Oscarsklänningar

Här roliga backstagebilder.

I år såg jag faktiskt inte Oscarsutdelningen, genomled bara ”röda mattan”-rapporterna, som till 80% utgjordes av oinsatta korrespondenter som i evighet tjattrade allmänna åsikter och beundrade varandras kommentarer.

Men klänningarna är alltid kul, även om man får vänta till dagen efter för att få en redig koll på dem. Det är rätt lustigt hur mycket publicitet dessa klänningar får, och hur svårt det tycks vara att få till något riktigt bra.

Det ska vara glamoröst, men skådespelerskan får inte se ut som en cirkushäst. Det ska vara elegant, men inte tråkigt. Det ska finnas någon udda detalj, men det får inte bli vulgärt och stillöst. Och det ska helst passa ihop med en ful röd matta som ser ut som om den vore täckt av hallonrött mögel. Eller hämtad från en av Elvis Presleys plyschsoffor.

Man har försökt det mesta. Konstiga hål i tyget. Urringat baktill ner till stjärten. Jätterosetter, jätteblommor. Ena armen täckt, andra naken (gammalt som gatan). Släp. Och vad gör man när celebriteten är ålderstigen/kort/tjock?

De fulaste trenderna som stått sig ett tag är dels volanger runt midjan (Cherlize Theron, stavn.) och klänning som slutar mitt på låret och sedan fortsätter i något genomskinligt material som visar benen, vilket ser väldigt konstigt ut (Sandra Bullock). Tillkommer jätteslitsen där man kan se benet helt och hållet (flera exempel, också egentligen gammalt som gatan, men Angelina Jolie återupplivade traditionen förra året och fick massor av publicitet när alla skulle tycka sämst om henne – alternativt ta efter).

I nio fall av tio tycker jag klänningarna är hemska, och i år var det dessutom populärt med tyger så bleka att kvinnorna nästan förvandlades till hägringar. Men jag hittade några som faktiskt var helt OK.

Efter att ha tittat på Jennifer Lawrences blonda uppenbarelse och vita hud i en vit, i och för sig snygg klänning med jättekjol (det var hon som snubblade i trappan upp till scenen), kändes det rätt skönt att se Helen Hunt, en favorit, i H&M’s blå aftonklänning. Vacker färg, stilren, passade henne.

Helen Hunt Oscars

Men: 1. Jag skyllde först skrynklorna på att det var en vanlig kollektionsklänning, men det visar sig att de sydde upp den speciellt, och då kunde de väl ha valt ett bättre tyg som inte skrynklade sig. Och 2. Var det någon som helst vits med ett spänne med diamanter för tusentals dollar som ser ut som om det satts dit för att hålla ihop en dålig söm?

Två likartade klänningar var Halle Berrys och Stacy Keiblers, George Clooneys ståtliga polare. De var eleganta, roliga, och hade bra passform.

Berry, Keibler Oscars

Stacy Keibler har någon sorts jobb som Clooneys kompis och kuttersmycke och det sköter hon med den äran. Hon är smart, alert, stilig och tar ändå inte glansen från honom. Jag gillar det korta, damiga håret. Ringlande babylockar på vuxna kvinnor ser bara dumt ut.

Apropå Clooney så har jag en helt ogrundad och obelagd teori: Michael Jackson kunde inte riktigt engagera sig i en kvinna därför att han i själva verket var tolv år i många avseenden, och Clooney förstår sig inte heller på tjejer, men han är innerst inne sexton, och det är lättare att dölja. Glöm var ni läste det först. (Har jag skrivit detta förr, himla er och gå vidare!)

Klänningar, var det. En klänning utan tjafs som passade sin bärarinna (oh, det kändes femtiotalsaktigt att skriva) var Jennifer Anistons röda. Den skar sig mot Elvismattan, men hon var en uppiggande syn vid sin bikers/manusförfattares/skådiskilles arm.

aniston

Och nu blir det lite problemklänningar. (Dock inte ”dagens värsta”, det tycker jag är för deprimerande och osnällt.)

Jessica Chastain, i en av de mest fotograferade klänningarna.
jessica-chastain

Den är utan tvekan ytterst elegant. Små kristaller är påsydda i vackra, tunna mönster, som påminner om art deco. Med nedhasad midja hade den platsat i Hollywood i filmens barndom, men då på en flicka med kort, mörk bob (den tidens kortklippta hår) och bar nacke. Nu sitter den på en blek flicka med blekrött hår i fyrtiotals-filmstjärnefrisyr. Mycket sofistikerat, men kräver en mörk bakgrund med små lampor som kan glittra i kristallerna, typ en elegant bar i natten. Att se på allt det ljusa blir en aning störande. Jag undrar om klänningen inte klätt en slank, mörkhyad flicka bättre.

