Not for the faint-hearted.

Som sagt; känsliga personer varnas.

Saken är den att jag är alldeles förfärligt sjuk. Det började helt oskyldigt med att okända basilusker kom på sightseeing och kollade in näsan, området bakom näsan, bronkerna (där en stam redan har sitt bo sedan några år) och halsen kring stämbanden ungefär, och så slog sig neandertalarna ned på de två sista (di gröne), medan denisovafolket intog platsen bakom näsan (di gule. Jag varnade er!)

Där började de sedan alla jävlas, och jag tappade efter hand rösten helt och hållet. Endast kvävda pip kom fram. Då gick jag ner och viskade ”hostmedusin” i Ica-butiken.

Ändå kändes det som om det snart skulle gå över, även om risken ju alltid finns att det är en sådan där film med uppföljare, dvs man känner sig nästan bra och så slår det till igen. Fast värre. Och så blev det. Och nu har jag hostat praktiskt taget utan paus i fem dagar, känner mig svag som en sparv och får inte sova, och hjärtat bankar. Nej, jag tar inte pulsen, det behövs inte, eftersom hela bröstkorgen dunkar. Nu är jag på bibliotek med tillfälligt hoststopp (utrustad med snytpapper och Läkerol), och på t-baneperrongen stod jag uppstagad mot en pelare och trodde mitt hjärta som nu kändes även i ryggen skulle hacka i ett litet hål i den. I pelaren, alltså.

Jag känner mig så otroligt svag. Hur kan man hosta så mycket, och hur kan man producera så många neandertalare? En kväll låg jag i sängen och bara grät av uppgivenhet och för allting som inte är som det ska. Igår kände jag också KG’s närvaro överallt i lägenheten. (Jag varnade er!) Jag vet att det händer att folk på sluttampen (där jag ju inte är) ibland tycker de ser en kär död person komma mot dem med stort leende och öppna armar, och för min del har jag alltid tänkt mig att det skulle vara KG. Alltså inte riktiga KG, men en hallucination åstadkommen av en rar och vänlig hjärna. Nu blev det ingen sådan, men jag kände honom lite diskret mellan tidningsartiklar, host-attacker och TV-program.

Men nu har jag segat mig iväg hit, och ska sega mig iväg hem och lämna tillbaka hyrfilmer på vägen. Promenera går inte, men tunnelbana finns ju och antingen är hissar eller rulltrappor i funktion. Ryggen värker, men det måste ju för höge farao ta slut någon gång.

Annonser

5 reaktioner till “Not for the faint-hearted.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s