Trevlig advent, och vart tar kunskapen om historia vägen?

Det här blir lite långt. För jag tänkte att jag skulle fira advent här genom att tala om antikens historia. Kunskapen om, eller bristen på sagda kunskaper. För det verkar som om skola och universitet fullständigt medvetet eroderar även grundläggande kännedom, i vilket syfte är oklart.

När biblioteket i antikens Alexandria brann, försvann seklers samlade kunskaper och litteratur i form av bokrullar. Nu är frågan om Alexandrias bibliotek så att säga brinner igen?

När jag gick i gymnasiet, fick vi en rätt så grundlig genomgång i människans historia, och den började med en snabb men informativ upplysning om vad historia är.

Historiebok 1959 1

Vi har alltså förhistorien, före de skriftliga källorna, och kunskap om den får vi genom arkeologin, som ger oss artefakter (föremål som människor tillverkat) och spår av gravar, rester av måltider (till exempel ben som bär spår av att man skrapat loss köttet) och annat i den vägen. Sedan, när skriftspråket uppfunnits på olika håll, börjar vad som kallas historien. Inskrifterna finns på stentavlor, lertavlor, monument och väggar, och det är berättelser, gravskrifter, hyllningsskrifter, religiösa skrifter, epos, lyrik, transaktioner, inventarielistor, brev. Det är genom dem, de äldsta ungefär fem tusen år gamla, plus en rikedom av arkeologiska fynd, som vi känner till antikens historia.

Av innehållsförteckningen nedan framgår hur metodiskt vi sedan arbetade oss genom antikens historia, med början i Främre Orienten. Egypten (ni vet, faraoner och pyramider och hieroglyfer), Mesopotamien (Babylonien, Assyren osv), östra Medelhavsområdet (nuvarande Palestina och Libanon), den egeiska kulturen (grekiska fastlandet, öarna och nuvarande Turkiets kuster), indoeuropeerna och det stora perserriket.

Först därefter kommer vi till de klassiska grekerna, vars tid och samhälle behandlas grundligt, och allra sist romarna. Vilket ger en uppfattning om att vi redan där hunnit väldigt, väldigt långt in i människans historia, mycken tid har förflutit och många sekler av kulturers uppgång och fall, krig och upptäckter har runnit förbi.

Historiebok 1959 2
En femtonårings anteckningar på försättbladet till höger, 1960. Hybris=övermod, sofrosyne=besinning, filippite=hätska anfall. En biflod till Indus hette Hyfasis. Begreppet stoicism kommer från ”stoa poikile”, den brokiga pelargången (greker promenerade och diskuterade i skuggande pelargångar).

Trots det fick vi förstås bara en sammanfattning på, som ni ser, 71 sidor. (Jag har ett historiskt verk i fem band från 1882, för allmänheten, där man inte ens är framme vid romarna förrän efter 500 sidor.) Nu beundrar jag författarnas förmåga att komprimera materialet och ändå ge oss glimtar in i vardagsliv och kultur. Språket var inte krångligt, men inte heller insmickrande eller förenklat. Det var professionellt. Femtonåringar antogs kunna förstå och ta in det. Vi ansågs vara ytterligt oerfarna och okunniga, men i grunden intellektuellt vuxna.

För att få en översiktbild över antikens värld fick vi kartor över olika områden och tidsepoker. Den nedan är en av de enklare versionerna och kommer från min mors lärartid, de som fanns i min egen historiska atlas var betydligt mer invecklade.

Där är de stora floderna Nilen, Eufrat och Tigris (fundamentalt viktiga), och Indus (Gula floden i Kina var inte med just här). Där har vi Egypten, sedan perserna nere till höger, sumerer, babylonier och assyrier norr om dem, vi har hettiter och lyder i nuvarande Turkiet och öster om dem meder och parter, och på Palestinakusten handelsfolket fenicier som pilade kors och tvärs över Medelhavet liksom senare grekerna, filistéer och hebréer (som blev israeliter, som blev judar, som i många fall blev dagens israeler). Kartan har inga gränser, eftersom gränserna ändrades väldigt många gånger allt eftersom krig och erövringar böljade fram och tillbaka och människor flyttade sig. Perserriket, t ex, blev oerhört stort och nådde fram till Hellas, dagens Grekland.

Antiken karta
Filistéerna har gett namn åt Palestina. Det är alltså inte ett arabiskt ord. Arabernas anmödrar och -fäder levde vid den här tiden på arabiska halvön, de fanns inte i nuvarande Mellanöstern eller Nordafrika.

De mest kända antika grekiska historikerna, de som anses vara de första historieskrivarna såvitt vi vet (det kan ha funnits många andra före dem) är Herodotos från Halikarnassos (ca 480 – 420 f Kr) och Tukydides i generationen efter. Innan de kom fanns egentligen inte historieskrivning, man berättade historier och skapade diktverk och allting var starkt inflätat med mytologi och gudavärld. Men de här två försökte så att säga skriva en riktig historia, ta reda på vad som ”egentligen” hänt, och det fick de göra genom att prata med folk och samla information ur dikter, sånger och sagor. Herodotos reste runt i den antika världen och ställde frågor och redovisar när olika sidor har olika berättelser om samma händelser. Ett försökt till kritiskt tänkande.

