Hur funkar det egentligen?

Det är spännande med hjärnan, hur den sysslar med miljoner saker utan att man är medveten om det. Men plötsligt lägger den om stil, och man vet inte varför det händer heller.

Ta min skalle, min skrivhand och sudoku, till exempel. Där sitter jag och vill skriva en nia i en ruta, precis bredvid en åtta. Tydligen gör jag då vanligen så att jag kopplar på autopiloten och förväntar mig att handen ska ha snappat hjärnans meddelande och skriva en nia, medan resten av mitt medvetande redan börjar vända mig mot andra rutor och siffror.

Det är vad jag tror, eftersom det plötsligt inte längre blir så. För handen verkar helt vilsen, out of the loop, och den hjärnpyttebit som styr den hittar då på en egen metod – den tittar på närmaste nuffra (eller bokstav) och skriver den! Så när jag märker att sudokun inte går ut som väntat, ser jag över hela rutnätet och hittar en helt fel åtta på nians tänkta plats – prydligt placerad bredvid den åtta som redan finns.

Det är alltså inte så att jag inte såg den befintliga åttan. Men budskapet nådde inte fram till fingrarna. Hur går sådant där till egentligen? Samma med vanliga korsord. Ordet ”aha” till exempel är inte så komplicerat, kan man tycka. Jag har ”ah” och vill skriva dit ”a”. Men när jag kollar ett par minuter senare, står det ”ahh”. (Jag är antagligen väldigt ensam om det, men jag tycker det är spännande att få en liten glimt bakom kulisserna så där!)

Med Expressens snabbkrypto är det lite tvärtom. Det går för snabbt att lösa, för det mesta. Jag älskar oväntade ord som ”ilgods” och ”magnet”, men jag ”ser” dem alldeles för fort, det blir inte lika kul när man inte måste kämpa. Jag har ett e och ett i och ordet ”terapi” hoppar fram alldeles utan beställning. Eller ett a och ett m och det blir ju självklart amöba. Till sist försöker jag rent viljemässigt låta bli att begripa. (Allra snabbast går alla sudokun och kryss vid midnatt, förresten.)

För en stund sedan stod jag i tunnelbanan och var svimfärdig. Jag är fortfarande svimfärdig nu på biblioteket, och jag vet inte varför. Jag har sovit, badat varmt och ätit, och inte tagit några mediciner. Visserligen har jag lågt blodtryck, men hur lågt kan det bli?

När man blir svimfärdig på en tunnelbaneperrong kliver man en bra bit bort från spåret, lutar sig framåt och försöker få lite mer blod till hjärnan, och hoppas att ingen ska tro man (som inte druckit vin sedan början av förra hösten, det har inte fallit sig så) är full.

Än är jag i alla fall vid medvetande. Jag har bara svimmat ett par gånger under mitt liv, så det är främmande mark.

För övrigt har jag slutat titta på den israeliska TV-serien ”Familjen Shtisel”, som handlar om en judisk-ortodox familj och deras vänner och grannar. Jag såg den eftersom man ytterst sällan får tillfälle att veta mer om den miljön, om man inte själv tillhör den. Men öststats-stämningen var för deprimerande i längden. Det var något dystert och kvävande över det hela, särskilt en ung flicka såg ut som ett ledset föräldralöst barn i någon förfärlig uppfostringsanstalt (det hette så) från trettiotalet.

Ännu en anledning att se serien var estetisk. Jag råkar tycka att manlig ortodox klädsel (hatt som balanserar överst på skulten, korkskruvslockar, skägg eller skäggstubb och lång svart rock) är den fulaste som finns, och nu tänkte jag att om detta bara är en fördom, kommer den att försvinna när jag lär känna människorna bakom klädseln. Det är ju trots allt bara kläder och hår, och männen har dem av religiösa skäl, inte för att vara vackra och tilldragande. Det är skönt att spräcka fördomar, även sina egna!

Men det var ingen fördom. Jag lärde känna en hel drös helt olika män bakom hattar, skägg och lockar, och det är tyvärr fortfarande likadant. Proportionerna är, från en rent estetisk synpunkt, inte kul att se. Det finns andra fula klädslar för både män och kvinnor, men den här hamnar definitivt på listan.

Till sist: Jag hoppas att det senkomna uppvaknandet kring antisemitism, att den inte bara finns hos nazister och som vardagsfördom hos folk som inte vet så mycket, utan i hög grad bland grupper av muslimer (alltså inte alla muslimer) inte blir någon sorts vattendelare i debatten. Låt oss inte klistra olika etiketter på varann reflexmässigt, av gammal vana.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s