Kasta loss /Uppdaterat

Ebba Witt-Brattström har kastat loss och skriver precis vad hon tänker och vad hennes erfarenhet visat henne. Hon är trött på manövrerandet i kulturskriveriet för att komma in i the loop och nå toppen, särskilt i den manliga hierarkin, taktiken och markörerna, trött på strider och konkurrens överhuvudtaget, säger hon i en intervju. (Konkurrens även i feministkretsar). Nu vill hon samarbeta.

Vilket får mig att tänka på den danska serien Borgen (2010-13). En kvinnlig expolitiker sa till mig förra året att Borgen skildrar politikerverkligheten rätt bra, så jag köpte första säsongen, och nu har jag köpt även tvåan och lyckats se hälften av trean (två skivor i boxen vägrade fungera). Det som slår mig så här efteråt är hur hela handlingen, hela den världen, är strikt skräddarsydd på hur mäns värld är organiserad och hur dynamiken bygger just på konkurrens, strid och köpslagan – trots att två av huvudrollerna, inklusive en statsminister, är kvinnor. Förrädiskt nog är just de skildrade som individer, medan de andra kvinnorna högst upp – man märker det efter ett tag – är stereotyper, en av dem mest där som någon att riktigt tycka illa om. Först när statsministern står inför Folketinget, riksdagen, och man ser alla kvinnorna framför henne, slår de en hur otroligt kvinnofattig hennes närmaste krets egentligen är.

Jag gillar EWB’s frankhet. Jag är också innerligt trött på det ständiga svansandet som kvinnor måste utföra för att inte stöta sig med egocentriska, lättkränkta och kontrollerande män. Framgångsrika krönikörer som Linda Skugge, och hon är verkligen inte ensam, har medvetet eller omedvetet betalat för sin plats genom att nästan helt och hållet angripa kvinnor. Jag kan ju inte gå in på EWB’s personliga liv, som jag givetvis inte vet ett skvatt om, men det var en enorm överraskning för mig när hon gifte sig med den extrema kulturmannen Horace Engdahl, vars storhet jag aldrig fattat, men vars manschauvinism alltid varit tydlig. Det retade verkligen gallfeber på mig när jag såg begåvade, utövande kulturkvinnor i min närhet drapera sig runt karlskrället (liksom runt Lars Norén) och bara beundra. ”Jag begrep inte att man kunde resonera intellektuellt med en kvinna innan jag mötte Ebba”, har Engdahl sagt. Läs det en gång till och undra över hur en människa med den inställningen kunnat bli ständig sekreterare i Svenska Akademien.

Så heja, Ebba, och nu frågar man sig hur Kulturmännen tänker hämnas, eller om de tänker tiga ihjäl henne. Snart kommer väl någon idiot och kallar henne ”fru Witt-Brattström” i någon raljerande artikel.

Uppdaterat/ Här ett svar i DN.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s