Picassoklippning.

Det verkar som om afron är tillbaka. De senaste dagarna har jag sett flera afrofrisyrer, men inte jämnklippta stora hårburr som på sjuttiotalet, utan mer med korkskruvslockar, så att säga.

Afron kom som en hejdundrande protest mot decennier av plågsamma procedurer för att få håret rakt. Black and proud! Diana Ross lät sitt växa ut, Jackson 5 gjorde likadant. Sedan kändes det kanske med tiden lite svajigt, och afron minskade och man försökte andra varianter. Nu är det tyvärr mer eller mindre ett krav för seriösa svarta yrkesarbetande i USA att, återigen, göra håret rakt. Jag hoppas det försvinner, och att Michelle Obama, om hon blir kvar i Vita Huset ännu en period, vågar uppträda med naturligt hår och föregå med gott exempel. Dessutom klär det henne bättre med lockar eller krull. Hon ser sträng ut i rak kalufs.

Oj, den här inledningen blev lång. Vad jag egentligen skulle säga att om man har någon sorts halv-afrohår utan krull som jag (det känns ungefär så att ta i) blir man lätt överväldigad när det börjar växa ut. Och inte kommer man iväg till frisör, för de tre senaste (under, hm, de senaste tjugo åren) gjorde ingenting kul alls.

Alltså är man hänvisad till kökssaxen. Men om man bara klipper av håret står det rakt ut, och har man då ansikte som en fotboll ser man ut som en efterlysningsbild på en bedragerska från öststaterna. Vad göra?

Jag samlade håret i en hästsvans och började optimistiskt klippa av den precis på andra sidan om gummisnodden. På så sätt, inbillade jag mig, skulle det bli olika längd på de olika hårlagren. Åtminstone. Sedan kan man dölja allt genom att rulla upp håret på papiljotter, tänkte jag.

Klippa? DET håret ”klipper” man inte. Ändra till karva, karva och karva! Till slut fastnade saxen. Där stod jag framför badrumsspegeln med ett vilt uttryck i ansiktet och en stor kökssax fastkörd i en delvis avklippt hästsvans, som en gräsklippare i en igenvuxen åker.

Men jag kunde ju inte sluta mitt i. Det var bara att slita vidare. Den frusna axeln vrenskades, gummisnodden flyttade sig. Test efter test kom loss. Efter tionde testen var det äntligen klart och jag tittade pustande på resultatet.

Jodå. Det var olika längd på de olika hårlagren. Väldigt olika. I nacken fanns en frisörologiskt intressant snibb.

Nu såg jag ut som en efterlyst äldre bedragerska från Vasastan. Som sovit under en bro. (Jag, inte Vasastan.) Funderade på om man kunde hävda att det var avsiktligt och konstnärligt. Asymmetriska frisyrer har man ju sett förr?

Men nej. Det var bara att putsa lite här och var, ta Gud i hågen och rulla upp alltihop på spolar (inte Gud, håret).

Jag har inte vågat ta ut dem än.

Men känner mig i alla fall lättare om hjässan.

Annonser

11 reaktioner till “Picassoklippning.”

  1. Hur blev det?
    Måste medge att jag tvivlar på att det där med hästsvansen verkligen är en bra metod!
    Mitt starkaste egna hårklippningsminne är från sommarstugan för ett antal år sen. Luggen var på tok för lång, jag såg inget längre. Jag måste klippa den och ville göra det utomhus för att inte håra ner inomhus. Jag hade ingen bra sax bara den ganska grova kökssaxen. Gick ut beväpnad med spegel och kökssax och skulle fixa till luggen. Men det blåste så hårt rakt på från havet att det inte gick alls. Håret var ju inte still. Jag gick bakom stugan och satte mig på huk för att komma undan så mycket som möjligt från vinden och gav mig på luggen. Minns inte hur det såg ut sen (inget vidare gissar jag), men det där att huka i vinden och klippa med kökssaxen är ett minne jag kan ha roligt åt efteråt.

    Gilla

  2. Gabrielle: Din lugg blev säkert helt OK, men det låter bekymmersamt. I mitt badrum blåste det i alla fall inte.

    Rexxi: Nu har jag två frågor att slita med!

    Gilla

  3. Det här är OT här också, men inte så långt iväg som i bombinläggen.

    Jag kom att tänka på dig när du dansar när jag såg den här videon. Inte för att jag tror du liknar hennes rörelser, men för att jag tror ni har ungefär lika roligt och hittar på lika mycket.

    Gilla

    1. Men vad håller hon på med…? Eftersom jag tänker på dans när det står ”spin” och hon bara klev runt lite, så tog det en stund innan jag fattade att hon har en metod att spinna garn. (För det är väl det hon gör?)

      Hon verkar älska garn! 🙂

      Gilla

  4. Jepp. Hon spinner garn.

    Hennes stil (och att det är en boll i ena änden) får mig att tänka på en sorts grej som fanns när jag var liten. En ring att sätta runt vristen, däri fästat ett snöre à la hopprep, och en boll eller en klocka i andra änden av snöret. Så skulle man få den där änden att snurra och så skulle man hoppa över med andra foten.

    Hette den där grejen nåt?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s