Pressträff på Strålsäkerhetsmyndigheten

SVT-bussen
Alla TV-bussar är inte stora som långtradare.

Om jag ska börja debattera kärnkraft igen måste jag uppdatera mig, så igår pallrade jag mig iväg till en pressträff på Strålsäkerhetsmyndigheten i Solna. Den hölls efter ett möte mellan myndigheten och kärnkraftsindustrin. Nästa möte kommer inte förrän 22 juni.

TV-fotografer
SVT, TV4 och TT. De har kamerorna högt monterade, så hade jag varit TV-fotograf, hade jag fått medföra liten pall. Vilket påminde mig om när jag agerade journalist/fotograf i Vita Huset några dagar 1980. Som enda fotograferande kvinna fick jag baxa mig fram mellan stora stadiga karlar (men de lämnade snällt plats när de väl fick syn på mig). Alla mina bilder av diverse politiker utom en liten kort prick som hette Tower (jo!) togs alltså nerifrån, så att de avtecknade sig som gudar mot den blå himlen i Washington DC.

Jag hade frågor, men fick inte så särskilt konkreta svar. Politiker och myndighetspersoner har en sagolik förmåga att hålla allting abstrakt vid pressträffar. Det enda påtagliga jag fick veta var att alla svenska reaktorer (numera) har ett filterskydd, som vid en olycka ska filtrera bort radioaktiva partiklar från ångan som bildas av kylvattnet. Däremot fick jag inte veta hur mycket folk vi har som kan avlösa varann i ett tre veckor långt räddningsarbete efter ett haveri. Jag haffade generaldirektören efteråt med denna fråga och hon kunde inte ge besked, hon sa istället att det gäller att ha folk och beredskap att klara allting i samhället vid en kärnkraftsolycka, inte bara vid själva olycksplatsen.

Fixa ljudet
Tyvärr glömde jag fråga vem den här coola killen var. Han fixar och grejar med inställningarna på sin bandspelare, medan generaldirektören strosar omkring i bakgrunden i väntan på att klockan ska bli ett och SVT:s direktsändning börja.

Pressrum

Killen på bilden ovan, han som tittar ner där till höger, är vad jag förstår inte alls SR:s Erik Hedtjärn, som har gjort en radiodokumentär om folkomröstningen om kärnkraft. (Erik skriver till mig: ”Jag satt inte alls, jag stod.”) I dokumentären medgav Hans Blix (riktigt stolt över sin finurlighet) att kärnkraften trixades fram genom att man manipulerade fram tre alternativ för de mycket motvilliga röstande: Ja, Ja och Nej. Det folk uppfattade som ett mittenalternativ visste Blix mycket väl inte alls var det. Alla var medvetna om att hade vi bara kunnat välja mellan Ja och Nej, hade det blivit Nej.

Vi hade alltså egentligen inte i grunden ett folkligt stöd för kärnkraften när den infördes. Tillskyndarna, förenade i en ohelig allians, räknade med att om det bara inte skedde någon olycka, skulle folk glömma bort löftet om avstängda reaktorer 2010 och vi skulle vara helt inbyggda i ett kärnkraftssamhälle. Vilket nu är fallet.

SSM-folk
Från vänster kommunikationsperson, därefter forskningschefen Leif Moberg och kärnkraftssäkerhetschefen Lennart Carlsson.

Generaldirektören SSM
Generaldirektören Ann-Louise Eksborg.

Det var ingen skjutjärnsjournalistik på gång i det här rummet, inte från mig heller. Jag var där för grundinfo och för att göra mig bekant med folk och scen, så det var ingen riktig struktur på mina i och för sig många frågor.

Efter den officiella frågestunden skulle Eksborg intervjuas av ABC. Innan de fick ordning på sina pinaler undrade jag varför SSM inte varit på gång från dag 1 istället för ett möte nu, och hon svarade något eldfängt att det var de visst, de jobbar 24/7, och antydde att mer personal inte hade varit helt ur vägen. När ABC körde igång stod jag intill och lyssnade och Eksborg kunde inte låta bli att då och då kasta blickar åt mitt håll, som om hon vore rädd att jag skulle hoppa in på något sätt. Så jag försökte se snäll och oförarglig ut. Det brukar inte lyckas så bra.

Naturligt taktfull som jag är fick jag sedan ett anfall av min kombinerade truth-and-foot-in-mouth disease, traskade fram till presstjejen och sa älskvärt konversationsvis att om generaldirektören kommer fram till att kärnkraften faktiskt inte går att göra säker, skulle hennes myndighet (som är oberoende) kunna avråda från att använda den alls.

– Teoretiskt alltså, lade jag till när jag märkte att presspersonen såg lätt skräckslagen ut eftersom det förstås är något hon absolut inte har behörighet att spekulera om. –Alltså, jag ställer inte frågan till dig, jag bara samtalar lite, bredde jag på och försökte återigen se jovialisk ut..

Sorry, sorry.

Pressträff
Inte snärjd av medierna.

PS – något att tänka på. Tusen döda kroppar (efter jordbävning och tsunami, antar jag) kring kärnkraftverken i Fukushima är så radioaktiva att de inte kan hämtas, kremeras eller ens begravas.

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

4 reaktioner till “Pressträff på Strålsäkerhetsmyndigheten”

  1. OT:
    Idag på simhallen var det en kvinna som hade sina pinaler i en kasse från Ica på S:t Eriksplan.
    Då tänkte jag på dig. Fast hon var många nummer större.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s