Somliga vet vad de ska göra i helgen.

PS. Apropå vin-, mat- och klisterteman i kommentarerna: Det här är den enda lilla bild av björnklister i plåtburk jag hittat:
björnklister

Och himla skoj blir det. Jag ska ju fortsätta med projektet Ordna Pappershögarna.

Dygnet är (peppar peppar) rättvänt igen, och titta vilka fina tomma näthyllor det nu finns i linneskåpet!

Näthyllor

Och lite fler i garderoben intill. Dit högarna, när de sorterats, ska. Till exempel de här, i och på
högarna
Det finns fler. Jag visar bara de snyggaste. Och jag har redan hittat en rolig utskriven komedi-inledning som jag nu – uh – lagt någon annanstans.

Det var inte så att de där hyllorna bara fanns. Till hyllorna finns vickiga skenor, och de skenor som inte satt där de skulle hade konstiga krokar som inte passade till hålen i skåpväggarna. Man fick alltså trampa lite på dem så att de böjdes. Då blev det fel åt andra hållet. Sedan försökte man hamra in dem. Det ville de inte. Men till slut hade jag vickat till belåtenhet, och nu är hyllorna där.

Sedan åt jag lamm med rosmarin och hade som vanligt glömt köpa vin. Jag måste ha missat ett steg i utvecklingen där, alla andra har minsann vin. Det finns ett systembolag i faggorna och förbi det går jag väldigt ofta, och då tänker jag jämt att nästa gång ska jag köpa vin. Och Cointreau! Men inte blir det av.

Undrar vilket vin jag borde köpt till lammet? Vitt eller rött, och vilket?

Annonser

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

31 reaktioner till “Somliga vet vad de ska göra i helgen.”

  1. Jag tror Bert i Luleå kan det där med vin.
    Jag är fullständig analfabet men gissar på rött. Jag har nånstans snappat upp att det är rött till kött och vitt till fisk.

    Jag tillhör alltså inte gruppen ”alla andra” utan den som bara doppar lite på söndagarna. (Vilket bekräftar färgteorin. ;-))

    Gilla

  2. Jag tror också Bert kan. Men varför rött vin på söndagarna, menar du nattvardsvin? 🙂 Förresten, är det aldrig vitt vin till nattvarden? Och diskuterar man bra märken?

    Håret och Cointreau hade jag gemensamt med Elisabets mamma!

    Gilla

      1. I min lilla värld är det betydligt fler som har söndagsstek än vad det är som går och tar nattvarden…

        (lustigt nog så tror jag att det är ungefär samma personer som gör båda sakerna 🙂

        Gilla

      2. Det var inte söndagssteken, det var nattvarden. Och jo, en gång har jag varit med om vitt nattvardsvin. Aldrig mer! Det såg ut som en Helt Annan kroppsvätska än blod kan jag meddela …

        (Varför det blev vitt den gången? Ingen aning, men det var svenskkyrklig friluftsmässa i Italien och kanske det inte såldes någon tillräckligt liten flaska rött?)

        Märke på nattvardsvinet har jag ingen aning om.

        Gilla

      3. Hehe… det måste ha varit en väldigt oväntad upplevelse!

        Senare: Men varför måste det vara en liten flaska rödvin? Gör det något om man använder resten efteråt? Jag vet inte om man välsignar nattvardsvin eller något i den stilen, men man behöver väl inte välsigna hela flaskan?

        Gilla

      4. Mycket oväntad …

        Det som välsignas och konsekreras (”blir” Kristi blod) är det som finns i kalken.
        (Eller som i jättegamla tider: när det konsekrerade blandas med allt det andra vinet som inte ryms så blir allt det andra också konsekrerat.)

        Så det vin som finns kvar i flaskan är ”bara vanligt vin”.
        (Det konsekrerade vin som blir över häller man antingen ut i kyrkan i en särskild tratt som leder det ner i jorden eller så häller man ut det vid kyrkknuten. Eller så dricks det upp efteråt, med vördnad. Fast det kan ju ta en ände med förskräckelse om det är för mycket över och om prästen är själv och lagomt hungrig …)

        Det var väl mest en praktisk sak att det skulle handla om en liten flaska. Vi var inte många, det skulle bara firas denna nattvard. (Huruvida det faktiskt var en liten flaska minns jag inte helt nu.) Vi var ute och gick, upp till ett högt berg.

