Hjältarna på Utøya. / Den öppna rättegången ger oss sanningar, ofiltrerade av experter. /Uppdat.

Ju längre rättegången fortskrider, desto mer kommer fram om det enorma hjältemodet alla dessa ungdomar på Utøya visade när de jagades av Breivik som gick fram och tillbaka över ön och sköt så många han kom åt – utom en som han tyckte liknade honom själv. (Den pojken sköts i alla fall senare, men överlevde.)

En av dem var Frida som sköts i låret, drog ut kulan själv, simmade i fjortongradigt vatten utan att kunna använda det skadade benet, fick en astma-attack, men kämpade vidare en hel timme innan hon kom över till fastlandet. Hon vittnade igår.

Alldeles nyss vittnade Ina Rangønes Libak, 22 år, som tillsammans med så många andra försökte gömma sig bakom pianot i kafébyggnaden. Folk dödades runt henne och själv blev hon skjuten fyra gånger. Hon trodde skotten kom utifrån, men i själva verket låg Breivik över pianot och sköt på nära håll.

När första kulan träffade henne i armen, tänkte Ina att det skulle hon överleva. När nästa träffade henne i bröstet, tänkte hon att det dör man av. Hon träffades av två till, varav ett i käken. När Breivik försvunnit tog hon sig ut ur huset och stod blödande ur fyra sår utan att kunna göra något åt det.

Då kom hennes vänner. De bar henne med sig, på flykt undan Breivik, förbi pumphuset (där fjorton ungdomar strax efter sköts ihjäl) och in bland träden. En artonårig pojke lovade Ina att han skulle ta henne levande från ön. Utan att tänka på sin egen säkerhet, helt koncentrerade på att rädda Ina, tryckte fyra ungdomar mot hennes fyra sår för att stoppa blodflödet, medan en flicka lade sig under henne för att hålla henne varm.

Breivik passerade på ett par meters håll. Ingen lämnade Ina. Mördaren råkade se i en annan riktning och missade gruppen, och strax efter greps han.

HÄR skriver Andreas Wiese om Ina i rätten, på ett fantastiskt sätt. Läs det! Denna journalist har jag redan skrivit två beundrarmail till för hans värme och humanism.

En idiot till psykolog som inte var på ön har i efterhand klagat på bristen på självuppoffring och mod hos de attackerade ungdomarna, något som hon skyller på att barn nu för tiden inte tränas i att ta motgångar och tänka på andra. En av de många fördelarna med denna öppna rättegång är att när alla dessa olika sorters experter tar fel, när de pratar i nattmössan utifrån redan färdiggjorda teorier, kan vi se det själva. Det fanns många modiga och självuppoffrande, helt otränade och oförberedda ungdomar på Utøya, i en situation där ingen människa kan begära att någon enda ska kunna vara modig och riskera sitt eget liv.

Andra experter som gjorde samma misstag var de två första psykiaterna, som dömde Breivik som otillräknelig och paranoid schizofren därför att de helt enkelt inte förstod vad han pratade om, de hade inte kunskap om vissa tankegångar, tonlägen och begrepp som är vanliga i högerextrema kretsar. Något också Daniel Poohl på Expo (Stieg Larssons stiftelse som kartlägger högerextremism) påpekat. Nu kan förstås Breivik ha en sjukdom i alla fall, det vet vi inte än, men den diagnosen ställdes på fel grunder och måste dessutom bortse från vissa viktiga symptom som han helt saknar. En professor som höll med om diagnosen i första vändan efter att bara ha läst psykiaternas rapport, ändrade uppfattning radikalt när han väl fick se Breivik i rätten, i den fysiska verkligheten.

Tack vare den öppna rättegången och Breiviks rätt till yttrandefrihet, kom dessa misstag i dagen. Hans egen uppfattning att de redan hade en färdig teori om honom och bara letade efter fakta som stödde den, är troligen riktig. Men vi har ingen glädje av att förfalla till schabloner, vi behöver veta hur sådana här människor faktiskt fungerar.

Det är bäst jag tillägger att jag inte har det minsta emot experter och vetenskap. Tvärtom, jag är innerligt tacksam att folk ägnar sig åt vetenskap, vaskar fram de fakta som finns och gör vettiga sammanställningar, som de sedan är (eller ska i alla fall vara) beredda att ändra om och när nya fakta kommer fram. Det är ju så jag försöker fungera själv. Men även experter och forskare är människor, och det behövs diskussion och insyn för att de inte ska trilla i olika frestande fällor.

(Om man klickar på bilderna av ungdomarna nedanför, kommer man till artiklar om dem.)

Foto Bjørn Langsem, Dagbladet
Foto Bjørn Langsem, Dagbladet.
Frida Holm Skoglund, som simmade från Utøya med skadat ben, vittnade igår med blommor i håret och efter att ha fått Breivik avlägsnad ur salen. Efteråt klev hon lättad ut på gatan.

Libak utanför sjukhuset, foto Henrik Christie
Foto: Henrik Christie.
Ina Rangønes Libak, som blev skjuten med fyra skott, utanför Ullevåls sjukhus. Åhörarna i rätten idag var skakade av hennes historia, men log också, eftersom hon är en så livlig och varm person.

Ole Martin Juul Slyngstadlijpg
Foto: Benjamin A. Ward, Dagbladet.
Artonåriga Ole Martin Juul Slyngstadli fick syn på skottskadade Ina utanför kafébyggnaden, band om hennes värsta sår, lyfte upp henne och sprang med henne bort från Breivik. Han hade ingen tanke på att lämna henne, han ville inte leva resten av sitt liv med vetskapen att han svikit när hon behövde honom.

UPPDATERAT:
Enligt norska tidningen Verdens Gang anser psykiatrikerna [team #2, de som anser honom tillräknelig] att det i rätten kommit fram tecken som tyder på att Breivik är mer paranoid än de trodde, att han kan ha försökt lura dem och att de är beredda att ändra sin bedömning men att den står fast än så länge [dvs, han visar inga tecken på psykos och är i princip tillräknelig].

De konstaterar också att Breivik är ett specialfall som man aldrig sett tidigare i norsk rättspsykiatri. Och Anders Giaever, rättskommentator på VG som läst tillägget håller med:

– ”Jag håller med rättspsykiatrikerna om att han bryter alla klassifikationssystem och utmanar hela vår idé om vad som är ont och vad som är gott. Han verkar snarare vara ond än sjuk.”

Ond? Där cyklar Giaever, enligt min åsikt, rakt ut i den medeltida spenaten där folk så lätt hamnar när de stöter på något oväntat och svårbegripligt. Det verkar som om rationalism och förnuft ofta är en tunn fernissa ovanpå väldigt röriga, ogenomtänkta föreställningar.

Ondska är inte ett begrepp man kan använda. Det betyder ingenting annat än att något sprider sorg och fördärv runt sig, stoppar snabbt upp alla tankar och gör folk uppgivna. Det är klart det finns förklaringar till varför Breivik tänker och känner (eller inte känner) som han gör, och efter att ha sett hans fars reaktion på massmorden undrar jag om det kan finnas en medfödd tendens att distansera sig, någon medfödd brist. Många tycker man ska prata med mamman, men jag tycker man ska titta på (den frånvarande) pappan också.

Men även om det skulle vara så att Breivik har med sig någon form av ärftlig mental skada, är han troligen fortfarande juridiskt ansvarig, eftersom han visste att hans handlingar var olagliga, och var fullt i stånd att kontrollera sig själv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s