Rättelse om Kerstin och film, samt ev. påvliga kärleksbekymmer

PS. Nu har jag ordentligt kollat Kerstin på International Movie Database, och hon har en creditlista lång som ett tåg, och den sträcker sig över decennier. Säg den regissör, ung eller gammal, på både TV och i filmer, som hon inte jobbat med. Hon har varit scripta (script continuity, dvs den som säger ”han hade jackan på sig i början på den här scenen”, eller ”hon höll vinflaskan i högra handen nyss”), klippt en lång rad filmer på film och TV, varit regiassistent ett antal gånger, och regisserat flera kortfilmer. Två av dem handlar om att bygga med ljus och bygga med bild, och finns i en dvd-box med Tarkovskij och filmer om honom.
Man börjar önska att hon ville skriva sina memoarer.

Det kom ett trevligt mail från Kerstin Eriksdotter, som ju fick ett Ingmar Bergman-pris vid en Guldbaggegala för sina insatser som scripta:

Hej Annika!
Kul kul kul! Bilderna har jag inte sett sen det begav sig. En sak måste jag protestera mot. /…/ Ingmar Bergman instiftade inte priset just för mig. Han hade delat ut det ett par gånger och 1985 fick jag det. Stor ära, ful bronsplakett och 15000 kr, som räckte till två veckolånga resor – en till London och en till Verbier.

Det var extra roligt att få det priset just då. Jag jobbade som regiassistent till Andrej Tarkovskij. Vi förberedde inspelningen av Offret och priset kändes fint för mitt självförtroende.

Och idag packar hon för att resa till Nordic Cool-festivalen i USA.

Just det – hur kunde jag glömma att hon var regiassistent åt det ryska filmgeniet Andrei Tarkovskij, som spelade in ”Offret” i Sverige 1985?

Jag hittade två bilder från den inspelningen. På den första är Kerstin antingen kvinnan som går bakom Tarkovskij i mitten av bilden, eller kvinnan med megafonen på andra sidan kamerarälsen. Fotograf är den legendariska Sven Nykvist, som plåtade så många Bergmanfilmer. På den andra är det definitivt en väl påpälsad Kerstin (med walkie-talkie på magen) som pratar just med Nykvist medan en mustaschprydd regissör står bredvid.

Tarkovskijinspelning
Bilden beskuren i höjdled. Under den står det där jag fann den:
Anne von Sydow, Layla Alexander Garrett, Andrei Tarkovsky, Daniel Bergman, Sven Nykvist, Kerstin Eriksdotter, Owe Svensson. Photo: Lars-Olof Löthwall.
Offret / The Sacrifice (1986) – Tracking shot. Initial scene, where the postman circles around on his bicycle.

Kerstin Eriksdotter, Sven Nykvist, Andrei Tarkovskij

OCH SÅ påven, som ju överraskande avgått, vilket inte hänt att en påve gjort på 600 år. Uppgifter om ekonomiska oegentligheter och organiserade homosexträffar läckte ut, påven beställde en utredning, fick en 300-sidig vackert inbunden rapport, slog sig tydligen för pannan och beslöt sig omedelbart för att avgå – utan att berätta vad som stod i rapporten. Den ska endast den nya påven få läsa.

Homosexträffar skulle ju ha varit icke på minsta vis stötande privatangelägenheter, om det inte vore för att kyrkan tjurskalligt och fientligt är emot all homosexualitet, plus att präster ju ska leva i celibat. Nu har påvar och kardinaler levt rövare förr, det har förekommit både erkända faderskap och enorma sexorgier med prostituerade i Vatikanen under seklernas lopp, så någon sensation är det inte precis att den ena sexskandalen och övergreppshistorien efter den andra rullats upp under de senaste decennierna.

Men nu är det också så att påve Benedict, som ju borde återta sitt namn Joseph Ratzinger, ingalunda tänker lämna Vatikanen. Han bor kvar och vill bli kallad påve emeritus, vilket betyder att det kommer att finnas två påvar under samma tak. (En anledning sägs vara att han är rädd att bli åtalad för att ha dolt pedofilbrott, om han lämnar Vatikanen.) Och vad mera är, han tänker fortsätta att bo ihop med sin attraktiva privatsekreterare Georg Gänswein (också tysk).

Så sent som i december blev Gänswein ytterligare befordrad och han är den som inte bara bor ihop med och äter frukost och lunch med påven och pysslar om honom, utan också kan bestämma vilka som får träffa honom. Plus att han är ärkekonservativ och utan tvekan stödjer påvens mer extrema åsikter. Plus att han alltså är så attraktiv att italienska Vanity Fair had honom som omslagspojke med texten: ”Det är ingen synd att vara vacker, Georg”.

Och nu undrar rätt många – vilket är egentligen det mer privata förhållandet mellan påven och Georg? Är de ett par?

Gaenswein och påven

Om mannen till vänster är gay och bor ihop med mannen till höger, kan han verkligen hålla tassarna borta?
(Ja, de fingrar på var sitt radband.)

Inte bara ska Georg och Joseph fortsätta att bo tillsammans, utan Georg ska samtidigt vara nya påvens sekreterare. Den egendomliga situationen uppstår alltså att Ratzinger blir en sorts hemmafru, vars man går till jobbet på morgnarna och kommer hem på kvällarna. Och kanske till lunch. Vilket dels gör att kontakten mellan påvarna möjligen blir väldigt direkt, dels försätter Georg i ett hopplöst läge vad gäller lojalitet (påvarna kommer ju att tycka olika om en rad saker), dels måste ha en konstig inverkan på styrkeförhållandet hemma mellan R och G. Bara det senare skulle man kunna skriva hela dramer om.

Vad man också kan undra är hur två män som är katolska kyrkans högsta ämbetshavare och energiska försvarare av alla människofientliga doktriner som finns, inklusive fördömande av homosexualitet, bär sig åt om de händelsevis båda två är gay själva och attraktion uppstår och de faktiskt bor tillsammans? Skulle just de av alla pilska präster och kardinaler kunna hålla sig från sex? Och, om inte, hur får de till ett förhållande innan de vet om den andra parten skulle säga ja? Att ta första steget måste innebära en enorm risk.

Tillfällen uppstår förstås. Till Georgs plikter hör förmodligen att skrubba chefen på ryggen i badet och liknande. Men att förföra sin sekreterare i badet, i den åldern – hm. Då vore det en bättre taktik att, när man redan befinner sig i sängläge någon sen kväll och det har betts aftonbön tillsammans, gripas av någon sorts religiösa kval och gjuta tårar och bli omklappad. Gärna efter några glas vin. Det kan ju leda vidare.

Ja, inte vet jag.

akrobater vatikanen påven
Lite elakt kanske att ta med den här bilden av gästande gymnaster på audiens i Vatikanen 2010, men svårt att låta bli. Det vore frestande att skriva ”påven lutar sig fram och studerar intresserat gymnasternas färdigheter”, men sanningen är ju att han just i fotograferingsögonblicket stirrar in i kameran. Attans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s