        Jag tror jag ska forska mer i det där. Bara för att bli lite klar över vad som hände.

        Gilla

      5. Nu förstör jag det genom att sticka in ett svar emellan, men när jag kom in här nyss såg jag din kommentar om konsekrering av nattvardsvin, och så direkt under Ullahs: ”Jag gillar också Cointreau.” Det såg rätt kul ut. 😉

        Oj, Cecilia. Ateisten inom mig stretar och drar! Göra vin heligt genom att läsa besvärjelser över det…? Hur ser man på detta heliggörande, innerst inne? Ni vet ju att it’s all in your heads, att det egentligen bara är ord. Ser ni det som en sorts stilla stund att samla er och komma på rätt och samma våglängd? Eller ett bevarande av en tradition, ett litet vackert spel som sätter er i förbindelse med tidigare generationer kristna?

        Jag tänkte väl att det som blev över i kalken tas om hand på ett vördnadsfullt sätt. Kan inte låta bli att le lite åt prästen som dricker upp det med vördnad efteråt… Han/hon måste nästan få en liten extrahelig kick av det!

        Gilla

      6. Jag vill gärna göra din fråga rättvisa, men huvudet sitter inte riktigt fast idag så jag passar så länge.

        Däremot har jag nu förhört mig om det vita nattvardsvinet i Italien. Tydligen är nattvardsvinet alltid vitt i Italien. Detta av så praktiska skäl som vinfläckar! Och då följde vår präst den kutym som gällde geografiskt, inte inom gruppen som deltog.

        Jag tycker det är mer pedagogiskt att använda rött vin, men så har jag ju den bakgrunden. 😉

        Men det är intressant att de katolska italienarna som menar att jo, det ser ut som vin, med alla sinnen verkar det vara vin, men innerst inne är det blod numera, använder vitt transparent vin. (Transubstanstiation kallas deras nattvardssyn.)

        Precis just så tänker inte lutheraner. Jag tror vi tänker som Augustinus som menade att brödet är som en nod mellan vår värld och den andliga/himmelska där Kristi jordiska kropp nu befinner sig i väntan på sin återkomst. På hans tid (innan Aristoteles’ tankar kom in i teologin och allmänt tänkande) så var det inte skillnad mellan ”symbol” och ”verklighet”.

        Gilla

      7. Alltid spännande med kulturhistoria!

        Men skillnad mellan symboler och verklighet – alla homo sapiens (och ev neanderthalare) har väl känt till att en grottmålning av en oxe inte är en oxe, och att i skriftens begynnelse bokstavstecknet för oxe, sedermera bokstaven A, inte heller var en riktig oxe? Jag kan förstå ett svävande mellanting där, iofs, där olika människor velat putta in olika osynliga egenskaper hos tecken och målningar, men i princip?

        Men det kan vi ta när du har skruvat fast huvet igen och jag inte har mitt under armen! 😉

        Gilla

  3. …och för att återgå till ursprungsfrågan: Vilket vin till lamm?

    Rött till kött, och vitt till fisk är väl en tumregel så god som någon annan. Det är väl däremot inte helt sant, utan det beror lite på kryddning, fetthalt och lite annat, så numera är det inte helt ovanligt med exempelvis röda viner till torsk.

    Så här säger Hotellrevyn om lamm:

    Lammrätter kan passa till vitt, rosé och rött, vilket vin som lämpar sig bäst beror på vad som serveras till köttet. Syrliga tillbehör kräver syra i vin medan söta inslag passar utmärkt till solmogna viner med fruktsötma. Bitterhet i rätten förstärker det bittra i vinet och het kryddning gör att vinet upplevs alkoholstarkt.
    Köttets stekgrad påverkar tanninerna i röda viner, ju rödare kött desto strävare vin är gängse regel.

    Lamm med kraftig rödvinssås, svamp och potatisgratäng eller mustig lammgryta kräver kraftfulla röda viner, såsom rött från spanska Rioja och italienska Piemonte.

    Kryddiga lammburgare med oliver och syrlig feta är gott till vita viner med mycket smak och frisk syra men även lättare rött som serveras relativt svalt. Sydfranska roséviner matchar medelhavsinspirerade rätter med färska örter och grönsaker medan grillade lammkotletter klarar både vitt, rött och rosé.

