tror hans rykte är näst intill irreparabelt. Struntpratet fortsätter nämligen i media, trots att han är död. Det är obegripligt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s