Hälsa och visdom

Kom att tänka på filmen Cosmopolis och ”money has lost its narrative” (de betyder inte samma sak nu som de gjorde förr) igår, när f d presidentkandidaten och miljökämpen Al Gore satt hos Jon Stewart och berättade hur miljarder dollar skyfflas runt i spekulation och vinstsyfte i sekundsnabba – kortare än sekundsnabba – transaktioner på börserna, och hur den numera helt absurda kortsiktigheten förvandlat affärer från investeringar till ett abstrakt spel. Pengarna har nu mycket lite att göra med de grundläggande konkreta värden. Men jag skulle inte vilja kalla det att de har ”lost its narrative”, snarare att ”berättelsen” (jäkla dumt ord, förresten eftersom det kan betyda både fakta och fiktion) har ändrats.

Peter i dörren

Det här klarar varken jag eller börsen!
(Vig Peter på Surbrunnsgatan.)

Jag oroar mig för krassliga söner, min kära lilla läsekrets är här men kommentarsstrejkar (mitt eget fel ju), Frilansaren tycker att vi ska ha en detektivfirma och har börjat kalla mig Mrs Holmes plus anser att jag borde skaffa mig en karl, Supergrannen tycker inte att jag tar hand om mig, det finns dammtussar i hörnen och ögonen spelar upp igen.

En krasslig son tycker inte att han kan koppla av. Men det kan han, innerst inne. Jag minns honom som nyfödd, ömsom glad och ömsom störförbannad för att han inte kunde krypa än, men också ömsom liggande i min famn helt nöjd och lugn och avslappnad med blicken fäst i min medan vi ”pratade”. Jag sa massor av saker och han sa ”ä-u”, och kunde man vara helt harmonisk och i balans när man var liten så kan man det sedan också.

Så jag piggar upp oss med bilderna på den andra sonen i akrobattagen på Surbrunnsgatan. Det här är i dörren mellan barnkammaren och den långa korridoren som ledde till badrummet med badkar på lejonfötter och vardagsrummet/mitt rum med ful tegeleldstad som rykte in. (Den enda gången jag försökte elda i den bolmade svart rök ut på gården.)

Peter i dörren 2
Hur bar han sig åt? (Bakom honom en ful säng i hallen.)

När jag ser de här bilderna ångrar jag inte bara att jag inte satte sönerna i Adolf Fredriks musikskola, utan också att jag inte satte Peter i någon slags gymnastiktjosan. (Skrivkurs skulle han inte ha behövt, skriva kan han ändå.) Han måste ha haft tår och fingrar av stål, och balanssinne. Han kunde lägga benen i lotusställning också och sedan lyfta från golvet och kuta iväg på händerna. Och han har ett otroligt pokeransikte när han vill, han hade blivit världens bästa con man om han haft den läggningen. Som tur är för folks plånböcker har han inte det.

Så nu ska vi tänka på glada bebisar och viga barn och bli friska allihop. Och visa. Hur det blir på karl- och detektivfronten får vi se.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s