Ljusning i slutet av tunneln?

Det dök upp flera sjukdomar efter varandra här – tandinfektion, varigt öga, stora skrällhostan, med flera. När tanden blev som den blev fick jag ju tvärt sluta med att äta hela burkar med glass, chokladkakor och wienerbröd, och började därmed gå ner i vikt. Sedan fick jag hålla mig till hemlagade soppor och dylikt i ett antal dagar och det tog ännu fler kilon, för även lyxsoppor gjorda på lök, entrecote och potatis och havrevälling spetsad med smörklick ger väldigt lite kalorier.

Men jag underrättade inte Supergrannen, som ju är läkare men inte min läkare, och i hans värld kan viktminskning betyda allt från hurra till oj då. Han såg förändringen med frågade inte. Igår sågs vi och jag berättade i all oskuld, och han muttrade: ”Det syns. Nu får du inte gå ner mera.” Hade jag ingen aning om. Nu måste jag lugna honom med att saker och ting i alla fall går åt rätt håll, och börja tänka på vispgrädde.

Samtidigt är jag verksam på annat håll men kan pga saker och anledningar fortfarande inte berätta om det här. Hoppas det ändrar sig.

Om inte annat kan jag använda fler av mina gamla brallor nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s