Chanucka och författare och inlevelse. I förrgår…

… åkte jag till Chanuckafirandet i Kungsträdgården. Det är som ni vet en judisk högtid och jag är inte jude, men just i dessa dagar ville jag gärna vara där.

Det hölls tal, sjöngs och tändes ljus i den åttaarmade ljusstaken på scenen, ungefär femhundra besökare var där (som det brukar, enligt en bredvidstående kvinna), småbarn lekte och många höll ett ljus i handen. Mot slutet sjöng alla med i ”Hevenu shalom aleichim” och där stämde jag in, för på min tid hörde det faktiskt till den svenska allmänbildningen att kunna den sången och Havanagila, och icke-judiska kamrater åkte till Israel och bodde på kibbutz.

Polisen stod lugnt och fikade i utkanten, tack och lov var det fridfullt. Det enda som påminde om obehagligheter var den israeliska gästen på scenen som avslutade sitt tal med ”ni vet att ni alltid har ett hem i Israel, om det skulle gå illa”. Det är otroligt att det ska behöva sägas.

Igen: Det finns ingen ”judisk nation” i Sverige, eller annorstädes, utom just i Israel. Det finns individer, människor som mer eller mindre starkt har en bakgrund i judisk församling och tradition, och det är allt. De är SVENSKAR. Punkt. Försök spåra s k ”svenska” traditioner, få av dem är särskilt gamla, varken julgran eller jultomte, möjligen julskinkan. Det allra mesta som vi betraktar som svenskt har kommit utifrån vid olika tidpunkter. Kaffet kom på sjuttonhundratalet. Potatisen från Amerika. Lucia, inklusive sången, från Italien. Och så vidare. Var det inte Tegnér som skrev att ”endast barbariet var en gång fosterländskt”?

Gick vidare till NK:s bokhandel för att umgås lite med böcker, hittade Naomi Kleins This changes everything om klimathotet, läste på baksidan: ”It’s not the carbon. It’s capitalism”, och det går ju bara att hålla med om – vår ekonomiska globala organisation hindrar alla motåtgärder – så jag köpte den. Klein tror dock på en folkrörelse. På tal om författare kan man på Axess (eller om det var Kunskapskanalen) från litteraturdagarna höra på skotsk-sierraleoniska Aminatta Forna, en underbart smart författare, vältalig på underbar engelska.
(Som det ser ut för mig just nu fungerar inte finlänkarna, men ni ser vad jag menar.)

Kan vem som helst skriva om vad som helst? var ett av alla teman hon tog upp, apropå den korkade identitets- och approprieringspolitiken, som gnetigt hävdar att man bara får skriva om det man själv har förstahandskunskap om (stockholmsk tant får bara skriva om stockholmsk tant) och kulturblandning är av ondo, vilka åsikter enligt mig, som instämmer med Forna, ju är både rasistiska, högfärdiga och kulturfientliga. Det finns något som heter inlevelse, säger Forna, och det finns något som heter dikt, och det ska vi använda oss av. Alltså kan hon skriva om en kroatisk bonde (och jag om en ung gotländska som levde för hundrafemtio år sedan, eller en våldsam manlig polis).

Nu får jag önska er en varm och trevlig jul, nöjsam städning och lagom mycket glögg. Själv funderar jag på att gå ner på Kvarnen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s