Herodotos historia

Och varför har jag nu så noga gått genom allt det här?

Jo: För några veckor sedan stötte jag ihop med en en ung student som just börjat läsa historia vid Stockholms universitet. Och han talade om att där börjar man med Medeltiden, dvs Roms fall 476 e Kr. Antiken finns inte. Den är utplånad. Borta.

Medan jag stod där och gapade av chock, berättade han att de faktiskt haft tre föreläsningar om antiken, men de var inte obligatoriska och tentades inte av, och han hade fått uppfattningen att antikens historia inte fanns med därför att det ”fanns så få skriftliga källor”. (Nu förstår ni varför jag skrev allt det där ovanför, så att ni skulle kunna leva er in i min fasa.)

Jag höll en kortare och lite upprörd föreläsning för honom, varpå jag mailade föreläsaren och frågade, what the fuck? (Dvs, jag var givetvis hövlig och välformulerad.) Han svarade att han hade förstås inte sagt att det saknades skriftliga källor till antikens historia, han som ju själv är antikvetare hade bara jämfört olika källor till kunskap. (Han är själv upprörd över sakernas tillstånd.)

Studenten vidhåller envist att det var den uppfattning han och andra fick, men eftersom jag naturligtvis tror föreläsaren tycks vi ha ännu ett problem: Dagens gymnasister har inte den nödvändiga bakgrunden för att kunna ta till sig en akademisk föreläsning. Självklart är de intelligenta, det är inte det, men de har ingen träning. De har inte läst skolböcker från 1959 och har inte tillräckligt akademiskt bildade lärare. Det vill säga – de tilltros inte förmågan att kunna förstå det vi självklart ansågs kunna förstå.

Nu vidtog en ivrig mailväxling med föreläsaren och jag fick veta att antikens historia på universitetsnivå alltid kopplats samman med arkeologi, i alla fall här, men när undervisningen lades om till Bolognamodellen 2006-2007 (europeisk samordning) kopplades den helt bort från det som kallas ”historia”. Det betyder att man idag kan ta en fil kand (180 p) med historia som huvudämne – 90p historia, 90p vilka andra ämnen som helst – utan att ha en susning om världen före 476 e Kr. Man kan till och med bli doktor i historia utan att förstå vad jag menar med att ”Alexandrias bibliotek brinner”, eller förstå någon av hundratusentals referenser till antikens historia och mytologi i litteratur och avhandlingar i världslitteraturen, eller ens en del tidningsartiklar och rubriker.

Nu började jag titta på vad folk lär sig på gymnasiet. Jag hittade en historiebok, och den skilde sig verkligen från den jag hade 1960. För det första utgår den helt provinsiellt från Sverige och skildrar samtidigt ”vad som hände på andra håll vid samma tid”, vilket inte ger antiken mycket svängrum eftersom det inte hände särskilt mycket här då. För det andra är den skriven i en sorts sagoform (ungefär ”Värin som ristade runor visste nog inte mycket om att det fanns något som hette Romarriket”). Och för det tredje har grundmaterialet halverats.

Det betyder att antikens historia, kultur och mytologi om någon generation fullständigt har försvunnit ur det allmänna medvetandet. Ingen kräver något, ungdomar fördummas och förnekas kunskaper redan i skolan, och det fortsätter på universitetet.

Min interlokutör där berättade att man haft en diskussion om huruvida det borde krävas gymnasiestudier i historia för att få läsa ämnet på akademisk nivå. Men det hävdades att det behövdes inte, eftersom ”de ju inte kan något i alla fall”.

Det här är, på alla ledder, helt och hållet och grundläggande vansinnigt, och om det får fortgå kommer kunskaper om antiken bara att finnas hos en litet antal experter som ett specialintresse. Andra kommer att få sina kunskaper från idiotiska Hollywoodfilmer där ungefär allt utom kostymerna är feluppfattat, förvrängt eller påhittat.

Historiestudenten? Han har hoppat av, men en litteraturpluggande kompis har satt Iliaden i händerna på honom, och han har en grundbok i antikens historia, säger han. För han är intresserad. Men utan kompisen (och kanske mig och andra han stött på) hade han inte haft en susning.

Jag har inte fått tag i studierektorer etc än, men dem vill jag gärna prata med. Och med de politiska partierna. Och hur är det i övriga Europa?

Annonser

10 reaktioner till “Trevlig advent, och vart tar kunskapen om historia vägen?”

  1. Fast är det här egentligen ett nytt fenomen? Jag gick i grundskolan för 40 år sedan och gymnasiet för 30 år sedan, och jag kan inte komma ihåg att vi läste något om antikens historia överhuvudtaget.

    Försvann inte mycket av ”kunskapsintragglandet” i samband med skolreformerna i slutet på 60-talet och början på 70-talet när man tog bort de yrkesinriktade skolorna, och därmed också var tvugna att sänka kraven för att alla skulle klara av en skola som var lika för alla (vilket i och för sig är trevligt på papperet, men förödande i praktiken)?

