Fredagskväll

Befinner mig just nu på Sveavägen, där tydligen de mest underbara veteranbilar samlas sista fredagen i varje månad. Långa amerikanare! En sån där hög svart bil! Och längst bak något som ser ut som en gammal T-ford med eldslingor på dörrarna. Ah, tänker man, vilken skön omväxling mot MC-snubbarna som far fram och tillbaka här på kvällarna och LÅTER i 150 knutar. Och så kommer det ett par vilsna ljudvandaler och får ens adrenalin att sprätta. (Och just nu tävlar tydligen bilsnubbar i konstiga signalljud.)

Vårens första fika hos Agneta på hennes kolonilott, och hon sa strängt åt mig att gå till doktorn på måndag med kulan under (och alldeles intill) högerögat. Som också är mitt bästa öga. Jag vet inte varför jag berättade för henne – hon hade berättat en del historier för mig, men ändå – och när hon undrade varför för höge farao jag inte gått till doktorn, blev det tyst. Hur svarar man på det? För anledningen är ju att who the fuck cares. Men du kan väl inte bara luta dig och säga kom och ta mig, sa Agneta, du får väl kämpa emot! Och det har hon ju rätt i. Förmodligen inbillar jag mig att det här går över som allt annat (hm, allt annat har inte gått över), och antagligen är jag egentligen orolig och är kulan är något allvarligt, ryker (åtminstone) ögat troligen också. Fast jag har ju ett till. Om än väldigt närsynt. OK, jag lovade Agneta, kanske kommer jag faktiskt iväg på måndag. Jag kan ju inte leva på Treo.

Jäklar, nu morrar en motor som låter som om den saknat olja eller vad det är i trettifem år….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s