Igen

Vill bara ge länken till Ebba Witt-Brattströms nya Knausgård-genmäle. (Där finns också länkar till andra artiklar i ämnet). Den är en smula irriterande med alla kursiva meningar (citat, vad jag kan se), men andemeningen är klar: Det är kvinnor som utsätts för övervåld genom historien, eller som utsätts i andra hand genom diverse verkliga och imaginära krigares berättelser, som inte får yttra sig – inte Knausgård & co. Men jag fruktar – och jag menar det faktiskt – är att den oerhört försvarsinriktade K helt enkelt inte förstår artikeln. Jag tror inte han är inställd på att lyssna, och jag tror han screenar det han läser genom ett filter avsett att fånga upp enbart det han anser gäller honom själv.

Vad jag kan se är K&Co i färd med att utgjuta sina själar utan självinsikt och med syfte att bli godkända som människor, tänkare, män, svaga, och författare. Möter de motstånd och får svar, blir de kränkta och känner sig ställda mot väggen. Någonstans inom sig tycks de mena att deras ord är heliga. ”Var ligger kränkningen av den trettonåriga flicka jag skriver om, hon finns ju inte, bara i romanen?” frågar han, den man som är rädd att hans barn ska läsa att ”pappa är pedofil” i media. Hur tror han då att trettonåriga flickor, och alla kvinnor, som ju varit trettonåriga flickor, reagerar på hans imaginära sexutnyttjande?

Nu har jag skrivit så mycket om det här, därför att det är en del av den starka backlash som just nu råder, och som fått ett annat uttryck i M. Zarembas tydligen ytterligt dåligt underbyggda artikelserie i DN om den enligt honom manshatande, feministkonspirerande socialvård som begår rättsvidriga handlingar riktade mot pappor.

Jag kan inte säga något om de enskilda fallen (det har andra gjort), men han skriver alltså detta i ett land där en manlig advokat yttrat att det säkraste sättet för en pappa att få vårdnaden om sitt barn är att begå sexuella övergrepp (som inte lämnar fysiska spår) mot det. För när modern får reda på det och försöker hindra umgänget, kommer han – om han inte döms i domstol – att faktiskt få vårdnaden, hela vårdnaden, och modern åtalas. Trots att hon enligt lag har skyldighet att skydda barnet. Och om han mördar modern, får han ändå behålla vårdnaden – absurt, men sant – och kan t ex förbjuda barnet tillgång till psykiatrisk vård efter traumat som mordet innebar.

Nu lämnar jag det här. Jag tänkte egentligen skriva om hur det kom sig att jag fick barn vid arton år, men det får vänta lite. Det kommer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s