    Gilla

    1. Inte något alls? Det var verkligen nytt för mig!

      Men du har ju rätt i det katastrofala tänkandet då, det har det ju skrivits om sedan dess med jämna mellanrum. Om kunskapsintragglande är roligt och funkar eller ej beror ju mycket på lärarna, och själva studietekniken, och det gamla ”säg vad du tänker säga, säg det, och säg sedan vad du har sagt” är väldigt effektivt. Och ungar som lärt sig läsa läser om de hittar något spännande – se Harry Potter.

      Sedan måste ungarna på något sätt få återberätta vad de hört, inte bara svara på flervalsfrågor utan till exempel med uppsatser. Men då måste de ju också få lära sig att skriva och stava. Alla som inte har dyslexi kan skriva bara intre någon inbillar dem motsatsen – kan man tala, kan man skriva.

      Ett grundvillkor är förstås att man plockar bort mobilerna och återinför krav på tyst i klassen och stopp för bråkstakar.

      Gilla

  2. Trevlig advent!

    Fira med kalenderöppning: http://hordkalender.blogspot.se/

    Vad gäller historiekunskaperna så är det väl så att i och med den nya gymnasiereformen har Historia blivit ett kärnämne (100 p). Vi får hoppas att de läser lite Hippokrates och Aristoteles, så de fattar något om läkekonst och dramaturgi.

    Dock slopas ju all obligatrisk estetisk verksamhet, vilket är lika alarmerande. Konst är inte lönsamt, eller – här ett gratismotto till Björklunds stab: ”Kultur, det är ju inte särskilt kreativt”.

    Gilla

  3. Jag minns inte om vi hade antikens historia i historian i gymnasiet.
    Men vi hade antiken i litteraturhistorian i alla fall (Och den rosenfingrade Eos …)

    Som jag minns det så utgick vår historiabok från Centraleuropa mer än från Sverige. Att Sverige lite mer ”fick hänga med”. Och så att boken slutade bara några år före det året vi läste den. (Alltså att boken i tvåan slutade strax före, ungefär samtidigt som jag gick i högstadiet.)

    Gilla

  4. embryo: Tack för länken! 😉 Vet du att det finns ett landskap i Norge som heter Hordaland? (Vill jag minnas.)

    Ja, jag såg det där om historia, vad det nu innebär i verkligheten. Men är det sant att all estetisk verksamhet försvinner? Jag vet att konstnärer numera anses vara ”företagare” som ”tillverkar” och säljer sina ”produkter” och förväntas ha ”lagerinventering” samt bidra till höjning av BNP – men det där var nytt. Och oacceptabelt.

    Cecilia: Nu säger både du och Rexxie att ni inte hade antikens historia i gymnasiet – du räddades av litteraturhistoria, men alla andra? De har alltså en emotionell upplevelse av att neanderthalarna följdes av riddare och korståg, och däremellan fanns det finns visst några romare i kjol och hjälm och med sköld?

    Se Axess TV! råder jag alla. Det går ett program om normanderna just nu (ni vet, de som kom norrifrån, bosatte sig i (just det) Normandie i Frankrike och erövrade England 1066? Nu visar det sig att de skapade stater lite här och var, bland annat i Antiochia, som var normandiskt (men mångkulturellt) i två hundra år.

    Gilla

  5. Tyvärr ingår inte Axess i basutbudet, annars var det en ganska trevlig kanal.

    Ja, rent emotionellt för mig åtminstone är det precis så! Tror inte ens att jag gör något slags tidslinje utan det är mer uppdelat på ”nutid” (säg 1850 och framåt), allt annat är ihopklumpat i ”då, för länge sedan”.

    Jag skulle heller inte kunna tala om om det skiljer 500, 5000 eller 15000 år mellan Arn och exvis etruskerna!!!

    Jag är helt historie- och geografibefriad, och det är den svenska 70-talsskolans fel (men vi fick å andra sidan lära oss att exvis morötter är en delmängd av rotfrukter, som i sin tur är en delmängd av vegetabilierna (och det var innan multiplikationstabellerna)).

    Gilla

  6. Rexxie: Men det går ju inte! Det låter som om skolan, genom att inte traggla och nöta in historia, fått er att känna att den kan man vara intresserad av eller inte, ungefär som med fågelskådning eller knyppling. Medan vi hela tiden fick höra att det här var otroligt viktigt, det här MÅSTE varje människa få in i skallen för att kunna fungera som en hyfsat bildas person i ett samhälle. Vilklet jag alltså håller med om.

    När du kryar på dig och det börjar rycka i researchnerven igen, måste du researcha historia och geografi! Det är otroligt spännande. Börja med kartböckerna, så att du vet var saker och ting hände.

    embryo: De första vikingarna som anföll England (först med tre skepp 787 och sedan med attacken på klostret i Lindisfarne 793) kom enligt anglosaxiska källor just från Hordaland.

    Gilla

  7. Jag minns bestämt att vi studerade antikens historia på högstadiet i slutet av 70-talet, även om det inte var in i minsta detalj. Däremot inte på gymnasiet. (Vilket inte hindrade mig från att läsa latin och grekiska där.)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s