Internationella förbindelser. /Uppdat.

Som inte är de lättaste. Läste t ex om paret från en amerikansk resesajt som turistade i Stockholm, vägledda av svenska kommersiella privata resebloggar, hamnade på restaurang och läste misstänksamt på den somriga menyn.

–Hm, det här smul-tron, vad är det? Låter som en erotisk robot.

Och såg ett engelskspråkigt TV-program om resor där det handlade om att turista pank i Stockholm.

–Man kan ta med sig matsäck och gå ut på Skeppsholmen och ha picknick! sa programledarflickan entusiastiskt. Och då handlar man förstås sin mat där det är billigast, på torget! Men till och med här, i Ostermalmshallen kostar det väldigt mycket pengar, varnade hon.

Jovisst. Östermalmshallen är ett av de dyraste ställena i staden i handla på. Men för henne såg det enkelt och rustikt ut, och hon köpte ju bara baguette och rökt skinka och mozzarella och så.

Och så undrar jag hur en iPhone i Paris kan ta två dagar på sig att få hit ett mail? Det mailet kom igår. Och konstaterar att ett intensivt Norge-mailande kan få ett abrupt slut, när den andra parten plötsligt tystnar mitt i.

Huh? Vad hade jag sagt? undrade jag. Det gick ett par dagar, inget hände. Han måste ha blivit sur på något, men vad? Men det är ju modernt att inte svara på mail bara så där, tänkte jag suckande. Fast jag hade ju lovat honom en bok, så ordentlig som jag är frågade jag lite försiktigt efter adressen igen. Anledningen till bokskicket fanns ju kvar.

Inte hade han försvunnit, visade det sig. Han hade försökt skicka ett mail flera gånger! Men han hade bifogat pdf-filer, och min hemsidemailbox vägrar tydligen ta sådana. Så kontakten återupprättades.

Så när det gäller elektroniska förbindelser, ska man inte tro att allting är subtilt och förfinat. Det kan lika gärna vara oxen som lagt sig ner för att idissla lite så att tröskverket stannar.///

För övrigt undrar man när sommarvädret kommer? Termometern nere hos Franco i Karlbergsträdgården påstod att det är tjugo grader varmt, men det känns mer som fjorton. Fem tappra solbadare låg utströdda med långa mellanrum på gräsmattan utanför staketet, och själv satt jag och halvfrös i skuggan i ylletröja och sommarkappa.

Då och då kan man hamna i något gathörn där luften står stilla och solen faktiskt värmer, men folk är osäkra – vissa går i långbyxor och jacka, andra i shorts och linne. Eftersom solhatten hela tiden är på väg att blåsa bort måste jag fälla upp kapuschongen också och känner mig som en sorts (snäll) vampyr på turistresa i solskenet, noga med att inte få något ljus på mig. Intrycket förstärks säkert av att jag hela tiden vänder näsan i vädret för att beundra något vackert träd, när jag inte böjer mig fram och spanar ner mot vattenytan för att försöka få syn på sothönsungarna. Närsynt vampyr på semester!

Bada? Känns inte precis lockande. Än.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s