Urgh… morgon… /Klibbig fyrkant-uppdaterad.

Uhu…

Om man är en blefaritisk, ryggkonstig, köldkänslig fibromyalgiker och går och lägger sig redan halv elva, och en stor del av natten ligger för öppet fönster för att man är för lat att gå upp och stänga, och sedan inte pallrar sig upp förrän halv nio på morgonen – då känner man sig som en nymornad orakad schassen i Knasen. Han som tågar till badrummet som en lurvig sur best och får spegeln att spricka. (Detta är inte en äktenskapsannons.)

Ryggen som uppför sig så väl när den slipper ligga i sängen mer än fem, sex timmar är stel, ni skulle se mig kämpa för att dra på mig raggsockorna. (Detta är VERKLIGEN inte en äktenskapsannons.) Sedan ut i köket och dra för gardinerna och sätta på vatten, fixa saltvattenlösning till ögonen och kaffe och en halv Treo, sätta på TV och dator. Jag fick ju ett glas vin av Supergrannen igår och det var tur, för det var en sådan där dag när smaksinnet ligger och snarkar (köldkänsliga bihålor) och det enda som smakade alls var just detta vin. Lammet varken doftade gott i den trasiga stekpannan eller smakade något när det var klart.

Men! Linneskåpet är återerövrat för dukar och handdukar och flera pappershögar ligger nu på näthyllor, och jag hittade flera manus som legat i träda medan jag först slutade sova och sedan skrev tre kriminalromaner, bland annat ett utkast om det mänskliga språket. Det som från början var en litteraturvetenskaplig uppsats om skillnaderna mellan upplevelserna av litteratur och film, sedan växte vidare in i lingvistik och människans ursprung och hjärnans utveckling. Så går det när man är en nyfiken och i själen tvärvetenskaplig typ. Och sorteringen av högarna blir lättare av att det faktiskt finns spår av tidigare genomgångar. Det är till stor del för att samla de här manusen och projekten och bestämma vilka jag ska fullfölja, eller förbättra, som jag gör det här.

Och dagens blefarittillstånd (ögonfransinflammation, syns inte men ger värk och ljuskänslighet) var bättre än väntat. Och ryggen kommer att bli bättre så fort jag rör mig, och det är alltid roligare att göra saker när man kommer upp i hyfsad tid.

Kom förresten på en sak till som inte stämmer i amerikanska The girl with the dragon tattoo. Tågen går i tid! Det gör de inte i verklighetens Sverige. Ack, Hollywoods glättade värld.

Uppdatering 1: Så här skrev Tommy om den röda klibbiga fyrkanten:
Det finns ett jättepraktiskt gummimaterial som har väldigt hög friktion. Det känns lite klibbigt, som tejp, när man tar på det. Man kan köpa det som metervara på rulle i ”handikappbutiker” och klippa till remsor och lappar i önskade storlekar. Det har flera användningsområden, varav ett är att göra det lättare att gripa om saker.

Uppdatering 2: Trevlig Valborg! 🙂

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s