Helnatt //- //

Ännu en helnatt vid datorn, inte ett ögonblicks sömn. Var det inte jag som inte skulle göra så igen?

Bearbetningen av artikeln skulle vara klar tisdag, sa Dan. Nu är det – på USA:s östkust – 16 minuter in på onsdagen.

Nu hör jag Supergrannen öppna sin säkerhetsdörr för att gå till jobbet. Jag har ont i ett öga och i axeln, men inte i huvudet och är inte ens särskilt trött.

Här sitter jag och grunnar. Blir det här bra? Har jag gjort det så bra jag kunnat? Jag kan ju inte skriva allt – av säkerhetsskäl ibland och av andra skäl – så är det jag skrivit OK? Borde jag ha strukit x och y, av pietet? Å andra sidan, är det någon idé att skriva då? Ja, ska man skriva alls?

Om ingen skrev om författare skulle jag själv bli besviken. Jag hör till dem som inte tycker att texten talar helt och hållet för sig själv, jag vill veta något om tiden den skrevs och om den som skrev. Och nu råkade jag känna Stieg.

Nu ska jag kolla mailen och se om Dan är vaken och har tagit emot manuset. Sedan ska jag göra ett försök att sova.

**

Jaha, det blev två timmar, sedan vaknade jag med ett par isklumpar till fötter och gjorde som man brukar, försökte värma den ena isklumpen på den andra. Det gick inte så bra, det fick bli hett bad i stället.

Ett mail väntade – Dan har fått artikeln och ser fram emot att läsa den ”i morgon”, dvs någon gång efter fyra – fem-draget idag svensk tid. Man ska inte säga till mig att leverera på tisdag, då blir det kvart över tolv natten till onsdag. Men Dan kanske vill ha den senast onsdag, och sa därför tisdag?

Jag har just gjort kaffe. Det blir frukost först nu, för jag bakade scones före gryningen. Och så lyser solrackarn igen och det är underbart väder – ska jag ta min sömniga lekamen och sura små ögon och masa mig ut, minne månne?

Soligt mail även från Cruella, som försåg mig med San Franciscobilder. Jag har till min skam helt lämnat alla jag engagerade i boken vind för våg eftersom det varit så mycket med artikeln, men nu drar det ihop sig till bokdags. (Konstigt, nu känner jag mig plötsligt pigg igen! Ah, nej – nu gick det över.)

OK, ut. Först ner till 7-Eleven, där alla nu är så vana vid att jag puffar in inlindad i poncho och halsduk och enbart köper bananer, att de i oftast tar betalt av mig före kön i en snabb, elegant intränad operation. Sedan kommer det nya filmer idag att hyra. Och en tur runt parken kanske jag orkar med.

Klockan halv tio i morse – solen reflekteras från fönstren mittemot.

Kom genom hela programmet, överraskande nog, travade runt parken och hyrde tre filmer (Wall Street 2, The Kids are All Right, I rymden finns inga känslor) som jag verkligen vill se. I The Kids are All Right finns både Julianne Moore, Annette Bening och Mark Ruffalo, och jag är svag för alla tre.

Köpte mina bananer på det eleganta sätt som beskrivits ovan, kom hem och tog det lugnt. Och hittade Expressenartikeln om hur Joakim Larsson plötsligt bestämt sig för att svara Eva Gabrielsson vad gäller både arvstvist och hur det var med familjerelationerna, vilket han aldrig riktigt gjort förr. Jag har förstås läst Evas bok och verkligen velat ha svar på hur hennes och Joakims historier skiljer sig åt, där de gör det. Delvis får jag nu svar. Här finns länken till Joakims sida.

Det har faktiskt varit en OK dag på det hela taget, trots vaknatten. Blev plötsligt extremt törstig nu på kvällen, vilket brukar förebåda migrän, men kanske jag slipper. Tänker gå och lägga mig som en snäll författare klockan elva nu strax och sova ut, väl inlindad i filtar och täcken så det blir varmt och gott den här gången.

Ses i mörrn.