Tillfälligt avbrott

i avbrottet.

Lokalt är det rörigt, trafikljusen funkar inte på S:t Eriksplan och Buylando där ska läggas ner nästa fredag. Sorg och veklagan, de har ju varit en mötesplats och personalen roliga bartenders för en räcka originella stammisar. Så nu har de – hör upp nu, U och P – utförsäljning av alla filmer, 50% rabatt. Hyra får man också till halva priset, så jag har fyra filmer här bredvid mig.

Syrien är för jävligt, Afghanistan är för jävligt, lynchningen av kvinnor (kallade gruppvåldtäkter)i Indien är för jävliga. Jag läste ju Herodotos´ historia från 400 f.Kr för ett tag sedan, och det var samma monotona elände av krig och grymheter.

Våldsamt kvinnoförtryck var utbrett överallt, men vad som inte fanns i Herodotos´ värld var rasism. Folk var folk, vem som helst kunde råka bli slav efter ett krig, de olika grupperingarna hade bara olika seder och bruk som han redovisar. Om ”libyerna”, alla folk väst och sydväst om Egypten, säger han bara att de har det krusigaste håret. Om etiopierna söder om Egypten (de spelar en stor roll i hans historia) säger han bara att de är världens vackraste folk. Han noterar färgen, som anses bero på solgudens nyck, men det faller honom aldrig in att den skulle vara konstig eller förbunden med några speciella karaktärsegenskaper. Rasism är en sentida uppfinning.

Och nu tillbaka till avbrottet!

Annonser

Ofrivillig bloggpaus

Nu är det så att comhem har stängt ned mitt bredband och alla extrakanaler på TV, trots ett samtal till fakturaavdelningen där jag visade att jag betalat i ett par månader utan att få de tjänster jag skulle ha (jag trodde det berodde på TV:n och min gamla dator). Allt var frid och fröjd, sa comhem, nu skulle kanalerna komma tillbaka och internetuppkopplingen nå sin forna hastighet – men istället tog de bort rubbet.

Så under en liten tid här har jag varit väldigt isolerad, men samtidigt fått en enorm arbetsro. Jag måste förstås ta det där samtalet med comhem, få tillbaka vad de är skyldiga mig i pengar – åtminstone 1400 – och alla tjänsterna, och det samtalet ser jag inte fram emot. Jag blir tvungen att spela in det, eftersom comhem gärna nekar till vad de sagt i tidigare samtal, och några papper på någonting alls får man inte. Om det inte fixar sig, måste jag gå till konsumentombudsmannen och what not.

Så jag kan inte skriva nya blogginlägg, godkänna kommentarer eller inte maila som vanligt. Det här skriver jag på snälla Supergrannens dator, men jag kan ju inte häcka hos honom hela tiden.

Hoppas alltså på snar återkomst! Under tiden kanske de som måste nå mig och har mitt telefonnummer, kan ringa i st f att maila. Då och då kan jag kolla mailen, men inte tjugo gånger om dagen, och kanske inte ens varje dag.

Lev väl!

Modern times

Gick och lade mig klockan tre. Kunde inte sova i natt heller, gick upp fem. Fikade. Försökte igen vid sjudraget. Efter ett tag hördes stolar skrapa (och nu är jag så trött så jag skrev skropar stala) på andra sidan väggen. Sedan var det tyst. Sedan kom det lite musik. Sedan hördes en liten hammare – pock pock pock pock. Sedan var det tyst. Sedan hördes hammaren igen – plick plick plick.

Supergrannen har klämdag.

Jo, den hörs fortfarande. Ända hit till vardagsrummet. Ni skulle se hur jag ser ut.

Skropar stala på er.

tired-of-writing

Gott Nytt År!

Time säger att man ska skåla in det nya året, eftersom lite lagom spritförtäring bara är nyttigt, och Huffington Post att nyårslöften bara leder till självförakt och depressioner när man inte lyckas hålla dem – OM man inte tillämpar någon sorts speciell mindfulness, förstås. Jag vet inte vilken sort, orkade inte läsa artikeln.

Här har det hörts tre rejäla brak utifrån under de senaste tre minuterna, känner mig inte hågad att titta ut genom fönstret för att se vad det var. Men tidigare var det ett enormt fyrverkeriande här mitt i stan. Tio minuter i tolv var Sankt Eriksbron glest befolkad, fem minuter senare var det proppfullt av folk med champagne, roliga hattar och telefoner, och två minuter i tolv körde åtta olika uppskjutargäng på båda sidor om kanalen igång med vad som såg ut som en tävling i vilka som fyrade av raketer snabbast, mest och ljudligast. Krutröken drev som en dimma över bron och kajerna.

En del skickade iväg thailyktor, utom ett gäng som lyckades tända sin men inte få upp den i luften, den brann friskt men bara vinglade omkring. De lykttor som kom upp greps av en stark vind och försvann mot parker och folks balkonger. När själva brofyrverkeriarna började sikta snett och raketerna exploderade tio meter över folks huvuden, var det dags att ge sig av.

För första gången såg jag två hundar som var ute. Man hörde små späda viffanden, men det tog en stund innan man fick korn på två pyttesmå minimopsar som var ute med husse och matte, helt opåverkade av alla smällar. Nästa roliga syn var en ung man som stod och kastade julgranar mot ett träd för att försöka få ner en thailykta som fastnat i grenarna, den brann för fullt och under låg en hög begagnade granar, så antingen trädet eller granarna eller både och riskerade att bli en rejäl brasa. Vid så där femte försöket lyckades han, och en äldre gentleman hejdade lyktan med sin käpp och trampade ut elden.

Thailyktor verkar inte vara helt ofarliga. De smäller inte och själva höljet brinner inte, men de susar iväg i en jäkla fart någonstans halvvägs uppe i stratosfären, inte alls så där stilla och meditativt som man tänker sig, och till sist tjoffar de in i huvet på folk, på en balkong som sagt eller i ett träd. Antar att de är tänkta att sakta glida ut över havet, inte fara iväg som expresståg över Stockholms innerstad.

Nyårslöften? Njaä, det skulle väl vara att sova i så fall, och inte sitta uppe hela natten som, ahum, just nu. Gryningar är mysiga, men de ska komma från rätt håll, så att säga. Kanske skulle jag med Lotten också lova att börja bära en förtjusande hatt? 🙂

Ett spännande och roligt 2014, fullt av varma hjärtan och glada skratt, önskas alla!

And to English-speaking readers – A Happy New Year!