In the limelight med en och en halv arm, bildligt talat.

Måste muttrande ta mig ut i kvällen för att köpa mjölk och bananer. (Tänkte vänta till imorgon bitti, men kom på att jag vaknar ju vid fem-sex redan.) Och hast du mir gesehen, det snöade! Inte stannade den kvar, men snö var det.

Iriten, ögoninflammationen, finns kvar på båda ögonen. Jag måste trixa lite med kortiosonet, ta tillräckligt mycket för att inte vakna med huvud- och ögonvärk, men tillräckligt lite för att inte få biverkningar. Tre gånger om dagen verkar lagom just nu, så nu när jag kalibrerat det har jag välsignat nog vaknat utan värk de senaste två morgnarna. Ingen morgon-Treo!

Man blir ju ljuskänslig av den här åkomman, men i det här stadiet yttrar det sig lite märkligt. Jag kan utan problem öppna kylen och se lampan tändas, titta på datorskärmen och promenera i solsken, men billyktor och trafikljus är svåra, oavsett om det är på dagen eller natten. Det känns konstigt att inte kunna titta in i ett rödljus därför att det lyser så intensivt, till och med ett kvarter bort. Och nästan alla bilar tycks plötsligt ha extra-starka lampor.

Å andra sidan verkar mitt hem lite ljusare, trots att det numera saknar både 100W- och 75W-lampor. (Utom två hundrawattare i taket, sparade för nödsituationer som fotografering.)

Armen är faktiskt ett problem. Jag drar mig för att klä på och av mig därför att det gör ont, det gör ont att kamma sig, hålla i duschmunstycket och hårtorken, ligga på högra sidan i sängen och även på andra sidan, för då ligger armen gärna också fel. För att kunna sätta papiljotter i håret – nu talar vi verkliga svårigheter och akrobatik – måste jag vika ihop mig och armen till en kanelsnurra. Och knycker jag till lite oförsiktigt, vilket händer några gånger per dag, blir det tredubbel änkestöt med knuff och jag måste flåsandas som en föderska.

Men det är ju mycket annat man inte har, tack och lov. Vågar inte räkna upp alla ohavda krämpor för att inte jinxa något, men många är de. Som världen ser ut är man faktiskt en lycklig skit (peppar,peppar).

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

4 reaktioner till “In the limelight med en och en halv arm, bildligt talat.”

  1. Jag slarvläste och fick för mig att du satte i papiljotter tre gånger per dag och tänkte att det var värst sicken fåfäng dam hon har blivit.

    (Det är för övrigt ett hett tips: blogg om papiljotter. Alla blir som tokiga och galna av glädje och akut nostalgi.)

    Gilla

    1. Nog för att det skulle behövas flera gånger om dagen…

      Papiljottblogg? Den blir väldans kort. Jotterna är blå och runda som små tunnor, that’s about it.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s