På filmbolaget Filmlance

I förmiddags tog jag en taxi till Filmlance, som har lokaler ute i Frihamnen, för att presentera fem filmidéer. Tre av dem i form av manus, en som utkast, och en bara som en presentation på några rader. Jag hade nämligen upptäckt att den komedi-idén nästan var ett färdigt manuskript och försökte bli klar med det i natt, men hann inte.

Det var trevligt redan på resan dit, för min chaufför var också musiker, gift med en Dramatenskådespelerska och älskade brittiska husprogram. Det blev ett roligt samtal, med andra ord.

Väl i Magasin 5 tar man en varuhiss upp och den är filmatisk bara den, för så fort man tryckt på knappen rasslar två ståldörrar (skrammel – DUNS!) ner, en på varje sida, och man står där helt instängd och bara väntar på att någon ska börja spruta in giftig gas genom ett hål i taket. Sedan kommer man upp i en stor fabrikslokal med fönstertak, kök och bord, och jag kände mig helt oväntat hemma med en gång. Det kändes som om bitar började falla på plats. Alltsammans påminde också om Zentropas (är det vad de heter, förresten?) enorma hangarer i Köpenhamn.

Den trevliga producent jag pratade med (han heter Tomas och ser själv filmatisk ut) har just haft premiär på sin nya film (Ego, jag har inte sett den än) och berättade spännande saker kring den. Filmlance gör film i alla möjliga genrer, och nu pitchade jag mina filmer, varav några är dramer, en ett mellanting mellan drama och komedi (Billy Wilder möter Bergman möter Woody Allen), och en ren komedi. (Ingen av dem bygger på mina böcker.)

Tomas lyssnade, tog hela bingen med papper och sa att jag kunde maila komedimanuset när det är klart, och att han kanske gör tio filmer i sitt liv och eftersom han ägnar tre år av detta liv på varje film, måste det vara filmer som han brinner för och verkligen VILL göra. Kemin måste med andra ord stämma. Och jag håller helhjärtat med honom.

Åkte hem, gick in i videobutiken för att hyra en svensk film och pitchade komedin även för tjejen där (svårt att sluta när man väl är i gång) och hon skrattade. Belönade mig sedan med wienerbröd och fick en ännu bättre belöning: Lilla Alma (fem år) har tappat sin första tand, och nu ringde hon och Uffe för att berätta det. ”Jag är åttondelsnorsk!” lade hon till. ”Och toa på norska heter ”do”!”

The Daily Show strax, sedan film och så (äntligen) sängen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s