Åkesson

Tittade på den märkliga intervjun med Jimmie Åkesson.

I sin barndom hade han invandrarbarn på sin gård. Det blev, säger han olika ”grupperingar”. Det förekom slagsmål och fientlighet. Där och då, förefaller det, fastnade Åkesson. Han växte aldrig ifrån den uppfattning han fick mellan fem och åtta års ålder, ifrågasatte den aldrig, och det slog honom inte att såväl grupperingar som slagsmål uppstår överallt, med eller utan invandrare.

Så gick han med i moderaterna, därför att de hade kul fester och snygga kläder. Kommunister klädde sig konstigt och hade begått folkmord, det ”visste man ju”. Varpå han tog ännu ett steg till höger och gick med i Sverigedemokraterna 1994.

Men de starka kopplingarna till nazismen då? frågar intervjuaren. Nä, det såg aldrig Åkesson. Intervjuaren blir stum, men har ingenting att sätta emot.

Nu är det allmän kunskap att SD, fött ur den nazistiska rörelsen, fram till tvåtusentalet hade mycket nära kopplingar till nynazism, de kände varann och interagerade. Så ungefär där lyfter jag telefonluren och ringer en gammal bekant på Expo, som faktakollade min första kriminalroman Den sjätte natten och skrev en tjock bok om SD tillsammans med Stieg Larsson, och beättar vad jag nyss sett.

Fullständigt omöjligt att Åkesson inte skulle ha vetat om nazistkopplingen, säger han. Bara ljug. Och intervjuaren har inget att säga? Ja, man måste vara påläst när man intervjuar de där rackarna.

Så Åkesson visste mycket väl. Kanske hade han nazistiska nära vänner, kanske var extremismen just det som lockade honom. Men nazister hade, tyckte han tydligen, inte konstiga kläder och hade aldrig begått folkmord.

Jag har mött ett antal män som varit rasister i tonåren, men mognat, fått en vidare bild, lämnat extremismen och fått vänner bland många grupper och etniciteter.

Men vissa fastnar. De kommer aldrig vidare. Där någonstans finns Åkesson. Med en pojkes oreflekterade förklaringar till vad han ser men med snygga gångkläder, en vuxens ordförråd, och i färd med att skriva om sin historia och gömma den i ett töcken av lögn – istället för att vända sökarljuset mot sig själv.

Annonser

Alina, forts.

Alina 1

Alina. Rumänsk tiggare i Stockholm.

Jag har träffat Alina ett bra tag nu. Vi är en hel del som ger henne pengar och mat – jag köper frukt och köpte en hamburgare till henne för ett tag sedan och hoppades att det inte var hennes tjugofemte, det är ju vad folk tar till i hast när de ser sig omkring och undrar vad man kan göra. Har inga varma tröjor att ge bort, men hon har fått mina vantar.

Hon bodde i Högdalen, men har nu flyttat till nästa förort. Att bara riva kåkstäder därför att de är ohälsosamma och vi blir chockade av att plötsligt se favelas i Sverige leder ingen vart. Det här är Rumäniens skam och ansvar, men har vi öppnat gränserna har vi, de som trodde att de var DE som skulle få resa fritt och inte fattiga rumänska romer, får en tankeställare.

Vi måste ge folk någonstans att bo i säkerhet. Skaffa baracker, ordna el och dusch och skicka räkningen till Rumänien! Under tiden är de här människorna här NU, idag, ikväll, och de behöver kläder och mat och pengar. Och vi måste skaffa boende till svenska hemlösa också, det här med att låta dem ha det jävligt obekvämt så att de begriper att de snabbt ska bli hela och rena och friska och nyktra fungerar helt enkelt inte.

Men vad gör man när man inte kan fortsätta att ge pengar till tiggare? Stod nyss och grunnade på den saken och kom fram till att varm dryck är en bra sak. En kopp varm dryck från kafé kostar skjortan, men mig nästan inget att fixa hemma, så jag kokade varm choklad och hällde på en tom glasburk, lindade in i en ren handduk och gav henne där hon sitter och huttrar i gathörnet.

Bredvid sig hade hon en stor rosa plastväska. Hon visade mig, den är full av barnkläder som någon gett hennes tvååring hemma i Rumänien.
Underbart! När myndigheterna inte fattar att de måste handla snabbt, fattar vanligt folk. Tiggarna har fått ett skört och kanske ostadigt, men dock nätverk omkring sig.

Men det räcker inte. Inte på långa vägar. Europa måste visa Rumänien att de skämmer ut sig totalt, och pressa dem förbättra situationen i hemlandet.

Inhopp

Ska Soran Ismail få säga vad han vill i public service radio och tv? Ja, självklart. Ska han få göra det just i egenskap av programledare? Nej. Det går emot public service-reglerna att anställda i sitt jobb propagerar för eller emot t ex ett politiskt parti eller en religion. Går man (och nu lämnar vi SI och talar generellt) även utanför jobbet mot den grunddeklaration för mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet som finns i stadgarna, blir man olämplig som anställd som representerar företaget i program.

Så här måste det vara, annars kan vi få se väderfolk och nyhetsläsare med olika symboler som motsäger deras neutralitet.

Snabbinhopp

Världens sämsta shoppare åkte in till stan igår för att köpa kläder, och kom till sin stora överraskning hem med inte en sophink eller en hummer, utan just … kläder. Lamt. Men dessutom med den norska försvarsadvokaten Geir Lippestads bok om rättegången mot Breivik. Akademibokhandeln hade den – på svenska! Rätt många språkfel, men ändå.

Just nu har jag noll koll på vad jag till äventyrs kan ha skrivit här i hast, men jag åkte till ett möte med den nyaste filmkonsulenten på Filminstitutet här förleden utan att ha kollat mailen där han sköt fram mötet, men å andra sidan åkte jag taxi med en trevlig karl som hade min humor och skrattade högt åt de roliga scener den taggade manusskribenten körde för honom med intonering och allt. Två har nu skrattat åt dessa scener medan två inte alls har begripit det roliga med dem, men det är ändå 2-1, för den ena negativa är Supergrannen som aldrig tycker jag gör något jättekul, så just i den vevan räknas han inte. Jag försökte köra samma scener för två ur en festande grupp på Sven-Harrys, men de hörde tyvärr inte vad jag sa, så det blev en antiklimax.

Mitt problem, trodde jag: Jag kommer med tre våldsamt disparata manus. Men nu ser jag hur man kan spåra samma källor (inom mig) till alla tre.

Jag har varit nere för räkning mer än en månad och inte ens klarat att köpa blommor till mig själv. Stod där i butiken och ville så gärna köpa blommor, men det gick inte. Jag kunde inte.

Nu finns det blommor. Rosa blommor som trivs.