Och så kommer vi till Sally Field som man beundrat sedan Norma Rae, som nu spelat Lincolns hustru, är runt 65 och vill känna sig påklädd. Hon valde rött, vilket jag ju uppskattar, men hur blev det?

sally-field-oscars-2#AEE3D4

Inte så helt lyckat. Tyget ser tunt och billigt ut vilket det säkert inte är, det passar inte en mogen dame och det passar inte med rader av volanger. Och klänningen ropar efter ett guldskärp eller liknande i midjan.

Om man nu skulle välja den här sortens draperingar, borde man ha valt en stadigare tyg och skippat volanger och släp.

Helen Mirren brukar lyckas med mogen dame-stuket, hur hon nu bär sig åt (nyligen färgade hon håret mörkrosa, förresten). Jane Fonda (74?) klarar det också, även om hon tyvärr i år bar en kycklinggul historia som varken matchade håret eller något annat. Värre är det med Meryl Streep, som alltid kommer i stora gammaldags tygmassor med kragar och veck och uppslag överallt. Så även i år.

Så ålder är en grej. Att vara riktigt rundhyllt är en annan. Där håller jag faktiskt gärna med stora runda svarta sångerskor som brukar ta i med guldklänningar och glittrande juveler – hellre löpa linan ut än att försöka vara smal och stilfull, då blir man gärna rektor eller senator i stället för glammig på Oscarsgalan.

Här runda och roliga Melissa Mccarthy (Bridesmaids, där hon spelade mot sin man). Hon valde en annan väg.

MELISSA-MCCARTHY-OSCARS

Hon har fått en del negativa reaktioner på sin klänning, som kallas säckig och trist. Det positiva är att färgen ändå bryter bra mot hennes hår, det dåliga att den faktiskt är tråkigt grå och inte välsydd. Att vecka tyget runt magen är OK, men det ska göras lite högre upp och på ett välskräddat sätt, och det ska finnas mer tyg ner mot golvet på den ”smala sidan”. Dessutom kunde det vara ett roligare material i en glad färg. Hon är inte där för att smälta in i mängden!

En annan uråldrig trend som nu urartat till det absurda: Den ”omöjliga” urringningen. Har säkert alltid funnits i någon form, under empiren i början av 1800-talet var det till exempel modernt att visa brösten i ytterst tunna, nästan genomskinliga klänningar. Nu ska man visa så mycket bröst att alla undrar vart bröstvårtorna tagit vägen, och hur kvinnan i fråga lyckas hålla urringningens kanter kvar tätt intill skinnet (dubbelhäftande tejp?)

Hedi Klum:
Heidi Klum

Det är ju egentligen en riktigt snygg guldklänning med intressant mönster, men den kämpar med tuttarna om uppmärksamheten. Förvirrande.

Och till sist blir det riktigt fånigt. Kvinnan nedan är någon sorts ”Real Housewife”-person, och hon satt vid röda mattan med en annan donna och pratade och gestikulerade med armarna i vädret, men jag hörde inte ett ord av vad hon sa, för jag satt bara och undrade hur mycket man egentligen såg och när kuporna slutligt skulle ge upp försöken att hålla sig kvar och släppa loss allting.

brandi glanville

Det hade sett rätt kul ut om de plötsligt vikt sig utåt.

Annonser

2 reaktioner till “Oscarsklänningar”

  1. Svart-silver-klänningarna var Väldigt Trevliga.
    Guld-kristall-klänningarna är väl egentligen av samma idé, men de färgerna blir fel. (Och urringningar till naveln är helt bortbortbort enligt min bok!)

    Anistons klänning är klassisk Hollywood!

    Men du, hör det inte till etiketten att man ska ha uppsatt hår om man har lång klänning? Aldrig utsläppt, ack så vackert i övrigt, hår.
    Så har jag lärt mig i alla fall.

    Gilla

    1. Nja, uppsatt hår till långklänning har nog aldrig varit ett krav i Hollywood. Jag har bläddrat igenom gamla bilder, och där har funnits alla sorters frisyrer under decenniernas gång. Urringningar och guldklänningar också, för den delen, och bara ryggar. Och det var långt mellan behåarna!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s