Farmors badrum.

Farmors badrum var oklanderligt städat. Det var inte stort, och det hade ett mörkgrönt badkar och ett mörkgrönt handfat – toaletten bodde i ett litet rum för sig – och ett fönster med frostat glas åt söder. När det var öppet och man tittade ut genom det, såg man den vitmålade väggen till trapphuset till vänster, nedanför fanns stentrappan ner till källaren och gården där vi hängde tvätt och satt och saltade bönor i tunnor, och uthusbyggnaden med vedbod, en skranglig vind med sviktande golv där vi ungar spelade teater – med risk att trilla genom plankorna till de oklanderligt städade torrdassen i bottenvåningen.

Torrdassen hade varsitt litet stentrappsteg och varsitt litet fönster. Mellan dem fotograferades min pappa med duskelue (studentmössa med tofs) när han just tagit handelsstudenten (eller vad det kunde översättas till på svenska). Långt senare blev han revisor på Price Waterhouse.

Ovanför handfatet i farmors badrum fanns en glashylla och en spegel. På glashyllan stod en liten flaska kamferdråper (kamferdroppar) som jag undrade mycket över. Jag såg aldrig någon använda dem och visste inte vad de var till för. Vidare fanns en flaska gul jod som regelbundet hälldes på mina många skrubbsår som jag skaffade mig genom att klättra i träd och i berg och hasa mig över höga träplank. Joden sved som attan och var därmed enormt effektiv. Jag har fortfarande kvar ett litet ärr på högerknäet som minne av ett stort sår som höll hela sommaren, det satt gasbinda runt knäet och den sommaren glömmer jag inte.

Där fanns också en tub Mentholatum, en mintdoftande genomskinlig salva som hjälpte i ett nafs mot nästäppa. Jag saknar verkligen Mentholatum. Där fanns också en liten buktig plåtask med Globoid, den tidens Treo. Och farmors eau de cologne – 4711.

I farmors badrum spelade jag teater för mig själv, drömde och lekte i badkaret. I farmors badkar höll jag också på att drunkna. Hade jag gjort det, hade fem andra människor som finns nu, aldrig funnits.

Men farmor räddade mig, och jag kunde vild och fri cykla vidare på Sandefjords gator, gosa med collien i trädgården mittemot, prata med alla original jag träffade, få gratiskorv i en charkbutik och vakna varje morgon i farmors dubbelsäng till ljudet av hakkemaskinen i butiken under, där man gjorde dagens laddning av fiskepudding och stekte dagens pannbiffar i tante Berthas delikatessforretning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s