Ord och ord om ord. Faror för konsten.

Just nu sitter jag på Stadsbiblioteket, där det är poesimässa. Då och då läses dikter på scenen, och en lång rad förlag – stora och små – har bokbord. Där har jag hamnat i levande diskussioner, kan man säga, senast om begreppet performativitet.

Den diskussionen blev en demonstration av vad som händer när någon som sitter i den nu aktuella smeten möter någon som varit genom en lång rad smetar och blivit alltmer desillusionerad och passionerad. Det är oerhört svårt att renodla en diskussion, eftersom det finns så många variabler, och det intellektuella språket är en sådan mur och har dessa lådskapande egenskaper som gör mig vansinnig. Vad just performativitet beträffar var det för min samtalspartner väldigt jobbigt att förklara – Wikipersonen hade mer tid på sig – och vi båda undrade vad vi skulle göra med alla de där variablerna som inte får plats. När man hamnar i sådana här samtal, försiggår någon sorts inringning bakom allas pannben – vem pratar jag med? Vad är den för sort? Vilket fack ska jag placera den i? – som är besvärlig.

Jag är orolig för konsten, därför att så länge man enskilt och samhälleligt och inom konstens kanon (vare sig det gäller litteratur, film, teater, performance, måleri) stänger in folk i läror, begreppsvärldar och koder, och folk inte vågar ta sig ur det utan planerar sin konst på förhand och sedan följer planen, kommer varken de verkliga sanningarna eller de nya uttrycken fram. Och det är vad som sker i era efter era. Min samtalspartner slutade med att tala om de koder man förväntas följa – i det man skapar och i ”diskursen” men samhälle och ”marknad” – och där kunde vi ju enas, men hon sa desillusionerat att följer man dem inte, och alla vet vilka dessa koder är, kommer man ingen vart. Vissa ger upp kampen.

Och då är frågan – hur listig måste man vara, hur räddar man det man vill ha fram undan dessa koder? Om man går för långt i att följa dem, vad har någon – man själv eller mottagarna – för glädje av ännu en bok eller film eller knorvig skruv i galleriets tak som på grundläggande sätt är exakt som alla tidigare?

Vad beträffar performativitet kan man se redan i Wiki-artikeln hur snabbt begreppet, som är användbart från början, korrumperas av (förlåt) idioter. Liksom alla andra begrepp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s