Tjugo sekunder av mod och en kolonilott i Stockholm.

Ibland kan man lära sig något av den enklaste underhållningsfilm. I en jag såg för ett tag sedan sa en pappa till sin son: ”Det gäller att uppbåda de där tjugo sekunderna av mod.” Det mod som behövs för att göra det rätta, det man bör göra, men inte riktigt törs. De tjugo sekunderna av mod som ibland är det enda som behövs för att kanske ändra hela riktningen på sitt liv.

Samtalet man inte vågar ringa. Eller det där dokumentet man drar sig för att öppna därför att man, hur gammal och erfaren man än är, fortfarande har writer’s block. Och så överrumplar man till sist sig själv och ringer ändå, till sin smala lycka, eller öppnar filen och allt går bra.

Och så skriver man på tills man märker att man börjar bli osäker, ändrar och stryker, och då är det dags att gå ut i solen och falla in i strömmen av folk som promenerar runt sjön, och titta in hos Agneta som har både kaffe och sockerkaka, och där sitter man hos sin gästfria värdinna och pratar alldeles för mycket och länge eftersom det är så mysigt.

Kolonilott
En oas med sol och vacker utsikt, yrvakna flugor och pigga blåmesar.

För första gången i år hör jag sothönsens metalliska klickljud, det låter som två skruvmejslar som vänslas, men bävern ser man fortfarande bara spåren av.

Bäver träd

Och nu är man tillbaka vid datorn och solen trycker mot fönstren, och det är riktigt varmt här inne.

Annonser

2 reaktioner till “Tjugo sekunder av mod och en kolonilott i Stockholm.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s