Alla är Turist? / PS, rätt långt.

Min granne som flyttade till en etta för många år sedan sa att hon inte behövde mer, för hon skulle aldrig hitta någon att gifta sig med. Varför? För att alla män var som Rocky, sa hon. De växte inte upp. För något år sedan sa en annan ung kvinna samma sak till mig.

Själv har jag erfarenheten att alla (eller en och annan, då) är som killen i filmen Turist, han som lämnade familjen i lavinens klor medan han själv smet iväg. ”Varför sprang du när lavinen kom?” ”Jag sprang inte. Du UPPLEVDE det så. Det är din UPPLEVELSE.”

Jag har träffat en rad intressanta människor, begåvade och roliga och det ena och andra, men jag har också gått på pumpen så att det sjöng om det. Vad är det med dagens generationer? De ska uppvaktas och pysslas med, och så blir de kränkta och putta om de inte får precis som de vill.

En ville ha goda råd, få bildning av mig, få lektioner och mycket mer och jag delade med mig, men han gav väldigt lite tillbaka och avslutade med att ge mig en rungande utskällning för att jag inbillade mig att jag hade något att lära honom (med de orden). Jag har sällan blivit så enormt förvånad. Mail-ledes förklarade han sedan helt lugnt att det var väl tråkigt att jag uppfattade det så. Jag upprepade vad han sagt, men det gick inte in. Det var så synd om honom.

Nu har jag kört skallen i pump nr 2, inte fullt så illa eftersom det inte tog så mycket tid, men det var commitment och löften efter första mötet och vi kan väl ses på onsdag, men sedan inga bekräftelser och inga svar på mail och något telefonnummer gick inte att få. Sedan fick jag ett mail – i fel namn! Sedan önskades ett manus – som jag delar ut med försiktighet – och när inget inflöt enligt pumpens önskningar (fortfarande utan bekräftelser eller svar), fick den vingar och försvann mot solnedgången. Själv fick jag se till att hålla mig hemma på mötestiden eftersom pumpen inte behagade säga varken nu eller bä.

Den här gången skickade jag ett icke glatt mail och det hela slutade med att pumpen förvånades över att jag lät arg och skrev att det säkert ”någonstans där ute” finns någon som jag ”fungerar bättre tillsammans med”. Just den formuleringen som var det jag ville komma fram till och som ju får en att dra på munnen i eländet, kunde ha kommit direkt ur Turist-killens eller Pump # 1:s fatabur.

Så jag undrar: Har de alla gått hos samma terapeut? I så fall tycker jag den terapeuten ska fundera på lite nya fräscha approacher.

Hur som helst, är det inte lite dumt att smarta ut sig så här? Det är bättre att vara öppen och ärlig. Antingen är man med eller ej, och är man med så är man det tills någon säger något annat, och har man annat på G så säger man det. Här villes det tydligen rätt gärna stanna, men det blevs väldigt putt när inte allt bars fram på fat.

Nå – man lär så länge man lever. Fly mig bara en ung person som svarar på mail och håller tider och öht tycker det är vits med vanlig normal hövlighet! Och kanske har en något mindre uppblåst uppfattning om sig själv. Så kan vi nog fungera. För det är ju mitt jobb att få denna mysiga person att skina.

/ PS. Så hur gick det då – försvann vi alla i vredesmod till höger och vänster?

Nej. Det vore inte särskilt konstruktivt. Pump #1 behandlade jag med silkesvantar under hela tiden vi kände varann, och istället för att luta mig fram över krogbordet och morra: ”Hör du, nu har vi haft incident a, b och c och nu får du fan i mig skärpa dig” (vilket jag borde ha gjort), sa jag ingenting, väntade ett par dagar på att få höra något vettigt, och skrev sedan när det inte hände ett rart mail med innebörden att han skulle säkert göra fina saker, men kanske inte med mig, och vi önskade varandra lycka till. Pump #2 var jag mera frank med, men önskade även honom lycka till. Så alla sa vänliga ord till alla.

Men jag håller med George Clooney. Man ska inte jobba med folk som, åtminstone den sida av dem man själv ser – de kan ju ha andra sidor åt andra håll – är otrevliga, sarkastiska, dryga eller gör stämningen tryckt. Det hejdar all inspiration, även den inspiration som man kunnat använda för att lyfta fram dem. Det tar energi och livet är för kort.

Å andra sidan kan jag ändå inte helt hålla med den person i branschen som en gång sa åt mig att inte söka folk som passade rollerna, utan folk jag ville jobba med. Var hade vi varit om Blake Edwards (Rosa Pantern-filmerna) och Stanley Kubrick (Dr Strangelove) vägrat arbeta med geniet Peter Sellers, bara för att han var förskräcklig som människa? Vi hade missat Peter Sellers. Blake Edwards sa att det var omöjligt att ens tycka om Sellers, han var för elak, men han tyckte om saker i förbindelse med honom (”things about him”).

Till sist, och nu lämnar vi ovanstående ämne, sörjer jag faktiskt Måns Westfelt, den äldre skådspelare som jag mer än gärna sett som Clarence (mannen som rekryterar ungnazister) när folk snuddade vid tanken att filma Den sjätte natten. Han har just avlidit efter ett långt liv, jag såg honom ibland på ICA och sa något uppskattande sista gången, vilket jag är glad för. Jag hade också mer än gärna haft honom som nobel, icke tidsenlig gammal advokat i manus nr 2, komedin, gärna med Meta Velander som en annan advokat, och filmar deras finstämda kurtis. Varför gjorde jag inte det för tio år sedan?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s