Igår / Uppdaterat

Det var snö, glopp, lugn och hopp på ett fullpackat Sergelstorg igår under manifestationen för yttrandefrihet. Det känns glädjande att så många ställde upp, en del under paraplyer och andra invirade i halsdukar.

Jag skrev om Katrine Marcals ledarkrönika i AB som förespråkar en nyktrare syn på jihadvåld, och sedan läste jag Expressen där det också fanns en bra krönika av Anna Dahlberg om hur vi måste se saken som det är och glömma vår knee jerk reaction att det är mera synd om förövarna än offren.

Man måste se strukturer och söka mer vittgående orsaker till skeenden, visst, men det riskerar att bli enögdhet och naivitet i de konkreta fallen, och det har det blivit här.

Roland von Malmborgs fest kom jag inte iväg till – jag gjorde mig faktiskt i ordning för det, och det hade varit kul träffa gamla polare och familjen och få tacka Roland för musiken för alla och särskilt aktivister i med- och motgång, men han och jag har inte setts på länge så det hade krävts lite kontakt innan, och festlokalen låg långt borta och mina ersättningsskor tål inte snö (ordinarie kängorna läcker också). Så efter Sergelstorg fanns det inte nog guts kvar i mig.

Alldeles orelaterat – jag såg ett av dessa underbara brittiska vetenskapsprogram där en entusiastisk, lagom luggsliten vetenskapare gav sig ut på jakt efter drottningens av Saba rike (jag vet, ålderdomligt genitiv). Denna drottning hälsade som bekant på kung Salomo en gång i tiden eftersom hon nåtts av hans goda rykte, och enligt traditionen ska hon ha kommit från södra Arabien.

Vetenskaparen började i Etiopien, som kulturellt och handelsmässigt hörde ihop med södra Arabien under många sekler och där sagda drottning också ska ha bott, i alla fall har man hittat oidentifierbara stora byggnader och en fris med vad som i programmet kallades ”sabaeisk” text. Vetenskaparen fortsatte sedan till Jemen och hittade en annan fantastisk uråldrig stad som sägs vara Saba, men jag fastnade vid den sabaeiska texten, för den var oerhört lik runor. Vissa tecken var identiska, i alla fall till formen.

Runor tusen år (eller om det är fem hundra år) före vår tideräkning? Var det inte så att vi förenklade latinska bokstäver, det har jag alltid hört? Är formen en slump, beroende på att både de och vi började med att karva i trä? Träd är det ont om i arabiska öknen nu, men har det alltid varit så?

Det där måste ju arkeologer ha reagerat på för hundra år sedan och säkert hittat något svar, det är troligen gammal skåpmat, men jag vet ingenting, så jag måste forska vidare.

sabean2
Titta på översta raden! Flera runliknande tecken.

Efter snabbkoll – ja, de skrevs på både sten och trä, och språket är semitiskt (liksom dagens arabiska och hebreiska).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s