Sandstränder… palmer…

Någon som vill hänga med till Hawaii?

Satt och kollade lite på resesajter. Tyvärr kostar det en jädrans massa pluringar och resan är väl ett litet helsicke.

OK. Får gå runt sjön i alla fall.

Just nu är jag för övrigt en underdog som söker nya marker. Ingen förstår mig! Eller jag dem. I den allmänna rörelsen här råkade jag prata med Mikael Niemi och han är en trevlig kille, men agentfirman jag försökte få till San Fransisco tyckte inte jag var troligt vinstgivande och tackade nej till mig. Det hade varit lättare om jag varit nykomling.

Jag svarade förstås no hard feelings, men när ni ändå läst boken, kan ni ge mig lite åsikter om den? För jag är ju alltid nyfiken och lyssnar gärna. (Först när jag mailat detta slog det mig att de förstås inte alls läst hela boken.) Till detta kunde de vänligt ha sagt att de tyvärr inte har tid, men de svarade överhuvudtaget inte, vilket tydligen anses vara den nya sortens affärsmässighet men är ganska dålig stil. De hade även svårigheter att ens bekräfta att de fått manus, trots att jag kontaktat dem innan och frågat om de var intresserade. På det hela taget är de nu alltså ute ur bilden också för min del, så det var kanske även lite dålig politik – jag kan ju visa mig vinstgivande längre fram!

Jag säger som Clooney – livet är kort, jag vill jobba med trevliga människor! Inte med dem som ger trista vibbar, som är snorkiga eller startar relationsfejder om man ber dem flytta en stol. Jag har inga problem med att ta ett nej och ändå stå på god fot med folk – jag har fått omväxlande ja och nej sedan jag var nio år, och nu vet jag dessutom att bokförlagen har problem och helst satsar på säkra kort – men ovänlighet har jag väldigt svårt att vänja mig vid. Lyckligtvis har jag träffat många vänliga.

(Ett annat problem är otrevliga skådespelaragenter som man drar sig för att kontakta med förfrågningar om deras klienter. Där har jag också stött på både trevliga och otrevliga, och när det gäller de otrevliga undrar man om det går att komma runt dem, eller också väljer man från de trevligas lista.)

Nu har jag egentligen inget emot att vara en underdog. Det är spännande. Det är lite Robinson Crusoe – ensam försmäktar jag på denna ö (utan snus), vad ska jag hitta på? Men ett antal års bortovaro från branschen är utan tvekan ett hinder. Jag har en plan B (kokosnötter, flotte och ett spjut av gamla dinosaurietänder), så om inget annat funkar får jag ta till den.

Men först ska jag se Jack Reacher. Jag har ingen regelbunden mailkontakt med Lee Child som skrev boken (en av 17 i serien om Reacher), men nu råkade han i ett svagt ögonblick apropå något be mig tala om vad jag tycker om filmen om jag ser den, och ett tillfälle att få analysera film kan jag ju inte motstå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s