Rätt låt

vann. Jag har inte sett på ESC på ett antal år, men det här måste man ju titta på, och glad blev man och där ser man igen – folk vänjer sig snabbare än de tror vid allt möjligt som de tidigare inbillat sig är fånigt/helt oacceptabelt/tabu. Conchita har inte bara röst, känsla och scennärvaro, vilket faktiskt var största anledningen till att hon vann, utan också skägg och klänning, so what? Hon är förresten inte den enda, come to think of it – en av de andra stammisarna på mitt förra nu sorgligt nedlagda Buylando var en stadig kille som körde med kjol och skägg.

När sådana här saker händer, när ett land valt att låta sig representeras av en utmärkt artist som inte ser ut som alla andra, och en majoritet sedan vill att den artisten ska vinna, framstår bakåtsträvarna som än mer löjliga genom kontrasten. Vad i hela friden är det som driver människor, och t o m lagstiftare, att anse att det är av avgörande vikt vad folk har på sig, vilket kön de anser sig tillhöra, eller hudfärg? Det har ju ingen som helst betydelse, det är helt och hållet fiktion att det skulle vara något som man måste ens reflektera över. Och oftast gör man ju inte det. Var det någon enda mer än Breivik och hans särlingar till beundrare som ens tänkte på att Alexander Rybaks (den norska vinnarens) föräldrar kom från ett annat land? Det slog mig inte ens förrän jag fick reda på massmördarens upprördhet.

Bilder, bilder – jag har lugnat ner mig. Såg en liten fotoutställning på närmaste bibliotek, mätte och kikade och kom fram till att man vill faktiskt inte ha enorma förstoringar. Stora filmdukar, ja, och ibland stora målningar – men när det gäller fotografier blir det intimare om man inte måste stå på tre meters avstånd, om det inte gäller sådant som stadsvyer eller annat med massverkan. Det räcker bra med ett par större bilder där formatet verkligen är en fördel. Jag har gått genom vad jag har, och det finns både-och. Så nu känns det OK igen.

Det här liknar (för min del) väldigt mycket processen att skriva böcker. Jag börjar inte med sådant som teman eller hur bilderna ska hängas, det tonar fram vartefter. Först väljer jag de som berör mig, sedan ingår de så småningom i någon sorts helhet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s