Vad händer när brandlarmet går

på biblioteket?

Panik, sägs det i alla filmer. Folk skriker och knuffar ner varann.

Nix. Det man börjat upptäcka sociologiskt är att såvida det inte är rök och flammor, är det ingen som tar larmet på allvar. Om ingen annan reagerar, reagerar man inte själv. Vilket just demonstrerades för mig, när jag satt på Stadsbibliotekets annex vid Odengatan i godan ro.

Plötsligt ringde en envis signal. Jag, som satt en trappa upp, undrade slött vad det kunde vara. Lastbil utanför? Tjuvlarmet, någon var på väg ut med fellånad bok och nu kunde ingen stänga av larmet. Jaja. Fast det var väldigt vad det ringde LÄNGE. Typiskt, muttrade jag för mig själv och försökte utestänga ljudet.

Efter bra många minuter kom någon ur personalen och viftade en aning exalterat med armarna. Brandlarm! sa hon. Uh? sa jag och sniffade efter röklukt. Du måste ut! förtydligade hon. Brandlarm!

Jag släntrade sakta nerför trappan tillsammans med andra vantrogna slöfockar. Vad då brandlarm, det luktade ju inte rök? Övning? Alla samlades nere vid disken, någon stängde en branddörr till läsesalen, någon annan började putta på oss. Man ska GÅ UT. Ut ur huset. Inte bara stå där!

Så vi släntrade vidare. Ut. Där blev vi stående allihop, medan det envisa larmet fortsatte att tjuta. Ingen rök. Inga flammor någonstans. Kompisen Sylvia hade fått släppa sin tidning och linkat nerför trappan med sitt onda knä, och nu stod vi och småpratade i solen vid räcket.

Man får inte gå in igen förrän brandkåren kommit, visade det sig. Den ville vi ju se, så vi stannade kvar. Den tog det lugnt. Ungefär en kvart efter att larmet gått, kom i alla fall två bilar (med sirenerna på), och tre brandmän klev in för att se vad som stod på. Mer tid gick. Till slut kom de ut igen och sa något om fel på hissen (stans långsammaste, för övrigt, i stark konkurrens med den på Kungsholmens bibliotek).

Så vi kunde gå in igen, och här sitter jag nu vid en lånedator och grunnar över människans förmåga till lugn och sävlighet.

Annonser

2 reaktioner till “Vad händer när brandlarmet går”

  1. När jag satt längst in vid bergväggen i vårt souterrängbibliotek kände jag fotogenlukt.
    Inget larm, ingen panik hos andra.
    Men jag tänkte att det vore himla dumt att sitta så otympligt när någon kastar brinnande fotogen över böckerna (eller hur nu terrorister gör, jag är inte så insatt) så jag packade raskt ihop och gick ut.

    Ute visade det sig att det luktade fotogen över stan också.
    Antagligen var det väl nåt flygplan som hade släppt sig.

    Men jag håller med dig. Faromedvetandet är ganska uselt i Sverige. Fråga mig inte varför jag inte är som andra.

    (Som den gången när brandkåren gjorde en ”utryckning” till en kollega som fyllde år längre bort på gatan. Jag blev livrädd och satte på lokalradion som man ska. Men ingen info där. Så då ringde jag till slut 112 för att höra vad som gällde, men de visste ingenting. Tills de till slut ringde tillbaka och förklarade. Ingen ursäkt från lokala brandstyrkan, men kanske att de tänkte till före nästa 50-åring.)

    Gilla

    1. ”Något flygplan som släppt sig” – hehe.

      Ja, när det börjar lukta fotogen är det förtås smart att börja lunka mot utgången. Betr. brandkåren tror jag också de tänkte en gång till innan nästa polare fyllde år…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s