Politik och filmen

Först: Fler motståndsteckningar.

Daily Mail-artikel om den dubbelmoral som f n råder i Storbritannien i religionsfrihetens namn och tillåter militanta islamister att hålla marscher där man uppmanar till halshuggning eller hotar homosexuella, medan (självklart) ickeislamister som visar samma fördomsfulla våldsbenägenhet kan åtalas. Vi ger efter lite mer och lite mer allt eftersom, säger artikelförfattaren.

Storbritannien har f ö också shariadomstolar för muslimska familjeangelägenheter, vilket är mer än tvivelaktigt. Samma lagar måste råda för alla. Det är svårt att inte tro att allt detta kan driva folk in i armarna på farliga främlingsfientliga grupper.

I SvD har Per Gudmunsson skrivit en ledare där han erkänner sin tidnings feghet när man inte vågar publicera Charlieteckningarna, samtidigt som han hyllar Expressens mod att göra det. Expressen hade en av sina bästa stunder här, utan tvekan.

Och, apropå SvD, är det första gången jag hört någon inom media erkänna att man helt enkelt är rädd för repressalier från militanta islamister. När det gällde det uteblivna stödet för Vilks skyllde kulturpersonlighet efter kulturpersonlighet på de mest bisarra saker, som att hans rondellhund ”inte var konst”, eller att det ”finns viktigare saker att göra”. Enda fläcken i Gudmunssons artikel är han säger i en bisats att ”redaktionell nyhetsvärdering” också ligger bakom att tidningen inte publicerar Charlie-teckningar. Lika bisarrt det. Inte nyhetsmässigt relevant – nu?

På hemmafronten skrev jag en mindre debattartikel i Expressen som svar på en större där två akademiker pekar på att alltfler svenskar blir positiva till invandrargrupper, en klar ökning vilket ju måste glädja alla utom Sverigedemokraterna, men inte är nöjda utan vill framhålla att samma svenskars åsikter om t ex islam är utslag av islamofobi, och måste åtgärdas.

Själv tycker jag att det är ett stort steg framåt att folk skiljer på person och sak, dvs inte har något emot muslimer men i förekommande fall inte tycker om islam. Det är inget brott att inte tycka om islam, eller ogilla allt vad religion heter. Eller – efter att vi sett de tragiska följderna av den s k hedersmordskulturen, och ångerfulla pojkar med rötter i Mellanöstern som trätt fram och berättat hur de vaktar varandras systrar och godtar att de misshandlas om de inte ”uppför sig” – uppfattar muslimska kvinnor som mer förtryckta än Falu Rågruts-svenska. (Låt mig framhålla att denna heders- och kvinnoförtryckskultur inte är specifikt muslimsk, den – precis som könsstympning av kvinnor – kan hittas på flera håll och också bland kristna grupper.)

Film: Igår och i förrgår hade vi intensiva repetitioner och det är magiskt att se hur allting faller på plats mer och mer – särskilt hur rollkaraktären växer fram inom skådespelarna, det är som att se helt nya människor träda fram, och hur de plötsligt går ett steg längre och hittar saker i manus som jag inte visste fanns där och som överraskar och berör mig starkt. Helt underbart.

Jag märker att ju fler saker jag gör, desto mer tid känns det som att jag har. Väntande tvätthögar och eftersläpande administrativa jobb skänker verkligen ingen inre frid, men det gör det här – att skriva artiklar och att skapa film.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s