Dagens tre norska ord.

SPRETTROMPE.
Betyder vältränad, fast stjärt. Jag vet inte vad det är som ska sprätta – kanske man ska kunna kasta ett mynt på den och så ska det studsa, precis som på nybäddade sängar i amerikanska armén? Eller ska man kunna sprätta i väg saker som folk tanklöst placerar på ens ända när man ligger i sängen, t ex uppslagna böcker, tekoppar och dylikt?

MELKEMANGEL.
Får mig att tänka på vad Herman Lindqvist skrev, att ”osthyvel” är ett lika obegripligt ord för fransmän som ”mjölksåg” skulle vara, eftersom man använder kniv där. Men melkemangel betyder inte ett redskap att mangla mjölk med, utan mjölkbrist.

FLÅTTKRIG.
Flottan lägger ut och krigar? Nej, det gäller kriget mot fästingar.

(Jag inhämtar mina nyheter via norska Dagbladet, för att hålla mig á jour med språket. Jag kan ju inte i evighet prata femtiotalsnorska. Och jag blir ständigt häpen och förtjust!)

PS. Nu ser jag att sprättrumpa finns även på svenska. Har aldrig hört det förr, så jag umgås tydligen i fel kretsar. Men nu har vi alltså två frågor: VAD är det som ska sprätta, och vilka var först med sprättrumpan – såväl fysiskt som etymologiskt – norrmännen eller svenskarna?

Annonser

6 reaktioner till “Dagens tre norska ord.”

  1. Om man kollar på de svenska (få) sidorna som innehåller ordet sprättrumpa så kommer åtminstone de första från Värmland (Torsby)och en från en svensk i Oslo, så det är nog helt enkelt så att sprättrumpa egentligen inte används på svenska, utan är ett försvenskat norskt ord som används lokalt i Norge-nära trakter.

    Gilla

  2. Undrar om dagens ungar får läsa norska och danska i skolan idag. Det fick jag göra. Inte mycket. Men man fick i varje fall en känsla för de båda språken och det har fört med sig att jag, i motsats till mina yngre kolleger, förstår språken någotsånär. Om det inte är någon utpräglad dialekt, förstås.

    Vi hamnar ofta i situationer med dansk- och norsktalande supportmänniskor på flygbolag och annat. Och jag blir faktiskt lite beklämd när jag hör att de övergår till engelska.

    Gilla

    1. Jag kan inte påminna mig (minnas) att vi hade någon som helst norska/danska i skolan på 70- och 80-talet.

      Därmed förstår jag inte danska och pratar alltid engelska med danskar… (och lite skäms jag för det).

      Gilla

  3. När jag gick i skolan introducerades vi i alla fall till de andra nordiska språken. Eftersom jag kunde norska, fick jag läsa en norsk text.

    Tidigare ansågs det obildat att inte förstå norska och danska. Jag läste om en middag hos Fredrika Bremer, där hon läste en novell eller ett utdrag ur en roman, minns inte vilket, på originalspråket – danska. Är det inte lite nytt att att svenskar måste tala engelska med danskar?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s