Ruffa är borta

Ruffa Alving Olin, Barbro Alvings dotter, har dött.

Det känns väldigt konstigt. Ruffa, som enligt sin mor uppkallades efter en sköldpadda, var chefredaktör för Saxons Veckotidning när jag frilansade där. Hon lät mig skriva vad jag ville (artikelserien ”Berömda kvinnor ur historien”, som KG illustrerade) och gav mig uppdrag (TV-program, en artikel om cancer). Jag, som var uppvuxen med enorm respekt för det skrivna ordet, fick en riktig chock när hon gick genom cancerartikeln med rödpenna – ”så där kan du inte skriva, min dotter skulle bli jätterädd!” – och det var en nyttig lektion. Jag fick lite extra stark hud, lärde mig att inte ta mig själv så otroligt allvarligt, och fick efter det inte dåndimpen i första taget.

Å andra sidan ringde hon mig en gång efter en annan artikel och sa: ”Du skriver som min mamma. Du har öga för människor och intressanta detaljer. Hurra för Annika!” Det var lika oväntat som generöst av henne, och jag blev väldigt stolt. Barbro Alving, signaturen Bang, hade en alldeles egen stil som många andra journalister – män som kvinnor – försökte efterlikna.

Ruffa gav ut sin mammas krönikor i samlingar, det är man oändligt tacksam för, och hon var trevlig och väldigt lätt att jobba med. Jag kände henne inte så nära personligen, men våra kontakter minns jag bara som goda. Och det blev verkligen andra bullar på tidningen (för mig) när hon slutade där.

Det dös för mycket, och här är ännu en. Vad gör Härenstam i en kista, till exempel? Jag vet, vi måste lämna plats och ha så hejsan vi kan medan det pågår – och just Härenstam verkade nöjd med sitt liv, enligt hans vänner – men det är märkligt, märkligt.

***

För övrigt är halva Stockholm på smältpunkten. Man klär sig i tunna kläder och träffar en trevlig gäst, måste byta efter det och ger sig ut på stan, och får byta igen före sista passet. Och man känner sig kriminell som inte kastat sig i en sjö redan! OK, imorgon bitti får det bli av, innan stranden kollapsar under halv medvetslösa stadsbor. Det SKA bli av!

DAGEN EFTER dagen efter: Nä, det blev inte av.

Annonser

2 reaktioner till “Ruffa är borta”

  1. Nej, jag vet varken vem BArbro eller Ruffa var, men jag gillar att läsa om människor. Helst biografier, men som barn läste jag alltid minnesorden över döda männskor. Alla har liksom uträttat något.

    Gilla

    1. Men Pysse, du måste veta vem Bang var! Journalist, krigskorrespondent, och en väldigt rolig krönikör som skrev om allt möjligt, ofta sin familj som bestod av lilla Ruffa och kärestan Loyce (kallad Viran i kåserierna). Hon kunde alltså skriva om ett lesbiskt äktenskap på femtiotalet utan att en kotte sa ett knyst. ”Alla gillade Bang”, sa min Expressentecknare till man till mig.

      Leta genast på biblioteket efter hennes kåseriböcker, du kommer inte att ångra dig! Jag lovar!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s