    Sammanfattning: drick det du tycker är gott till!!

    Gilla

  4. …och när det gäller Cointreau tycker jag att den är lite för spritig. Föredrar exempelvis Amaretto och Xanté (men även den senare är lite för spritig, men päron är bättre än apelsin).

    Gilla

      1. Amaretto smakar alldeles för mycket mandel för att passa mina smaklökar, Xanté låter intressant men päron? Jag gillar apelsinsmaken! Oftare än Cointreau tar jag dock Limoncello, även det med citrussmak, och inte lika starkt. Men nu talar vi efter maten, före är det Campari som gäller, jag är helt och hållet Camparinörd, det är så gott! Till söndagssteken (ja, Annika, jag införde det för något år sedan och det höjde helt klart livskvaliten på söndagarna) blir det vin (ingen nattvard här, är varken döpt eller konfirmerad) och en god Selvarossa eller Gato Negro är perfekt till det. Billigt men jättegott. Fast Rexxie har förmodligen mer avancerade tips!

        Gilla

      2. Leve gamla traditioner! I min mammas panka arbetar-fosterfamilj hade de alltid kalvstek på söndagar. Mina ungar fick kalvstek (med gudomlig sås) när de var små, undrar om de minns det? Missade jag att lära dem laga kalvstek på rätt sätt, så att det blir god sås?

        Gilla

      3. Njae, jag är mer eller mindre ”praktisk absolutist”; jag har inget emot att dricka ett glas vin, men det händer väldigt sällan. Om svenskarna drack ungefär som mig skulle Systembolaget gå i konkurs om några månader….

        Prova Xanté, det är jättegott! (och ja, amaretto smakar mycket mandel (eller björnklister om någon nu kommer ihåg denna underbara lilla gröna klisterburk med inbyggd pensel som satt i locket), men det är just det jag gillar (antagligen på grund av kopplingen till barndomens björnklister 🙂 )

        Gilla

      1. Jag har samma smak som Cruella och kan tipsa om att man kan göra en cocktail som heter Godmother av Amaretton. Häll i en skvätt vodka – och vips blir amaretton fullt drickbar!

        Gilla

      2. Låter ju som rena miraklet?

        (Jag ser för mig hur jag står här och hällar skvättar av olika sorters sprit i andra sorters sprit utan att ha en susning om vad jag sysslar med.)

        Gilla

  5. Ullah: Skinkstek är fint, bra också att ta i st f vanlig skinka till jul. Särskilt rödvinsmarinerad.

    Rexxie: Mina minnen av björnklister är inte fullt så kulinariska, men klistret är kanske din madeleinekaka? Min generations burk var dock inte grön utan av tunn plåt. Möjligen aluminium. Vill jag minnas. (Vill ja. Kan är en annan sak.)

    Hm. Visst har vi vältrat oss i björnklister i denna blogg förut?

    Gilla

    1. Ja, det är nog en liten madeleinekaka för mig!

      Så här såg burken ut när jag gick i skolan:

      http://v-jeans.blogspot.se/2010/07/bjornklister.html

      (fast med etikett osv, men ändå)

      Originalet finns tydligen fortfarande att köpa, man kanske skulle slå till på en burk eller två att sitta och lukta på (ungefär som Ferdinand under korkeken…)

      http://www.timein.se/product.asp?productid=5472&categoryid=243&ptitle=Bj%F6rnklister+125+gram

      Gilla

      1. Ja, fast den sista är ju inte den svenska versionen! Där hittade jag bara den lilla pyttebilden som jag lade in i inlägget.

        Ack ja. Om man ändå kunde spara önskvärda dofter, som de av farmors och svärmors linneskåp i deras prydliga servetter och dukar.

        Gilla

      2. Eller härliga, säkert för hjärnan livsfarliga, spritpennor… det är pappas minimala sov- och arbetsrum på Eklandagatan på 60-talet…

        För att inte tala om den underbara verkstadslukten… farfars bilverkstad i Örebro…

        Gilla

      3. Hu, ja – när jag var sju år stod jag vid en bensinstation i hörnet Erstagatan/Bondegatan och luktade på bensinångorna. Det var på den tiden man fick ha bensinstationer inne i hushörn.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s