På synnerligen förekommen anledning – jag har aldrig varit folkpartist/ Lite uppdat.

Jag var tvungen att rusa när jag skrivit mitt inlägg, så här kommer en fylligare variant.

Inte för att jag har något emot demokrati och folks rätt att välja parti, det är inte det. Men för mer än ett år sedan skrev min son Ulf ett inlägg i Liberal Debatt där han anser att MP har liberala rötter och har samlat många liberaler, besvikna på FP, hos sig.

Jag vet inte hur det är med den saken, det kanske är helt sant, och det var på många sätt en väldigt intelligent och välformulerad artikel. Men själva introt, som säger att Ulf själv kommer från en liberal miljö som så småningom vände sig från FP på grund av deras inställning i kärnkraftsfrågan, är faktiskt helt fel.

I vårt hem var miljöfrågor rykande heta redan när han var sju-åtta år, hans mamma skrev artiklar och deltog i förberedelser för miljökonferensen i Stockholm 1972, skrev artiklar och demonstrerade och lobbade i riksdagen, och vi tog barnen till Barsebäcksmarscher i bussar och en gammal Ford Transit, och till miljöläger på Ven. Miljö- och antikärnkraftsfolk var de han träffade hemma. Från flera partier.

Folkpartiet fanns inte på agendan överhuvudtaget, utom hos min mor under en period. (Hon var som ung annars brinnande socialdemokrat.) Jag förstår inte var Ulf har fått det här ifrån. Till råga på allt var min partner Björn trotskist. Varken jag eller mina barn tog hans åsikter till oss, jag har alltid varit ärkedemokrat med respekt för individen, men från ungefär 1972 och framåt bodde vi alltså ihop med någon som definitivt inte ledde tankarna till FP.

Jag är mycket stolt över min smarta son, förutom att jag älskar honom, men nu i efterhand har jag sett att den här artikeln väckte en del debatt inom MP, t ex på Birger Schlaugs blogg, där det stundom hänvisas till Uffes liberala barndom och hans minnen av den. Och eftersom jag skriver i egen rätt bland annat om politiska ting, vill jag ju gärna ha tolkningsföreträde till mitt eget liv och mina egna åsikter. Alltså detta svar nu mer än ett år senare.

Liberal i en synnerligen vid bemärkelse – möjligen. Jag satt framför teven med barnen och pratade om vad de såg och hörde, vad som kunde stämma och vad som kanske betydde något annat, och lite kringkunskap, för att inviga dem i kritiskt tänkande. (Lyckligtvis för oss alla tre tyckte de att det var spännande och roligt.) Men något som kunnat inspirera åtta-nioåringen att i framtiden sluta sig specifikt till FP? Inte. FP har aldrig fått min röst, och ett helt fritt näringsliv är jag inte med på. Sonen visade sig också tro att jag varit centerpartist, vilket inte heller stämmer.

Så här har vi något som då och så händer oss skrivande människor – vi gör inte research när vi har för oss att vi VET. Det händer alla, och det är inte precis någon stor sak.

Mina barn växte upp i en miljö som, om något, ledde ganska rakt just till MP. Själv föll jag aldrig ner i extremvänstern, men en miljö-feminist åt vänster är jag. Så det är en stor del av deras ursprung.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s