PS: Här är det Persbrandtska huset till salu. Mina favoritbilder är den med trädet som växer upp ur en hörnsoffa, den där man ställt en manlig motorsäg bredvid en förvånat bligande uppstoppad falk på öppna spisen och den där en annan eller samma såg ställts bredvid en powercykel varpå vissna löv arrangerats på golvet.
Upplyft från svar i kommentarerna:
Egentligen tycker jag det är kul med experiment och leklust och nya idéer, även om det inte ser ut så, men resultatet kan bli alltför opraktiskt när man omsätter dem i verkligheten.
Persbrandtshuset, t ex, (som jag inte tror han ritat själv, det verkar finnas ett likadant bredvid) har ett för trångt sovrum, för liten arbetsplats, ett loft med svårforcerbar trappa, och gästsängar/barnsängar som är som en sovvagnskupé. I ett sovrum behöver man kunna röra sig klä på sig, bädda sängen och även om sovkupéidén är kul EN natt, behöver både barn och gäster privatliv. Var lägger man ett gästande par, eller gästande man och kvinna som INTE är ett par? Huset verkar vara designat som weekendstuga för en enda person, men det fungerar inte bra.
Satte på TV:n för att kolla den rätta tiden, nu när dygnet är mer i fas med min dygnsrytm. Kunde konstatera att mammas klocka måste ställas om manuellt. Satte på datorn och såg att nu visar den inte bara fel dag, den visar fel timme också, och det går ju inte att rätta till. Men det håller mig nog bara alert och ger hjärngympa att behöva tänka om hela tiden (hoppsan, det blev en pun!) när jag sitter vid datorn.
Enligt datorn är det måndag och klockan är tre minuter i tolv fast den är tio i elva, och på TV har just Fab 5 målat om en stackars karls lya i senapsgult och ställt dit en brun soffa. På tal om lyor är Persbrandts Gotlands-dito till salu, en inte allt för vacker låda som pryder omgivningen runt Ygne fiskeläge. Den är minimalistisk med en sådan där trappa som är som gjord för att använda som ättestupa för äldre och närsynta (inget räcke, öppna steg, vitmålad som väggen intill). Och på tal om minimalistisk läste jag igår en artikel om ljudproblemen som uppstår när man kör den avskalade stilen med högt i tak, inga gardiner, granitbänkar i köket och stengolv. Ljuden studsar runt och decibeltalet ökar till det dubbla. Så haha! rådet blir att sätta upp massor av textilier!
Och på tal om granitbänkar kommer jag ihåg hur alla förr hade marmorbänkar som ansågs som riktiga porslinskrossare, varför alla bytte ut dem till träytor. Nu ska det vara sten igen! Och varken diskbänken eller spisen ska ha några upphöjda brämar (SAOL bräm=kant, bård, jag försöker använda det här i alla fall, vad heter det egentligen?) som skydd mot spill och slask, så om het mjölk kokar över eller man välter en kokande köttgryta, kan innehållet fritt rinna ner på en själv, barn, hundar och golv. Listigt.
Jag tittar ju på mäklarsidor, och alla som stylar sina kåkar gör det likadant. Svart och vitt, kök som ser ut som obduktionssalar kaklade upp till taket och få textilier. Möjligen kan man ställa in en signalröd sophink någonstans. Hittills har det också varit fondtapeter (alltmer gråsvarta), men de är på väg ut, tror jag. Om man köpte ett sådant hus finge (söndagskonjunktiv) man börja om från början igen för att få det lite mänskligt.
Eftersom klockan nu visar 12:11 måste den vara 11:08, så det är väl dags att gå ut och gå ett litet tag och kika på alla brunchare. Undrar om gårdagens stackars nermjölade musikanter är på plats, rena och fina?
Uppdaterat: NU HAR JAG nyfiket kikat på vad som kan finnas i modern trappväg, och hittat ljuvliga exempel. Om man kan ha ekande väggar och porslinskrossande köksbänkar, varför ha trappor som man helt enkelt kan gå uppför lekande lätt med en sång på läpparna? Utan att riskera liv och lem? Ni vet, sådana där liksom veckade golv vikta uppåt med räcken att hålla sig i, som bygginspektörer krävde för att befolkningsantalet inte skulle minska drastiskt?
Exempel 1: Den hängande trappan.
Man kan i och för sig inte trilla åt sidorna i den, men det gäller att ta sig upp till steg 1 eftersom trapprundeln liksom hänger från taket utan kontakt med golvet (hur gör tvååringar här?), och sedan får man inte vara för lång eftersom man måste orma sig runt kröken, och man får inte vara en sådan där som är rädd för att skjutas in i en trång skallscanner.

Inget att hålla sig i, förstås. Lite friklättringskänsla i trångt bergspass.
Hm… först nu slår det mig att det är en dubbel trappa. Om två springer uppåt i varsin trappa, krockar de inte högst upp då? Eller finns det en skylt däruppe som säger att man bara får springa neråt i den ena trappan?
***
Exempel 2: Den fritt svävande trappan.
Helst skulle man ju ta bort trappan helt och hållet och teleportera sig upp för att vara riktigt minimalistisk, men esteterna har lagt pannan i djupa veck och kommit fram till att trappans grundidé är själva stegen. Alltså tar man bort allt annat och låter trappan sväva så fritt som möjligt, och bara sitta fast i ena kanten.

Men om man tycker det är för mesigt med tjocka trygga trappsteg och diskret plexiglasavskärmning, kan man ha riktigt tunna steg istället, perfekta att skära upp ansiktet på när man traskar till skrivplatsen precis under. Där man också riskerar att få halkande äkta män och barn och nersinglande små hundar från översta planet i huvudet, när man väl sitter på plats.

***
Exempel 3: Den kalla verklighetstrappan eller Vad man kan göra med en rulle överblivet stålband.
American Psycho-trappa, där en övervintrad galen yuppie kan pressa in och hänga sina dopade vänner på rad medan han skrattar diaboliskt.
Här kan man också slå i skenbenen om man inte håller perfekt höger-vänsterrytm men vad är det för ett fjolligt räcke där på väggen?
***
Exempel 4: Bokälskarens masochisttrappa.
Den här är en utmaning. Böcker i massor är ju alltid en trevlig och hjärtevärmande syn, och visst sparar man plats! Även om vissa gäster kommer att ha svårt att hitta själva trappan. Men för att komma åt raringarna tyckte konstruktören att man måste ha en sådan där Gröna Lund-trappa, där vartannat steg sticker ut åt höger och vartannat åt vänster. (Eller om han bara var elak.) Man måste alltså tänka på var man sätter fossingarna samtidigt som man försöker komma ihåg var man ställde Jerome K. Jeromes Tre män i en båt, som man vill läsa.
Ändå – hur ska det gå till? Om man står vid röda krysset och ska ha en bok vid röda o:et, får man inte en massa utstickande trappsteg i magen då och måste dessutom luta sig åt höger OCH framåt? Liksom ligga, fast obekvämt?

I dare you!
Som gjord för brittiska deckare som heter Mordet i biblioteket, if you ask me. Det räcker med att montera en stålnäve på en fjäder bakom Jerome K. Jerome, en som ploppar fram och slår ihjäl offret när det drar ut boken.