Muslimskt motstånd mot muslimska kvinnors öppenhet – från en miljöpartist och en människorättskommitté?

För ett litet tag sedan publicerades en mycket märklig artikel på Expressen debatt, där en miljöpartist och en företrädare för en muslimsk människorättskommitté gick till storms mot muslimska kvinnor som öppet redogjort för kvinnodiskrimineing och fundamentalism i muslimskt dominerade bostadsområden.

Den var häpnadsväckande. Jag skrev ett svar och skickade till Michaela Möller på debattsidan. Det såg ut så här (själva artikeln kommer under mailet).

———

Hej,

de två debattörerna som tycker att muslimska kvinnor ska hålla tyst om sin upplevelse av fundamentalism i förorten har fått svar, men jag tycker man missar en del av poängen med vad som är fel med det de skriver – de definierar dessa kvinnor som muslimer i första hand, svenska i andra, och de kräver tystnad, omerta, för den muslimska gruppens skull, varvid de faktiskt går fundamentalisternas ärenden.

Bifogar en debattartikel i mailer. Jag tror det behöver sägas.

Mvh,
Annika Bryn

—–
Annika Bryn

Debattartikel

Muslimska kvinnor som Pekgul, Dagli och Kakabaveh , V, som vågat tala om det fundamentalistiska tryck de upplever i sina hemområden, har just fått sig en grundlig utskällning i Expressen Debatt av miljöpartisten Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi från Muslimska Människorättskommittén, för att de haft mage att göra just detta.

De får veta att de gått emot sin grupp – M o M definierar dem självsvåldigt som i första hand muslimer, inte svenskor – och genom att inte hålla tyst om trakasserier de sett eller drabbats av främjat rasism. Som om den s k muslimska gruppen vore en sekt eller en maffia med krav på tystnad, omerta, och i ständig konflikt med övriga Sverige, som att döma av tonen i artikeln är en fiende.

Det tas ingen hänsyn till att en av kvinnorna säger sig vilja leva i Sverige, inte i en kopia av Aghanistan, och det diskuteras inte huruvida kritiken faktiskt har fog för sig. Den s k muslimska gruppen och dess heder är det viktiga. Mänskliga rättigheter kommer i andra hand, om alls. M o M förvandlar frågan om enskilda människors berättigade krav på respekt och frihet till en hedersproblematik.

Man tar sig för pannan. På det här viset handlar ingen riktig människorättsorganisation. En sådan försvarar individen mot alla sorters förtryck, tar ställning för den svaga, går till rätta med oegentligheter och kräver rättvisa. Här får vi istället se hur M och M uppför sig som fundamentalister själva, med sekttänkande och aggressiva krav på tystnad.

M o M kommer också med ett förvirrat resonemang om att folk orättvist tycker att, som de skriver, skäggiga muslimers antisemitism – de förnekar inte att den finns – skulle vara värre än andras. T ex nazisters, får man anta. Nej, är svaret, men den är definitivt lika illa. Och det finns därför ingen anledning att hålla tyst om den heller.

Debattörerna själva blir de som med sitt fördömande främjar rasism, åtskillnad och misstro mot muslimer. Jimmie Åkesson måste gnugga händerna av förtjusning över deras drapa. Hade de istället skrivit att ja, så här är det tyvärr, och det är oacceptabelt och måste stoppas, hade det allmänna förtroendet för dem ökat och SD’s bas minskat. Nu bekräftar de istället varenda fördom folk kan tänkas ha om muslimer.

Man kan inte låta bli att undra varför dessa två går fundamentalisternas ärenden. Men det gör de. Så vad i hela friden har Mehdiyar i Miljöpartiet att göra, och Abdullahi i en människorättskommitté, och har denna kommitté statsbidrag?

Och varför, som antyds i Patrik Kronqvists artikel i söndags, motarbetas Kakabaveh av sitt eget parti, vänstern, när hon pekar på aggressiv fundamentalism i sitt eget område? Beror det på feghet eller slentrianmässig kulturrelativism?
—————

Tillbaka till själva blogginlägget: När jag ringde Expressen fick jag höra att de just hade ett möte där det skulle beslutas om debatten borde fortsätta. De hade fått många reaktioner, givetvis, men Almedalen pågår också.

Det verkar som om de inte fortsätter, i alla fall inte just nu. Jag tycker det är synd, därför att det här är en vattendelare i debatten om muslimsk fundamentalism. Muslimska kvinnor har vågat sig på att öppet redovisa vad de ser och upplever, något som länge efterlysts, och blir offentligt tillrättavisade på just detta sätt av just dessa två, vilket är något av det mest anmärkningsvärda jag sett på länge, och faktiskt ett bevis för att de har rätt. Det är ett gyllene tillfälle att ge dem som utsätts för olika former av fundamentalism stöd, och Expressen har chansen. Åsikten att de ska avsäga sig sin personliga yttrandefrihet och integritet till förmån för gruppen är nämligen, i en demokrati, inte en lika giltig åsikt som den att de är svenskar med samma rättigheter som alla andra svenskar.

Här är svaret från kvinnorna själva.

Patrik Kronqvist i Expressen reagerade också starkt på attacken. Klicka gärna på länken han ger, där IS-terrorister, vad jag kan se, fråntas eget ansvar.

Annonser

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

En tanke på “Muslimskt motstånd mot muslimska kvinnors öppenhet – från en miljöpartist och en människorättskommitté?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s